psykbesöket.

Så kom då till slut tisdagen.
För bakgrundsfakta trådarna "problemen" och "mina monster".

Åkte iväg till psykiatrimottagningen idag, visade sig att jag fick en kurator och inte en psykolog som jag trodde att jag skulle få.
Det var helskumt.
Pratade väl ganska snabbt igenom alla dessa scenarion som hänt och berättade om allt.
Det var ju allvarligare än vad hon trott eftersom det var en månad sen jag "anmäldes".
Sen dess har det hänt allt för mycket.
Fick tillbaka mina vanliga symtom på den extrema nedvärdering jag lider av.
Tyckte när jag satt och pratade där att det lät så bagatellaktigt och löjligt, typ som om vad fan gör jag här, jag behöver inte sånt här.
Jag vet inte riktigt vad som kändes konstigt, men något var det.
Kanske var det känslan av att det hela togs med en nypa salt och tveksamhet.
Hursom så ansågs det väldigt allvarligt alltihop, prioritet 1 är att hitta en lösning på monstrena, troligtvis medicin.
Prioritet 2 & 3 blir sucidtankarna och deppressionen.
Ska dit redan på fredag igen för att rota mer i enbart barndomsminnena, som är det stora problemet.
Har jag tur så får jag träffa en läkare redan då för bedömning av allvaret och ev. medicinering, annars får det vänta tills nästa vecka.

Kul att höra att du får hjälp och att du förhoppningsvis kommer bli "frisk"!

Låter spännande. Länkar till problemen? MVH

Monster
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=254701

Problem
http://forum.flashback.info/scandina...d.php?t=251131

Det känns jätteskönt, om än suspekt.
Tror att jag även känner mig rädd för hur ev. medicinering kommer påverka mig.

Spännande vettefan, men skönt är det.

Aa, jag ber om ursäkkt för min dåliga formulering. Men letade lite efter trådarna och tycker att du verkar stark. Hoppas det löser sig! världen är allt bra kul ändå, speciellt skidåkning

En helt naturlig reaktion som tyder på att du inte pratade om ovesäntligheter utan om sånt som berörde dig.

Slappna av och låt psykologen göra jobbet.

Jag tror att det känns som om de bagatelliserar för att du är så van vid dina problem. Du ser dem utifrån dig själv och du befinner dig i det varje dag. Så när du säger det så låter det normalt. Det låter inte normalt och enkelt för de som hör vad du säger.
Det kommer nog att bli bättre, bara du litar på att de tar dig på allvar vilket jag hoppas att de gör.
Lycka till!

Det där med att ta mig själv på allvar är något jag har riktigt svårt för.
Men jag lär mig att bättra mig på det området.

Kloka ord.
Tack