'' Våra val ökar segregationen''

Lustigt nog verkar det vara lika viktigt för Maja Lilja själv att inte hennes barn upplever sig som minoriteter, som det är för de svenska kvinnorna hon forskat på (tidigare länkad artikel):


Spelad förvåning, sa du. Disingenuous, sa Meiji. Håller med, säger jag.

Vill bara flika in med att det är precis detta som är problemet. Samma mödrar, som i svensk etablerad media skulle beskrivas som högerextremister och av vissa t om som rasister, är alltså de som inte gör vad de kan var fjärde år för att vi inte ska ha skolor fulla med denna "mångkultur". De lever i någon typ av förnekelse där det är 100% uppenbart att de val de gör till 100% baseras på att de inte vill ha ett tätt samröre med ej etniska svenskar.

Det är samma sak med de som köper bostadsrätter nu för tiden. Många säger att de aldrig skulle rösta på SD, men när det kommer till att köpa bostadsrätt så flyttar de givetvis till områden som i regel är 100% kritvita (hela bostadskarusellen är som en "pseudo-version" av olika grindsamhällen i Sverige).

En, enligt mig, gigantisk stor fotnot är också att detta med resor är en hel diskussion i sig. Var reser egentligen svenskarna och vad är motivet bakom olika resor? Hur många reser till Mellanöstern för att ta del av kulturen kontra hur många reser till Medelhavet för bl a kulturen? Även där kan man se att etniska svenskar till stor del är väldigt klara med vilka typer av kulturer man föredrar.

Det är så fruktansvärt tydligt hur det egentligen är; vad etniska svenskar egentligen tycker. Vi åker till Thailand för att det är billigt (och varmt), vi åker till New York, Paris, Peking mm för att det anses kulturellt högstående men vi åker tamigfan inte till t ex Egypten för att vi ser upp till kulturen eller människorna som bor där.

Inlägg infogade från (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?
/Mod.

Den här dubbelmoralen är ju helt grotesk. Maja Lilja understryker hur viktigt det är att hennes döttrar får träffa "andra koreaner" (kuggfråga: finns det vita koreaner?). Hon lägger mycket stor vikt vid hudfärg och fenotyp på dockor och barnbokskaraktärer. Rasmedvetet värre. Samtidigt har hon ingen som helst förståelse för svenska kvinnor i invandrardominerade områden som vill att deras barn ska få träffa andra svenska barn. Observera att det handlar om familjer som lever som minoriteter i sitt eget land. Hon vill alltså förmena dem samma rättigheter som hon tycker att hennes egen familj förtjänar.

"Antirasisternas" hyckleri och inkonsekvens måste påpekas gång på gång även om det kanske blir en smula tjatigt. Så här ser Maja Liljas tveksamma logik ut: Koreaner finns, på riktigt och som rasligt definierade varelser. "Svensk" är däremot bara en paraplybeteckning som kan innebära i princip vad som helst. En shariaförespråkande Waberi kanske? Eller en halshuggande IS-terrorist? Lilja verkar inte ens anse det nödvändigt att behärska svenska för att räknas som svensk (se citatet nedan). Och så undrar de varför majoritetsbefolkningen - som på sina håll faktiskt är i minoritet - sätter sig på tvären och vantrivs i det nya, mångkulturella Shangri-La.

http://www.svd.se/mangkultur-gick-bo...a-svenska-barn

Surrealistiskt, sa Bull.

Det där med etnicitet/kulturell tillhörighet å ena sidan och medborgarskap å den andra är något som skulle behöva diskuteras mera. Det är synd att vi i Sverige inte har en motsvarighet till distinktionen finsk/finländare, est/estländare eller ryss/ryssländare. Det skulle faktiskt behövas. Man måste inte ens vara särskilt rasmedveten för att tycka det. Själv räknar jag Henrik Larsson och Alice Bah som svenskar, även om den "typiske" svensken för mig är en ljuslagd person med germansk bakgrund. Det finns ingen motsättning i det. Däremot kommer jag aldrig någonsin att se Abdirizak Waberi eller Mehmet Kaplan som svenskar, hur mycket svenska medborgare de än må vara.

Jag är besviken över att hon har ett så tydligt moraliskt, för att inte säga moraliserande, perspektiv på människors fria val.

Inga försök att förklara det evolutionspsykologiskt.

Inga försök att förklarara det utifrån ett riskbedömningsperspektiv, både hur sannolikheten för risk faktiskt ser ut och hur människans hjärna måste följa tumregler för att inte bli överbelastad.

Och ingenting om hur fler och grövre tumregler ("fördomar") blir en nödvändig följd av en ökad humanekologisk komplexitet som resultat av migrationerna till Sverige.

Ingen vetenskap. Bara moralism. Varför gör hon så här?

Hur skall man kunna komma till en informerad åsikt om migrationspolitiken om de kognitiva konsekvenserna av den görs till moralfrågor?

Ja, det är otroligt dåligt. Hon visar ingen som helst förståelse för det faktum att människor tenderar att må bäst bland sina likar.* Ingen som helst förståelse för folk som inte vill att deras barn ska lära sig en pidginvariant av det egna språket. Ingen som helst förståelse för svenska föräldrar i invandrarområden som är rädda för att deras barn ska bli mobbade och utstötta som "svennehoror" eller "svennedjävlar".

* Så långe det inte handlar om koreaner förstås. Lex Hübinette.

