Råd om Brintellix jämfört med Mirtazapin och andra preparat.

Hej!

Jag är en nybörjare i allt vad psykofarmaka heter. Mina föräldrar var lagda åt naturmedicinska new age hållet under hela min uppväxt så att ens få ta penicillin var en stor grej.
Detta har färgat mitt synsätt på mediciner och i synnerhet psykofarmaka.

Nu är det ändå så att jag alltid har varit lite av en pessimist och lättare för att bli neråt än uppåt. Jobbig uppväxt och svårt på mitt nuvarande jobb och yada, yada. Tänker inte tråka ut er med detaljer.

Jag gick slutligen in i väggen i januari efter en lång tids utmattning på jobbet, då jag hade slutat sova p.g.a. ångest.
Jag fick utskrivet Mirtazapin som hjälp tills jag skulle få KBT och bestämde mig för att ta dem eftersom de skulle hjälpa mig att sova och jag höll på att bli tokig. Jag hade inte läst på om dem och visste ingenting.

Mitt liv fram till att jag valde att sluta på tabletterna bestod av att tänka på mat, drömma om mat och alltid känna en bottenlös hunger.
På andra sätt var medicinen fantastisk. Jag drömde grymma drömmar, var otroligt kreativ och allt var lugnt. Tills jag fick en blodpropp i benet i maj. Som läkarna tror berodde på den extrema viktuppgången som följde av medicinens insättning. Jag tar inga andra mediciner och har inga anlag i släkten för blodproppsrelaterade sjukdomar.

När jag slutade på Mirtazapinet så mådde jag väldigt bra i 3 veckor ungefär. Jag var uppåt och positiv och kände mig fri från hungern. Sedan började jag bli mig själv igen. Självmedvetenhet, ångest och svårt att sova, mm.

Jag började på KBT för 3 veckor sedan och hon har kommit fram till att jag är djupt deprimerad. Jag gör inte mkt för mig själv. Jag gråter inte, jag lyssnar inte på musik, jag gör i princip inget av det som jag gillade för ett par år sedan. Är jag ledig från jobbet en dag kan jag sitta och stirra runt omkring mig och inte göra något vettigt. Måste jag göra saker blir jag ofokuserad, svamlig och direkt självkritisk och dagen slutar i princip alltid med att jag känner mig värdelös på olika sätt.
Jag är inte självdestruktiv eller suicidal, jag är bara tom och likgiltig. Som att något fattas i mig.
Jag har alltid haft ångest och jag trodde helt ärligt att det var normalt, men det är likgiltigheten som skrämmer mig. Jag kan ju inte fortsätta leva såhär.

Idag tipsade min KBT mig om tabletten Brintellix. Den ska vara ny och inte påverka sexlusten på samma sätt som andra preparat gör.

Jag är väldigt känslig för mediciner överlag, jag mådde fantastiskt på 15 mg Mirtazapin.

Vad ska man göra? Ska jag be min läkare om ett recept? Jag vet inte om jag är redo för att gå över till den här typen av psykofarmaka. Jag har redan problem med min sexlust p.g.a. hur jag mår i stort, men jag vill väldigt gärna må bättre, särskilt om min terapi ska få någon större effekt.

Man försöker pusha på folk Brintellix eftersom att den är så pass ny. Man vill ha in fler biverkningsrapporter samt dokumentera effekt av den i större utsträckning. Det är en återupptagshämmare av serotonin i grunden, knappast något nytänkande kring farmakodynamiken. Satsa på en mer etablerad SSRI istället och addera ångestdämparen Buspiron. Fast helst bör man ju undvika preparat som blockerar SERT så gott det går om man inte vill bli mer likgiltig än vad man redan var.

Vet inte vem eller vad en "KBT" är för något, "Idag tipsade min KBT mig", är det en psykoterapeut, psykolog eller något annat lustigt? Man ska nog ta det en person utan kompetens inom området säger eller tipsar om med en nypa salt.

http://gaia-health.com/conventional-...ix-may-killer/

Snart kommer alla brintellix-ryttare att komma hit och romantisera preparatet.

