'' Våra val ökar segregationen''

Jag hittade denna väldigt intressanta avhandling skriven av en kvinnlig student i sociologi vid Örebro Universitet. Avhandlingen fokuserar på de segregationsval som i synnerhet nyblivna mammor i den Svenska medelklassen gör.

'' Hennes studier visar att trots att kvinnor säger att de vill att deras barn ska växa upp i ett kulturellt och socialt blandat område tar de beslut som går stick och stäv med detta''

Här kommer ett spännande citat ur avhandlingen som faktiskt, iallafall enligt mig är ganska väntat:

'' Kvinnorna i Gräsbacken har valt att flytta till ett homogent samhälle och möter nästan bara personer med samma bakgrund som de själva. Kvinnorna i Björkby funderar kring trygghet och att bli ihopkopplade med ett stigmatiserat område och flera överväger att flytta från bostadsområdet innan barnen börjar skolan''

'' Flera av kvinnorna som flyttat till Björkby säger dessutom att de inte bor i Björkby utan i Rosenlund som är ett villaområde där. Ett sätt att ta avstånd från det stigmatiserade området på andra sidan vägen och inte associeras med kriminalitet och sociala problem ''

'' Samtidigt när de talar om Björkby ur ett kulturellt perspektiv lyfter de fram hela området och det faktum att det är blandat. Genom att framställa området som ett enda mångkulturellt område kan kvinnorna göra anspråk på att vara toleranta och öppna gentemot personer med utländsk bakgrund, säger Maja Lilja ''

Vad anser ni om detta?

Känner igen det. hade samtal om boende där pk hjon inte kunde tänka sig att bo, var multikulturellt område, och de platserna som hon kunde bo var homogena. Aldrig fick man svaret varför hon inte ville bo i de sämre områdena. och starkt anti SD m.m. hyckleriet är enormt.

Det är väl lite så det verkar vara. Nu finns det till och med avhandlingar skrivna på större universitet i landet som bekräftar påståendet. Som du säger är hyckleriet enormt, många svenska kvinnor och en del män för den delen, som pratar så himla gott om vidöppna gränser, mångkultur, massinvandring osv. Det är i stor grad dessa individer som bor i områden där det finns väldigt lite eller inget av det de står och pratar så gott om.

Jag har själv inget emot att ha en granne med en annan bakgrund än etniskt svensk. förutsatt att personen sköter sig bra såklart. Det gäller alla, även etniska flergenerationssvenskar, men jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna tänka mig att bo i Rinkeby, Tensta eller Rosengård

De störst hycklarna hittar man bland dem som lovprisar den generösa migrationspolitiken:

http://fof.se/artikel/segregationen-okar


Jag kan med stadig blick och utan omsvep erkänna att jag nyttjat varenda möjlighet att inte bo nära områden där mot-människor och problem-människor bor.
Detta gör givetvis att jag spyr på alla dessa hycklare som inte vågar göra samma erkännande.

Jag är inte ett dugg imponerad av att dela innergård med mångkultur med allt vad det innebär.
Jag uppskattar kultur, när jag vill uppleva det så reser jag till andra länder och känner mig i regel mätt efter ett par veckor.

Antagligen samma fenomen som gör att nästan alla reklamfilmer är riktade mot kvinnor. Det är mer lättpåverkade. Den som vill slå ett slag för invandring kan tala inför en publik av kvinnor, och kvinnor som vill vara positiva kommer att applådera och hålla med. Precis som med män väljer de dock inte att privat utsätta sig för invandring.

Det handlar om att människor är rädda helt enkelt. Mångkulturalismen är en sektliknande statsreligion i dagens Sverige. Det är ett slags Stasi-klimat vi har här, institutionellt pådyvlat av bland annat massmedia & skolväsendet, där folk känner att de kommer bli angivna eller socialt utfrusna av nära bekanta eller arbetskamrater om de råkar uttrycka sig "fel" eller om dom "tänker fel".

Varje normal svensk förstår att landet håller på att gå åt helvete, och varje normal svensk tycker att dagens massinvandring är sinnessjuk.

Jag tycker att begreppet "stigmatisering" är intressant. Det är ju något som PK-människor älskar att dra upp - att mångkulturella förorter är drabbade av "stigmatisering". Som man kan se i hennes studie är "stigmatisering" i PK-människornas värld en sorts ursäkt för att inte behöva bo i mångkulturen. Det är inte mångkulturen de är rädda för, utan de är rädda för att "stigmatiseras", vilket gör att de inte kan kallas rasister. En mycket finurlig konstruktion alltså, som gör att de kan ägna sig åt white flight utan bekymmer.

Samtidigt tolkar rasfrämlingarna pratet om "stigmatisering" som att de är drabbade av den vite mannens rasism. Medan PK-människorna använder begreppet som ursäkt för sin white flight så använder rasfrämlingarna det som ursäkt för att ägna sig åt kriminalitet och kaosbeteenden. De kastar bara sten för att de har blivit "stigmatiserade" där ute i förorten. Detta gör att PK-människorna får mer vatten på sin stigmatiseringskvarn. De kan än bättre ursäkta sin white flight. Det blir en sorts symbios mellan PK-människor och rasfrämlingar som eskalerar både white flight och kaosbeteenden.

Helt rätt ! Jag gör själv valet att inte bo bland invandrare för jag är så nöjd och stolt över mitt folk,,

jag litar dessutom väldigt mycket på Svenskarna ,, och nästan ingenting på dessa utom-Eu-kulturer.

Jag är helt enkelt "super" nöjd med att Sverige är så segregerat- !!!

Att det är normalt att inte vilja associeras med pack och slödder?

"så länge det inte blir för mycket"...

Nydisputerade Maja Lilja berättar hur det rör sig i huvudet på de svenska mödrarna, bortom högtidstalen. När morsorna själva får välja:

Mångkultur gick bort i skolvalet




Här får nog Intersektionaliteten göra en akut utryckning, så att inte de sociala konstruktionerna reser fler hinder...



Så att man inte blir minoritet, kanske... Eller bara tråkigt påmind om den mångfaldiga friktionen. En eller ett par bråkiga individer kan sabotera en hel skolklass.


Det gäller att vara duktig och checka av Mångfald på utlandstrippen.

http://www.svd.se/mangkultur-gick-bo...a-svenska-barn

Detta är en artikel i en serie "Mina svenska barn" i SvD. Artikeln ovan är den första jag läst i serien, kanske finns det liknande belägg för det medelklassiga hyckleriet i övriga delar.

I debattens lupp: den skrymmande volymen antar alltmer skepnaden av en belastande massa. Poolat "kompetensregn" måste nu förvaltas. Finansminister Margareta Andersson spelar det politiska spelet genom att ljuga grovt om den svenska ekonomin.

Det finns det möjligen. En gemensam nämnare för artiklarna är dock att de återger en spelad förvåning över att svenskar finns. Det skaver.