Finns det fortfarande filosofer inom akademiska kretsar som tar idealism på allvar??!

Jag trodde att idealism var död för länge sedan, men tydligen hade jag fel. Det finns alltså på riktigt fortfarande seriösa "filosofer" som tror att logikens lagar och matematiska koncept magiskt svävar i någon transdimensionell värld? Att apologeter gör detta kan ju vara förståeligt, men seriösa folk som faktiskt undervisar i filosofi på universitetnivå? Hur är detta möjligt?

Hade större hopp om mänskligheten...

Steven Hawking har bekänt sig som platonist, tappade därefter respekten för naturvetenskap fullkomligt. Även om han inte tror på idévärld tror han på att idéerna finns som formande mekanismer i naturen, pinsamt - borde vara tvång på att läsa Heidegger för astrofysiker.

Vafan, Hawking idealist?! Source on that, please.

Har för mig att det står på engelska wikipedia, du får kolla källan där, från en intervju tror jag.

Det vore intressant att få närmare preciserat vad du tänker dig att "idealism" innebär i dessa sammanhang.

Med "idealism" menar jag Platons idé om att det enda som kan existera oberoende av allt annat är "andliga" eller "ideella" företeelser; det "materiella" eller "fysiska" är antingen djupast sett också "andligt," eller också kan det bara existera som föremål för ett medvetande.

Viss socialkonstruktivism är definitivt i idealism-hörnan. Judith Butler förneka ju i princip kroppars materialitet i början av 1990-talet och såg dem som "diskursiva konstruktioner". Hon har kanske ändrat sig nu, jag vet inte.

Problemet är bara att man kan få för sig att du blandat ihop Platonisk realism med filosofisk idealism. Vilket inte är så konstigt eftersom Platons tänkande ibland kallas platonisk idealism. Men Platon var alltså inte idealist i den meningen att allt är icke-materiellt och endast existerar som mentala konstruktioner.

Platon ansåg t.ex. att de hela talen verkligen existerar oberoende av människans medvetande. Detta kallas för platonisk realism, inte idealism.

Men vilka moderna akademiska filosofer som anammar idealism har du hittat?

Lite så där allmänt kommer alltid idealism att finnas, även inom vetenskapen. Läser man grottliknelsen och Platon, så inser man att DNA, atomer och liknande som inte är sådär helt dåliga företeelser inte skulle funnits om inte de gubbarna då funderat på vad "hästens idé" var för något. Jag ser idealism som en hållning som söker sanningar bakom det som nu tycks uppenbart, eller snarare en hållning som förnekar att vi hittar Svaren.. Och allt är väl inte förklarat? Gamle Kant, das welt für mich (eller snarare uns). Det är en respekt för egna gruppens avsaknad av svaret på vad den objektiva sanningen är, en ödmjukhet. Något man verkligen hittar inom vetenskapsteorin.

Ja, det tycks finnas en form av modern idealism som hämtar inspiration från den teoretiska fysiken, speciellt kvantmekaniken. Efter lite sökning hittade jag den här fysikern/filosofen:

https://en.wikipedia.org/wiki/Bernard_d%27Espagnat

Det finns en del filosofer med åsikter kring empiriskt innehåll i sakpåståenden (och motsvarande åsikter kring mental och perceptuel representation) som har konsekvenser likt den klassiska idealismen (att omvärlden är empirisk och betingas av erfaringen). Dessa filosofer nekar dock oftast att kalla sig antirealister, som är den rätta benämningen i den samtidiga debatten. T.ex. D. Davidson kan nämnas.

Detta är ett viktigt påpekande. På samma sätt kan Tegmarks ståndpunkt, i all sin enkelhet att allt är matematik, ses både som en realism och som en idealism.


Fråga: är det någon mening med att upprätthålla en distinktion mellan idealism och dess motsats? Man kan ju få dem att övergå i varandra med sofismer/dialektiska formuleringar som:

Om vetenskapen kan göra en komplett beskrivning/representation av världen så är världen identisk med idéer.