Ska sanningen fram så är i princip alla antidepressiva mediciner förutom MAO-hämmarna från mitten av 1900-talet värdelösa. SSRI/SNRI och preparat som hämmar återupptaget av serotonin generar biverkningar så som emotionell avtrubbning, apati, och diverse kognitiva problem, detta beror på att dopamin nedregleras när serotoninnivåerna ökar i synapsklyftan. Man kan addera en centralstimulant till detta, men det kan du glömma att få utskrivet i Sverige. Voxra kan fungera, men om, troligen bara under en kort period.

TCA-preparat är effektiva, men har många biverkningar. MAO-hämmare är effektiva och har få biverkningar, ofta mildare än hos sedvanliga SSRI-preaprat. Rigorösa dietrestriktioner gäller dock här samt detta är licenspreparat, så ett godkännande är svårt att få om man inte betat av halva FASS innan.

KBT = kognitiv beteendeterapeut. En sorts psykolog helt enkelt.

Hon bara återberättade vad hon hört från andra patienter som börjat på brintellix. Just att de inte upplevde särskilt mkt biverkningar.

Hon är så klart beredd på att behandla mig om jag bestämmer mig för att inte ta något alls, men hon sa att i mitt fall hade det varit bra med någon form av ytterligare behandling då jag är så passiv.

Jag vet liksom inte alls vad jag ska göra. Jag är så van vid att bara glo och låta livet passera.

Jag vet vad KBT står för, det var inte det jag frågade? Jag undrade VEM som var "din KBT" eftersom att kompetensen är ganska intressant för att avgöra hur pass seriöst man ska ta tipset. En person som utför KBT-terapi behöver inte alls vara psykolog, det kan vara en psykoterapeut som sagt. Jag tror dessa har som valbar kurs, Psykofarmaka 7,5 HP, alltså inte direkt några farmakologer.

Du ska som sagt undvika preparat som hämmar återupptaget av serotonin, om du inte vill bli ännu mer likgiltig. Du behöver centralstimulantia eller en aktiverande antidepressiv medicin, dessa växer tyvärr inte på träd. En chansning är att prova Voxra, den sägs vara lite mer aktiverande och fungerar inte ö.h.t. på serotonin eller dess återupptagen. Addera sedan en ångestdämpare, t.e.x. Buspiron. Att du fortfarande känner ångest är dock positivt, det betyder att du inte är helt apatisk, än så länge.

Okej, då är jag med. Hon är "bara" psykolog.
Tack för din input!

Jag tycker att det låter som att Valdoxan skulle passa dig bra.

Inga problem.

Jag tycker att du kan överväga att testa Voxra, mycket milt preparat med få biverkningar. Voxra hämmar återupptaget av dopamin och noradrenalin. Detta generar att mer signalsubstanser finns tillgängliga i synapsklyftan o.s.v. Voxra har tyvärr en väldigt klen återupptagshämning av dopamin, men det finns inga antidepressiva mediciner som är "förstahandspreparat" som gör detta.

SSRI och SNRI kan öka dopaminerg signalering genom att blockera särskilt serotoninreceptorer, men återupptagshämninngen av serotonintransporten (SERT) kommer i princip att motverka detta, då nedreglering av just dopamin sker i samband med att serotonin ökar.

Man kan kombinera Voxra med en SSRI och även ihop med Mirtazapin. Till samtliga kan man addera ångestdämpande medicinen buspiron. Voxra, buspiron och Mirtzapin kan i sin tur adderas till SSRI/SNRI-preparat, för att motverka sexuell dysfunktion.

Likgiltighet är ofta ett symptom p.g.a. ej optimalt utskick av dopamin eller att dopaminreceptorer är nedreglerade. Det jag menar på tidigare är att en SSRI eller Brintellix (SRI i grunden, alltså hämmar återupptaget av serotonintransport) kan göra symptom så som likgiltighet ännu värre.

I viss fall kan även s.k. nootropika fungera, mest evidens finns för preparatet Piracetam. Att få det utskrivet som off-label-användning är dock inte så vanligt. Modafinil kan fungera bra eller metylfenidat - dessa preparat är dock narkotikaklassade eftersom att hjärnans belöningssystem påverkas när man hämmar återupptaget av dopamin. Gällande Voxra så sker detta i så låg utsträckning att man inte kunnat påvisa någon tillvänjningsrisk.

Det kan vara något faktiskt, är ingen expert på just Valdoxan. Dess farmakodynamiska profil är lite flummig och halvdant utredd i studier. Tycker att man bör prova t.e.x. Voxra eller kombos ihop med Voxra innan, just p.g.a. negativa påverkan Valdoxan kan ha på ens levervärden. Bör för övrigt undvikas om patienten är fetlagd.