Till frågan varför:

Därför att de tyckande klassernas moraluppfattning inte längre är orienterad mot funktionalitet. Varken på samhälls- eller individnivå. Dessutom har det blivit en dygd att avvisa tanken på reellt existerande gränser för människans psykologi och beteende. I synnerhet tanken på att sådant kan vara biologiskt grundat. Utflödet av sådana ganska milda och naturliga preferenser tolkas dessutom medvetet illvilligt. Ytterst med utgångspunkt i historiska händelser i Centraleuropa under tiden 1933-1945 och i ljuset av den afroamerikanska erfarenheten i USA.

Vi har kort och gott en samhällselit med ett ideologiskt program där en av kärnpunkterna är att vägra att underkasta sig naturliga sociobiologiska ramar och befolkningens allmänna preferenser, särskilt om de är grundade i någon biologisk omständighet. Dessutom kräver man att invånarna varje gång permanent ska göra sina val bakom okunnighetens slöja för att låna ett uttryck av liberalen Rawls- allt annat vore ju fördomsfullt.

Hur det ska fungera?

Det gör det inte och då kommer pekpinnarna och moralismen. Nästa steg i jakten på det undflyende segregationsfria mångfaldsparadiset heter positiv särbehandling, kvotering, skolbussning eller varför inte rent tvång och centralplanerad etnoreligiös bostadspolitik. Kanske till och med befolkningspolitika kvotmål för att uppnå raslig och religiös harmoni i samhället. Det är inte som att impulserna till tvång saknas:

(FB) Borås Tidning: Dags för "oändligt mycket mer radikala" integrationslösningar


Inget att invända i stort. När det gäller Hübinette får man i alla fall ge honom att han har beskrivit det majoritetssvenska perspektivet också och då från Botkyrka. Intressant nog dyker språkfrågan upp även där:

"Språkfrågan, som uppenbarligen skapar starka osäkerhetskänslor bland majoritetsbefolkningen i södra Botkyrka, kom ofta upp i diskussionerna..."

Källa:

https://www.opensocietyfoundations.o...e-20141124.pdf

Med tanke på att 56,36 % av befolkningen i Botkyrka har utländsk bakgrund medan de svensk bakgrund utgör 43,64 % så kan man i och för sig ifrågasätta om majoritetssvensk är ett rimligt begrepp. Vad är det svenska ordet för amerikanskans Majority-minority?

Det finns tydligen känslor av utsatthet bland "majoritetssvenskarna" i Botkyrka:

Se länken ovan och nedan:

https://www.opensocietyfoundations.o...m-20140828.pdf

Ja, studien är publicerad av Soros tankesmedja.

Det är en klen tröst att en sådan felbedömning av verkligheten i slutändan leder till bortselektering. Marknaden kan hålla sig irrationell längre än du kan hålla dig flytande ungefär. Så jag, kanske också du, blir bortselekterade långt dessförinnan.


Till Rawls försvar(?) måste man dock säga att han som mest var oklar med och förmodligen till slut inte trodde/tror att öppna gränser och internationalism är förenligt med sin modell.


Du skriver bra och har helt rätt. Alla snabbspolsvägar till Lyckoriket har historiskt slutat med katastrof.

Just det, den där har jag skummat igenom. Fast då lade jag inte märke till att det var en Soros-publikation.

Hübinette är rätt intressant, eftersom han faktiskt förstår hur landet ligger och är ärlig med det. Han redogör för det självklara: de allra flesta svenskar delar SD:s syn på svenskhet och vill inte ha mångkultur. "Öppen svenskhet" i SD-tappning kan möjligen accepteras, men inte mångkultur i egentlig mening.

http://www.svd.se/aven-antirasister-...la-sds-asikter

Det här är i allt väsentligt en korrekt beskrivning av verkligheten. Hübinette vet mycket väl hur den folkliga konservatismen ser ut. Men hans "lösning" på det mångkulturella dilemmat är allt annat än pragmatisk. Istället för att lyssna till folkviljan och föreslå en nedtrappning av invandringen och bejakandet av en svensk Leitkultur (jfr den danska konservativa modellen) väljer han konfrontation. Den multikulturella utopin ska införas, kosta vad det kosta vill. Frågan är bara hur mycket social ingenjörskonst som krävs. Du gissar själv på positiv särbehandling, kvotering, skolbussning eller t.o.m. tvång och centralplanerad etnoreligiös bostadspolitik. Eller varför inte befolkningspolitiska kvotmål för att uppnå raslig och religiös harmoni? Vi får nog vara beredda på det värsta. I jakten på utopin kan Hübinette och hans gelikar säkert gå riktigt långt. Det är inte precis några demokrater vi har att göra med.

Alice Teodorescu:



https://unvis.it/gp.se/ledare/teodor...ktet-1.4190908

Kanske är det där smärtgränsen går för den löst definierade integrationen, 3-4% utomeuropeiska invandrare totalt. Är det rent av så att segregationen (motsats till integration?) är önskvärd, så att det/de icke önskvärda koncentreras till andra rum - och förhoppningsvis stannar där?

Förmodligen.

Problemet uppstår när "utsatta områden" bara blir fler, och grövre i sitt avståndstagande gentemot majoritetssamhället.

Mångkulturens många nackdelar och farliga beståndsdelar hade blivit blottlagda långt tidigare om det inte vore för medelklassens enorma hyckleri.

Nebeltag:

Det finns många exempel på dubbelmoral. Man skulle kunna göra tankeexperimentet att en miljon finnar, norrmän eller danskar behövde skydd i Sverige. Skulle vi känna likadant som vi gör för flyktingar från Afrika och Mellanöstern? Nej, fan heller. Vi skulle gå man ur huse för att hjälpa till. Varför det?