Citat:
Ursprungligen postat av
gabrielle2
För att kunna befria sig själv ur det fängslande sinnet så måste man nog eventuellt slå den som myntat begreppet synd på käften, bildligt talat.
Helt enkelt säga. Ja jag vet att jag är en äkta syndare, genom de heliga texternas sätt att se på synd och jag har förbannat svårt att låta bli att synda.
Då är man väl ändå äkta och sann mot sig själv och mot Gud som man aldrig sett.
Jag är definitivt en äkta syndare. Om jag nu skall gå efter bibelns sätt att se på synden/ syndaren.
Luk 18
9Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: 10”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. 11Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. 12Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ 13Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ 14Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”
