Fördel att ta studielån trots att sparkapital finns?

Jag studerar just nu 2:a året av 3 på universitet och har under tiden levt på mina sparpengar från tidigare jobb. Alltså inte tagit något studielån. Jag har nu insett att det kanske varit dumt av mig att inte ta lånet?

Visst, jag har inga studieskulder, men mitt sparkapital sjunker stadigt med konsekvensen att mina besparingar som kan användas till t ex kontantinsats för bostadsköp blir mindre och mindre.

Räntan på studielånet ligger på 1 % just nu. Om jag förstår det rätt så innebär det att jag skulle kunna ta studielån under mitt sista år på universitet och placera dem så att de genererar en avkastning på minst 1% för att inte "gå back". Det ultimata är ju dock en avkastning på mer än 1%.

Jag tänker att om man sedan låter bli att röra på dessa lånepengar så kommer jag att kunna behålla mitt sparkapital. Om min avkastning är samma eller högre än vad räntan på studielånet är så slipper jag att förbruka ytterligare utav mina sparpengar. Har jag förstått det rätt hittills?

Tanken är alltså att göra en eller flera investeringar som kommer ge åtminstone 1% i avkastning, så att jag inte går minus under mitt sista studieår. Frågan är bara hur?

Jag har ingen vidare koll på aktier, även om jag äger en aktie som gått väldigt bra med hög avkastning. Är fonder att rekommendera eller ska man lägga in lite småsummor i olika aktier? Känns lite risky att lägga stora belopp på aktier med tanke på min begränsade kunskap? Att låsa pengarna på ett fasträntekonto kan man ju göra men med 1 års bindningstid så är avkastningen endast 1,30% som bäst. Hur hade ni gjort i min situation?

TL;DR
Gynnar det mig att ta studielån istället för att leva på mina sparpengar och i så fall hur går jag bäst tillväga?

Jag tar studielån (och jobbar extra) i stället för att ta av besparingarna. Anledningen till detta är för att ha kvar till kontantinsats. Räntan hos CSN är så extremt låg så jag tror inte att banken blir särskilt rädd om det finns några tiotusingar i lån där.

Jag ser hellre att ni anser er vara lyckligt lottad som kunnat bekosta en eftergymnasial utbildning ur egen ficka än att känna obehag inför framtida bostadsköp medan sparkontot avsmalnar. Ni kommer ju efter utbildningen kunna spara ihop åtminstone en 50 000 SEK per år(medel räknat) och än viktigare är det faktum att man inte köper bostad förrän man fått en känn på själva bostadsmarknaden men även och än viktigare arbetsmarknaden och arbetet man utför däri. Man ordnar sin trygghet först är vad jag vill ha sagt.

Jag förstår vad du vill ha sagt med aktie-, fond- och eller sparkonto sparande. Det du glömmer däremot är den långsiktiga pinan med att överhuvudtaget ha med CSN(när det gäller lån) att göra. Dessutom så är det marginella vinster du kan åstadkomma men du kan även förlora och därmed öka din skuldbörda.


Till ert försvar så har ni ett år kvar av studierna och kanske är det ändå inte en dålig ide att ta studielån för att kunna leva lite lyxigare samt för att kunna bespara transaktioner till och från sparkontot men då gör du inte det för att du gått miste om lånande utan för att du kanske vill investera i dig själv inför examen och arbetstillfällen som följer.


Slutligen; en skuld är en skuld. Med det sagt menar jag att det ska betalas tillbaka också och då kommer du att få ta pengar ifrån din hårt arbetade för lön vilka skulle egentligen hamna i ditt sargade sparkonto, om du förstår vad jag menar.

Visst känns det bra att inte ha några studieskulder och jag kommer inte heller att ha det efter mitt sista år då jag har tillräckligt med pengar just nu. Dock så kommer mitt sparkapital vara extremt mycket mindre, vilket jag känner en viss panik inför. Eller stor panik snarare.

