Alla handlingar själviska?

Jag tror att alla goda gärningar är för egen vinning.

Men sen kan man ju vända på det, man är till större hjälp för folk om man mår bra. Så att ens eget välmående är allas välmående och därför så är det nästan en skyldighet att må bra. Och därigenom är det altså egoistiskt att må dåligt eftersom du inte är till lika stor hjälp då.


Men sen kom jag att tänka på onda gärningar sånna kan man ju faktiskt göra utan egen vinning, och den utsatte vinner inte heller på det Men vad som är ont är ju en tolkningsfråga, men allt som den personen tolkar som ont borde vara saker han inte vill göra.

Så visst går det att göra ossjälviska handlingar, men ingen vinner på det.


Jag tror vi kommer lite längre om vi bestämmer exakt definition för egoistiskt. Är det en sak med enbart egen vinning eller räknas det som egoistiskt även om fler än du vinner på det?

man kunde lika gärna säga att alla handlingar är osjälviska.

Ja det kan man men det har inte lika mycket belägg som att alla handlingar skulle vara i egoistiskt syfte. Ja om du inte syftar på en deterministisk världsbild men då är handlingarna varken altruistiska eller egoistiska. Då "är" de bara.

Jag vill lägga mig i det här med att göra goda gärningar för att man ska må bättre själv. Anledningen till att vi skänker pengar och ger blod osv är inte bara att vi mår bättre av det. Det finns studier som har påvisat att vi gör det för den sociala statusens skull. Får man ett rosa eller blått band att sätta på jackan, eller en blodgivartröja, en klisterdakal eller något annat som visar för andra att man idkar välgörenhet, blir människor också mer givmilda. Det har att göra med att hitta en partner och kunna föröka sig

Jag är också inne på att ren altruism inte kan existera och att det alltid finns ett annat bakomliggande skäl till varför vi gör som vi gör.

Och hur skulle det du beskriver inte vara i egensyfte?

socail status får oss att må bättre.

När man gör någonting bra för någon annan mår man bra själv.

Att ta sitt liv för att någon annan ska få leva är väl inte en självsik handling.

Visst man man se det som om alla inlägg är egoistiska, man hjälper människor för att det känns bra att hjälpa människor, man offrar livet för en annan för att få bättre rykte när man är borta etc.

Men jag tycker att det är ett sådant kallt och cyniskt synsätt. Jag föredrar tanken på kärlek och symbios med våra medmänniskor.

Daniel Ahlm
Det är i egensyfte, det just det som är poängen!

Henkko
Social status får oss definitivt att må bättre! Det blir också lättare att få ett ligg vilket är det som livet går ut på. Utan förökning inget liv.

bom
Det är en självisk handling om det på något sätt ger dig större reproduktiv förmåga. Ta spindelhanen som exempel. Hanen låter sig ätas upp av honan han just parat sig med, för att ge henne näring att utveckla flera och större ägg så att han i sin tur får fler avkommor och förhoppningsvis fler barnbarn. Spindelhanen har ändå en så pytteliten chans att hitta en till hona och kunna para sig igen, så han kan lika gärna satsa mer på den enda kullen han kommer få.
Det handlar om kostnader och vinster, det går att räkna ut när det hypotetiskt skulle vara lönsamt för dig att sluta föröka dig och hjälpa din bror eller syster med att sitta barnvakt istället. Människor är också djur, men vi har även moral och en del andra egenskaper som gör det något mer komplicerat, men i stort är det applicerbart även för oss.

diRe_
Det handlar inte om att få bättre rykte när du är död, då är det redan försent.

Ok jag misstolkade. Jag såg följande meningar som ett försök att inte tillskriva en handling egoistiskt mål (som stupade på egen formulering):

"Anledningen till att vi skänker pengar och ger blod osv är inte bara att vi mår bättre av det. Det finns studier som har påvisat att vi gör det för den sociala statusens skull."

jag har inte idats läst denna tråd, men är det inte kanske så att även om vi handlar alltid utifrån vårt eget bästa så har detta handlande vissa speciella psykologiska orsaker som man inte utan vidare kan peka på? Nietszche (en tysk filosof) menade inte, som många tycks tro, att allt är predestinerat, förutbestämt, av ödet.. men att att varje handling har vissa speciella psykologiska orsaker bakom sig... detta är väl grunden till den moderna psykologin tror jag... men min fråga är; är det intressant att tala om själviska eller osjälviska handlngar när vi har insett att en mängd faktorer samverkar till varje given handling?

Personligen tycker jag det är korkat att dra alla handlingar över en kam.

Jag läste om skalbaggen i början av tråden t.ex.

Några säger att jag inte skulle trampa på den för att JAG mår bättre då.
Nej, jag trampar inte på den för att SKALBAGGEN mår bättre om jag inte gör det. Mig personligen spelar det väl ingen större roll? Det är det ingen självlisk handling att låta bli att trampa på den, utan en empatisk handling.

Eller är det egoistiskt att vara empatisk?