Alla handlingar själviska?

En människa som anonymt skänker pengar till en hjälporganisation på andra sidan klotet gagnas väl inte av det på något sätt? Gör denne det för att stilla sina känslor visar väl det att personen känner någon form av empati och med empati följer altruistiska handlingar.

Det beror ju på hur man ser det. Så länge det finns ett jag, ett ego, så tror jag att man alltid handlar utifrån detta. Ibland går det fel och ibland går det bra men det ändrar inte på att man agerar utifrån sig själv och att man gör det man tror är bäst (sedan skiljer vi på bäst på kort sikt, bäst på lång sikt, bäst av flera dåliga alternativ etc). De som konstant går emot att handla för det som gör att de känner sig bra tror jag generellt ses som sjuka individer.

Som sagt behöver egoism inte betyda att man skiter i alla andra. Detta leder ganska ofta till att man själv får svårare (i.e. inte gagnas av ens handlande). Jag tror att människor är rädda för ordet egoism eftersom det används som skällsord både i politiken och på skolgården.


Hur är det då med välmåendet av att ha skänkt pengar? Är inte det något personen gagnas av?

I admit my defeat...

Välmåendet grundar sig i så fall på ren empati. Den njutning empatin ger kan ju dessutom ersättas med andra njutningsformer av de pengar människan skänker bort. Det är alltså inte för njutningens skull som vissa handlingar genomförs.

Jag kan välja att skänka bort mina pengar men fortfarande vara medveten om de allvarliga konsekvenser handlingen har på mig. Även fast jag vet att denna handling kommer tillfoga mig större lidande än den tillfredsställelse jag känner i att skänka pengarna väljer jag att göra det. Handlingen saknar vinstintresse och är ur ett rationellt egoistiskt perspektiv idiotisk.

Handlar det då inte enbart om att du värdesätter det emotionella som du får ut av det högre en den materiella förlusten det kan kosta? Du skulle ju aldrig skänka pengar om du själv såg att du inte alls tjänade på detta på något sätt. Om du tvingas till att göra det vill du inte utföra handlingen men du kanske resonerar att om du gör detta så slipper du tvånget som någon lagt på dig. Då är det inte givandet i sig som ger en anledning utan att pressen släpper från något håll. Pressen att du måste ge.

Den meningen förstår jag inte över huvud taget.

Jo det är precis det man kan. Människor väljer ibland att göra handlingar de inte själva tjänar på. Förlusten är såväl emotionell som materiell.

Det handlar inte om tvång utan om handlingar människor väljer att göra av fri vilja.

Du får den stora tillfredställelsen att känna dig som en god och generös människa, vilket inte är att förakta.

Man ska absolut inte förakta empati. Det jag menar är att den tillfredsställesle du känner av din generositet inte alltid överväger de konsekvenser en godhjärtad handling kan ha på dig själv.

L30


Jag skrev "Handlar det då inte enbart om att du värdesätter det emotionella som du får ut av det högre en den materiella förlusten det kan kosta?"

Alltså: Du värdesätter det emotionella du får av att utföra handling X högre än du värdesätter den materiella förlusten du får genom handling X.


Jag anser att ingen människa gör det om man vet om konsekvenserna. Inte om man är frisk iaf. Man kan räkna fel och resultatet blir till skit i alla sammanhang men i botten gör man något för att man på något sätt tjänar på det.


Fri vilja är ett oerhört problematiskt begrepp som nästan leder oss in på religionen. Faktum är att vi inte kan bevisa någon vilja som är obunden (fri) från kausalitet. Begreppet är därför problematiskt att använda.

Jag anser fortfarande att ingen handling helt kan uteslutas från det egoistiska perspektivet. Så länge som det finns ett jag (ego) så har alla handlingar en grund i detta. Vissa religion söker dock att förstöra jaget för något annat och då är strävan att förlora sig själv och också förlora egoismen med det.

Jag håller till viss del med dig. Genetiskt sett tror jag alla våra handlingar är själviska, som en följd av evolution. Däremot tror jag att den miljö vi växer upp i formar oss till stor del och ger oss en moral som inte är rent egoistisk. Det du förpassar till vissa religioner anser jag gäller i de flesta samhällen.

Edit: Angående den friska människan är även det begreppet problematiskt. En frisk människa definieras ofta av det samhälle den lever i. Det är därför oerhört svårt att dra en gräns mellan en frisk och en sjuk människa. Om du anser att en sjuk människa är en människa som till viss del blivit indokrinerad av sin omgivning och fått en ändrad personlighet håller jag inte med dig eftersom detta gäller för alla människor.

Nej inte nödvändigtvis. Förmodligen gjorde du, omedvetet, den bedömningen att du skulle må sämre av att trampa ihjäl varelsen jämfört med att hoppa över den.

Jag håller med dig att vissa samhällen försöker sträva efter att dämpa egotendenserna. Jag tror ockspå att massor av moral avser att inte vara egoistisk med eftersom vi är egoistiska varelser blir den egoistisk iaf i formen - det känns bra att göra som moralen lär oss etc.

Ja "frisk" är också problematiskt (något jag inte tänkte på när jag skrev inlägget). Men det jag menar att en person som utför alla handlingar med total altruism inte skulle kunna överleva ö.h.t. Andras intressen skulle hela tiden komma före det egna och därför skulle den människan gå under (om han/hon inte fick massor av hjälp). Jag tror att det är hälsosamt med ett stort men välbalanserat ego.