Jag får ångest av tanken att ta examen och knappt ha några besparingar kvar. Jag vill såklart känna mig ekonomiskt trygg.
Jag arbetar extra utanför studierna men det blir ju inte lika stor inkomst som man tidigare var van vid när man arbetade heltid. Pengarna tickar sakta iväg nu när min inkomst är betydligt lägre Men sånt är väl livet helt enkelt.

Just nu så har jag största delen av mina pengar på ett sparkonto med 0,60% ränta, vilket inte känns optimalt. Och så har jag som sagt en del i aktier, men det kan ju gå hursomhelst med dem även om det går bra just nu. Därför jag börjar fundera på andra alternativ, typ fonder som väl är lite säkrare.

Vad tycker ni att jag ska göra med min ekonomi nu det sista året?

Du kommer garanterat (nåja..) att behöva ta ett bostadslån framöver. Och det kommer garanterat ha sämre villkor än CSN-lånet. Alltså ska du maximera CSN-lånet så mycket det bara gå så att du kan minimera framtida (sämre) bostadslån.

Det är fullständigt galet att tacka nej till 2-300 000 kr lån till 1% ränta för att dagen efter examen (när man ska köpa lägenhet och börja jobba) gå till banken och låna till kontantinsatsen till låt säga 3-4% ränta.

Jag maxade mitt CSN nær jag studerade utomlands (ca. 75k/termin x8), fast jag hade 85% scholarship och jobbade på sidan av

CSN-pengarna sparade jag i fonder/høgræntekonton, totalt 500k efter 4år

300k i kontantinsats till lægenhet nær jag børjade på mitt førsta jobb før 2år sen. Dom andra 200k har legat kvar och genererat avkastning, ~10%, i.e. ~20k/året.

Som av en slump () ær min årsskuld till CSN ~20k/året.

Stöter man på ett så förmånligt lån som CSN-lånet så ska man maxa det, trots att man inte behöver pengarna just nu. Det är inte svårt att placera så att man får bättre avkastning än låneräntan.

När vi ansökte om bolån och bankmannen frågade om vi hade några lån sedan tidigare och vi svarade CSN (tillsammans ~450k kanske) var hans kommentar typ "Okej, inga andra lån.". Banken verkar alltså inte bry sig nämnvärt om det


Till TS:
Jag hade hellre levt på CSN och försökt behålla sparpengarna. Kanske levt av sparpengar under sommaren istället för sommarjobba; gött med ledigt! Om dator eller mobil pajar har du ju pengar till det.

Förstår inte den praktiska skillnaden mellan att ta en hundralapp istället för en annan. Så länge den hundralappen som inte används ligger placerad någonstans.

Om du inte har något behov av pengarna ska du såklart inte låna.
Speciellt inte för att investera när du inte förstår dig på fonder och aktier. Jösses, jag blir nästan irriterad när jag tänker på vilken korkad idé.

När jag studerade, några decennier sedan, så tog jag max studielån fast jag inte behövde det, när efter rätt många år räntan på studielånet översteg vad jag fick på sparkontot betalade jag tillbaka allt på en gång... I din situation skulle jag tagit lån från första året du studerade då kunde man ju få ett par procent i ränta, nu verkar det ju gå jämt upp, men se upp har för mig att man inte kan kvitta räntan på studielånet mot inkomstränta i deklarerationen, så se upp med det.

PS skulle du råka avlida så tror jag inte studielånet krävs tillbaka, men det har du ju inte så stor nytta av själv

Jo precis, det är det jag mer och mer har börjat att inse nu. Kanske lite väl sent dock. Men ett års studielån är väl bättre än inget i alla fall.

Har du något tips på hur jag ska placera? Är inte Avanza Zero ganska standard om man vill börja enkelt?

Man har alltid behov av pengar Tänker mest på det _Baste_ skrev, att räntan är såpass förmånlig jämfört med ett senare bolån.
Visst förstår jag mig på aktier och fonder, alltså själva principerna. Jag är väl bara ingen börshaj helt enkelt.