Psykiatriker den mest usla yrkesgruppen?

Är det jag har lite svårt för.
Också att jag har svårt att lita på andra.. Och känner mig alldels för dålig att riskera att det skulle vara någon dålig som skulle göra allt värre för mig.
Annars skulle dom gärna fått hjälpa mig, men dom kan ändå inte göra något emot problemen
Det känns mer som dom ska straffa och kränka en.
Det har jag redan blivit hela livet.
Det hjälper inte.
Mår bara sämre av sånt.
Eller ha ett skuldbeläggande sätt som inte funkar på mig.
Är väldigt svårt att en psykiatriker skulle hjälpa människor som deras problem grundar sig i utsatthet eller andra problem som inte kommer från psyket men ger symptom i psyket

THIS

Dessa människor får inte plats i psykiatrins vilja att stoppa träpluggar i olika former i liknande hål
Vissa passar inte i en mall, men trycks ned i närmsta hål ändå

Seconded. Det är det det handlar om. Så länge psykiatrin har den inställningen så kan de inte ens hjälpa människor. I de flesta fall kan de ändå bara lindra, men när de försöker trycka in en individualist i en mall så förstör de ju bara den människan ännu mer. Inte underligt att man inte vill ha med dem att göra, även om man mår skit.

Dom säger aldrig, aldrig att dom inte vet. Har aldrig hört en psykiatriker säga "jag vet inte" eller "jag har haft fel". Istället har annan personal sagt att "dom vet inte vad du har för problem". Svårbehandlad och krånglig, etc är ju ord dom tar till när dom inte vet vad som är problemet.

Numera neuropsykiatrier samt hjärnforskare!

Som jag ser det borde ett av grundkraven för att ens få bli psykolog vara att man har viss eller ganska stor erfarenhet av det hårda livet, dvs det utanför skolbänken och universiteten. Jag och många med mig blir förbannade på psykologer som sitter som pålästa besserwissers och tror de vet hur man ska lösa folks problem enbart utifrån vad de läst sig till i studielitteraturen. Det är ett hån mot patienter som mår dåligt att tro att man vet bättre när man har haft en bra uppväxt med beskyddande föräldrar och när man inte som psykolog själv har behövt gå igenom svåra trauman, kriser, svår ångestproblematik, missbruk, självhat m.m. Lyckligtvis börjar mystomte-psykologerna fostrade i 70-talets barnpedagogiska skola att försvinna till förmån för yngre som är uppväxta i en tid av krackelerande välfärd och hög arbetslöshet och högt utanförskap.

Tack så väldigt mycket!


Det är verkligen inte är ett faktum. Visst finns det psykiatriker som har dessa behov men att de skulle vara huvudanledningen till yrkesvalet är mycket tveksamt.


Här är vi överens.


Precis allting utvecklas alltid och människorna är just nu i en fas av mycket snabb utveckling. Vi är långt ifrån så långt komna som vi tror. Vi har fortfarande en fot kvar i gamla tiders barbari. Ingenting kan födas vuxet. Inte teknik och inte heller själsliga förmågor som t.ex. empati eller intelligens.


Vår vetenskap tror att medvetandet är en produkt av materians reaktioner i hjärnan. Med den övertron som bas blir det logiskt att tro att fenomen som t.ex. depression och psykos beror på en kemisk obalans och därför kan botas med piller. Det blir även logiskt för patienter som köpt denna verklighetsbeskrivning att se läkarna som inkompetenta då de inte lyckas forska fram och förskriva det piller som botar depression, psykos o.s.v.


Jag tycker 'medkänsla' duger bra. När man själv lider så utvecklar man med tiden en förståelse och känsla för andras lidande. Det är lidande som utvecklar vår förmåga till kärlek och medkänsla. Dessa förmågor är vad du efterlyser i första stycket. Men ingen människa är färdig med detta. Om man vore färdig skulle man aldrig ha fötts här i "jämmerdalen", där "gråt och tandagnisslan" är i överflöd.



Det är sant att de inte kan slå med trollspöet och alla problemen försvinner. Men beror det på att de är inkompetenta? Har man inte lite konstiga förväntningar om man kräver något sådant? Kanske behöver man revidera sin världsbild?

Om man träffar en läkare som felaktigt skuldbelägger en får man lov att ta sig en ärlig titt på om man själv lägger skulden där den hör hemma. Verkligheten är en spegel och den ser ut som den gör för att lära oss om oss själva. Om man är omgiven av förbrytare och narcissistiska inkompetenta idioter må man se till att man gjort sig helt fri från dessa "synder" innan man kastar första stenen.

När det gäller psykisk ohälsa så är det till slut alltid upp till en sjäv att göra sig själv frisk. En läkare och mediciner kan som bäst vara ett stöd och en krycka under tiden man lär sig gå.

Till sist vill jag komma med ett tips. Mycket av det dåliga måendet idag beror på att "friska" människor försöker anpassa sig till ett "sjukt" system. Många gör våld på sig själva för att passa in i vad man tror är normalt. Det leder till en jobbig process där man måste bryta med hur det är eller "ska vara" och integrera det man vet är sant för en själv men tidigt lärt sig undertrycka. Om det låter intressant så kolla in "The theory of positive disintegration" av Kazimierz Dabrowski.

Psykiatriker har väl alltid haft lägre rang, för psykiatri är ingen direkt tillförlitlig vetenskap.

Det som räddar/räddat yrkesgruppen är liksom de otaliga "medicinerna", något att skriva ut på recept.

Skulle vara så mycket bättra om det inte fanns några sjukt dömmande överläkare som bestämde hit och dit.

Dom flesta är jäääälvigt skumma och både spykopater och aspies. Dom flesta är så satans dumma.., dom har LÄST psykologi. Vad i ghelvete.., det är som att man LÄST musik. Många drar sig till yrket för att dom tror dom är så jävla viktiga när dom är .. ÖVERLÄKARE i PSYKIATRI. haha, lika mycket status som att vara överläkare i femeinsm.. typ.


Dom skulle få vilken vanlig människa som helst till någon slags diagnons och verkligen tro att dom kunde bota personen med ett piller. " Nej men guud, är du less på din chef och vill slå han i ansiktet för han tjatar?. du måste spärras in i 3 år på tvångsvård tills du är normal". NORMAL? Vad fan är normalt? Ja, visst fan är det normalt att gå i väggen om man arbetar för mycket. Visst är det normalt att vilja döda, normalt att känna stor jävla ilska.

Dessa läkare verkar inte ha några kännslor nästan och ska annalysera varje liten sak in i det minnsta.

Mycket bra sammanfattat!

Inte så många andra läkare som har patienter som kaxar emot så mycket som patienterna till psykiatriker.

Den uslaste yrkesgruppen måste ju vara de där som jobbar för att på oetiska sätt tjäna så mycket på läkemedel och vård som möjligt.

Du var mig en rolig en!
Det är naturligt att en person som blir inlåst mot sin vilja blir fientligt inställd mot personen som låser in denna men å andra sidan behöver vissa låsas in för personens och personer runt dennas säkerhet.

Om det inte riktigt är på detta stadiet så behöver du inte alls gå till en psykiatriker och bli förklarad som icke normal.