Troligen kan dess verkan på 5HT2C-receptorn generera ökad transmission av dopamin och noradrenalin, men säkert kan detta vara lite för klent för att motverka symptom så som likgiltighet.

Jag skulle rekommendera dig att gå hos din psykolog några år för att rätta till tankarna som kan generera ångest och depression.
Sen tycker jag att du ska köra mindfulness meditation 30 min om dagen.
Tvinga dig till social umgänge och allt du gillade förut.
Ut och jogga 3 ggr om dagen.
Ät bra mat och addera en bra fiskolja.
Håll dig borta helt från nikotin och koffein då det genererar ångest som i sin tur ger depression.

Kör du min rekommendation i några månader så kommer du känna förbättringar, men det kan ta längre tid också.

Det är ingen lätt väg att gå och det tar tid.

Lycka till.

PS: akta dig för Anonyma Klubben han kommer bara proppa i dig en massa mediciner

Jag håller med dig fullt ut. Små faktorer - så som nikotin och koffein, som man sällan tänker på, kan mycket väl generera för känsliga svåra biverkningar, i form av ångest. Håller med om att man bör följa en nyttig kost ihop med daglig motion, inget snack om saken. I många fall så kan det helt enkelt vara som så att en patient lider av näringsbrist, vilket kan ha bakomliggande fysiologiska faktorer, vilket genererar psykiska symptom. Detta är tyvärr "vården" dåliga på att utreda och följa upp. Det handlar om kompetensbrist och ekonomiska faktorer. Pratar vi vitaminterapi och liknande så är jag den första att skriva under på detta. Jag tar t.e.x. ibland upp symptom genererade utifrån mutationer i vissa gener - vilket generar biverkningar, och hur man kan kontra detta.

Angående att gå hos en psykolog, gå igenom psykoterapi, mycket bra i vissa fall. Däremot är det meningslöst om grundproblematiken de facto skulle vara fysiologisk, det blir då lätt lite dadda-hink-och-spade och man slösar tid.

Proppar inte i någon mediciner, utan kommer med kritik och tips. Du adderade en smiley efteråt, men kan inte avgöra hur seriös du är med påståendet. För svårare depressioner och ångestproblematik är dock psykofarmaka viktiga verktyg, och viktigare är det att kunna redogöra en symptombild hos patienten för att skräddarsy rätt medicinsk behandling, vilket är ett problem hos läkare idag - kompetens saknas många gånger, "serotoninhypotesen" kvarstår hos dessa dinosaurier!

Jag håller helt med dig att vissa behöver psykofarmaka, men det är så svårt att veta om just TS behöver psykofarmaka då det kan vara så att han pga sin uppväxt har gått runt med mycket ångest som till slut har slagit ut hela systemet som gjort han deprimerad. Det kan ju då vara så att dom tipsen jag gav han skulle kunna reparera skadan på en naturlig väg. Nu färgas mycket av mina åsikter av egna erfarenheter vilket kan bli fel, jag har testat hela FASS som bara gjort mig sjukare och gjort mig negativt inställd till psykofarmaka och istället mer fokuserad på naturliga metoder som har gjort att jag är på väg att bli frisk igen.

Hej!
Det är fint av dig att ge mig de här tipsen.
Jogga kommer jag inte göra då jag har dåliga knän och fiskolja får jag inte äta eftersom jag går på blodförtunnande. Jag röker inte och jag dricker bara en kopp kaffe om dagen. Jag äter hälsosamt och är vegetarian.

Att tvinga mig själv till att göra saker jag tyckte var kul är slöseri med tid eftersom mina tankar ändå vandrar iväg. Är jag ute längtar jag hem för att det är jobbigt att göra saker.

Det var min psykolog som p.g.a mitt passiva tillstånd bad mig kolla upp olika mediciner som skulle kunna aktivera mig för att terapin skulle vara mer effektiv. Brintellix gav hon som ett exempel eftersom hon har en annan patient som äter den och inte fick biverkningar. Nu visste jag inte att medicinen var så ny som den är och när jag sedan igår kollat på forum världen över så är det många som inte mår bättre alls.

PS. Jag är en hon!