Varför ser man ner på sängrökning i Sverige?

Hur var det egentligen med Per Oscarsson och hans död? Hela jävla huset brann väl ner till grunden och även han och frugans kropp brann upp så att säga vill jag minnas...

Jag köpte cigg i kiosken när jag var 8 i slutet av 70-talet

Det finns väl inte någon subkultur som är mer avskydd och nedvärderad än sängrökare i Sverige? Varför är det så? Varför ska man inte få ha en aning privatliv i sin egen säng och kunna få göra vad man vill i denna möbel utan att andra ska lägga sig i och servera moralkakor på löpande band? Kan det vara så att det inte finns någon känd och respekterad ambassadör bland sängrökarna, och att man i allmänhet anser att sängrökning bedrivs av personer i de lägre socialgrupperna? Jag tror att sängrökning förekommer i alla samhällsskikt, både i slott och koja.

Tror ni att man skulle bli fri från fördomarna gällande sängrökning om respekterade samhällsmedborgare, såsom Alexandra Pascalidou, Erik Adielsson eller Loa Falkman, kom ut i pressen och berättade att de rökte i sängen? Tänk er ett hemma-hos-reportage i DN:s söndagsbilaga hos en av våra förnämsta medborgare avslöjade att han eller hon gärna njöt av en lat söndagsförmiddag med en kopp kaffe, en spännande deckare och ett par Gula Blend i sängen. Skulle inte det få oss andra att rynka lite mindre på näsan åt sängrökning?

Vad har du för uppfattning om sängrökning?

Själv älskar jag att äta choklad och röka cigarr bortdomnad i badkaret. Men oftast har man bättre fläktar i badrum.
Att röka i sängen är omständigt och bökigt, man måste ha ett askfat på magen, man måste vara allert och inte somna. Då är det bättre med e-cigg i sängen, gärna med någon kvinnlig doft.