Skapandet av arbetsplatser där ärlighet tillåts

Sverige är fullt med personer som för sitt dagliga bröd tvingas ljuga för invandringsregimen. Tino Sanandaji har pekat på regimmedias felaktigheter angående invandrares utbildning. Kanske var det fröet till att SVT Sörmlands nyhetsuppläsare förra veckan med termen kebabtekniker omedvetet spräckte en del av den mentala tvångströja som regimen lurat på befolkningen genom politisk korrekthet. Doris Lessings ord om politisk korrekthet är värda att repetera: "Politisk korrekthet är den naturliga fortsättningen av partilinjen. Vad vi än en gång ser är en självutvald grupp av medborgargardister som tvingar sina på åsikter på andra. Det är ett arv av kommunismen, men de verkar inte se det här." För utvecklande se t.ex. : http://www.dorislessing.org/unexamined.html

Så mycket roligare, och mental givande hade det varit att arbeta för att ge alla folk frihet och en framtid, istället för Sveriges avvecklade. Det är blott vi själva som kan ge oss den möjligheten, genom vårt handlande skapar vi jobbefterfrågan åt varandra. Genom att regelbundet stödja nymedia och Sverigevänliga initiativ skapar vi arbetsplatser där man tillåts att vara ärliga. Tino Sanandajis kickstartade bok slog svenskt rekord, även Merit Wagers tredje bok finansierades nyligen genom den metoden. Jan Tullbergs Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik och Arnstberg & Sandelins Invandring och Mörkläggning i två delar är väl värda att läsa och hos Arktos kan man botanisera vidare om både det ena och det andra. Detta är bara ett axplock ur en snabbt växande bransch.

Att i skrivande stund ha 19% av valmanskåren är en bra start, men makten över ordet och informationsflödet är viktigare. Därigenom formas läsarens världsbild, som personens åsikter senare bygger på. Om SD behäftas med elaka ord som främlingsfientligt så fungerar det som en mental spärr som för många människor förhindrar dem att kunna ta till sig sakargument som dessa:
https://www.youtube.com/watch?v=6EFmsgEmozg
https://www.youtube.com/watch?v=F6daedxyAp4

I takt med att resurserna utvidgas för regimkritikernas medieplattformar så utvidgas deras möjlighet till en bredare och djupare täckning. Än så länge är de ofta begränsade till att påpeka regimmedias mest flagranta lögner. I takt med att nymedia växer så kommer regimens hantlangare knackandes med önskan om ordutrymme i vällästa nymedia. De borde beviljas, i enlighet med Flashbacks anda – tvärt emot vad gammelmedia gjort mot regimkritiker.

Regimmedia har i åratal minimerat regimkritikers medieutrymme på grund av de vet att de saknar logiska motargument. I ett öppet debattklimat kommer alla perspektiv till tals och det skapas en pluralistisk fri marknad för idéer istället för ett repressivt åsiktsmonopol med ord lånande av oyto, en väldigt intressant Flashbackskribent. Idéer är verktyg att bygga ett bättre samhälle med. Desto fler verktyg som kan man känner till, förstår och kan välja bland att använda eller rata, desto bättre blir resultatet.

Att göra bytet nu från att finansiera gammelmedia till nymedia, eller redan ha gjort det, är att vara bland 10-talets pionjärer som möjliggör ett debattklimat med fri marknad för idéer, vilket gynnar hela samhället. Extra anonymt kan stödet bli genom att köpa Spendon-kort (fungerar som MasterCard) vid Pressbyrån eller 7-eleven med kontanter. Fortsatt läsning av alla plattformar uppmuntras förstås, djup förståelse av alla perspektiv berikar. Utan den förståelsen kan man inte göra välinformerade val vid debattens marknadsplats.

Som jag förstår det så är det i huvudsak ett resonemang om nymedia och gammelmedia. Jag testar att flytta den till Medier och journalistik så får vi se om moderatorerna där vill ha den eller eventuellt flytta den till Politik inrikes.

Arbetsliv och arbetsmarknad => Medier och journalistik

/Mod

Instämmer, man gör en viktig insats om man stödjer nymedia och andra röster som vågar ifrågasätta de kvävande PK-normerna. Köp en kritisk bok, prenumerera på en alternativ tidning, stöd ett projekt på en crowdfunding-site, handla från firmor som annonserar på alternativa siter. Vi börjar bli många som ifrågasätter, så en slant från var och en blir stora summor. Jag ser en liten men växande grupp intellektuella som faktiskt törs höja rösten och säga att kejsaren är naken.

Den skattefinansierade värdegrundsbranschen är tyvärr både stor och lönsam i dagens Sverige. Skattemedel pumpas in i svindyra Expo-föreläsningar, kommunala mångfaldskonsulenter, värdegrundsjippon på stadsbiblioteken, politiska certifieringar och utbildningar av olika slag, osv. Till detta kommer "godhets"-initiativ från det privata näringslivet och diverse intresseorganisationer, fackförbund och liknande. En väldig änglakör av röster som får betalt för att försvara den "sanna" värdegrunden, och då framförallt vår världsunika självutplånande befolkningspolitik.

Detta samtidigt som kritiska röster tystas och motarbetas, inte minst ekonomiskt.

• Politiskt olämpliga böcker försvinner från biblioteken (fråga Arnstberg/Sandelin).
• Politiskt olämplig musik försvinner från butikerna (fråga Janne Thörnblom).
• Politiskt olämpliga anställda får sparken (fråga Richard Jomshof).

Vi som tillhör rebellsidan får slåss på fritiden istället. Efter en lång arbetsdag, där vi också fått nöjet att jobba ihop skattemedel för att finansiera värdegrundskonsulenternas löner. När middagen är ordnad, ungarna nattade och disken avklarad. Om det finns någon ork kvar då. Ofta gör det inte det, och då hjälper det inte att vara många, det är ändå de köpta rösterna som hörs. Det är ett av skälen till att en liten superextrem klick kunnat behärska det offentliga samtalet i Sverige under så lång tid.

En indirekt, och i mitt tycke undervärderad, effekt av SDs stora framgångar är att det ymnigt flödande partistödet inte längre enbart finansierar kulturetablissemangets röster. Numera kan en och annan rebell jobba med att sprida sin rebelliska propaganda på arbetstid. Dessutom dyker det upp crowdfunding-siter som gör det möjligt för Tino och andra att få in medel till subversiv rebellverksamhet. Till och med en och annan ledarskribent vågar uttrycka förbjudna åsikter på jobbet numera. Friskt mod, rebeller, den ljusnande framtid är vår.