Vi är bara djur

Men mönstret kan knappast vara Exakt det samma när jag minns vad du 3., har skrivit, som när jag skulle ha kunnat kommit ihåg vad en 2. hade skrivit. Annars hade ju 3. och 2. blivit ett och samma i mitt minne.

Nej, inte alltid exakt. Men om du aldrig tänker på vem som sa det till dig så kommer jag inte att vara kopplad till detta minnet, och det minnet kommer att ligga i din hjärna precis som om vem som helst kan ha sagt det till dig.

Du vet hur en svan ser ut. Men du kanske inte minns vem som lärde dig hur ett svan ser ut, så vem som sa det till dig kanske inte nödvändigtvis spelar roll så det kan i slutändan faktiskt bli ett och samma minne, beroende på hur mycket kopplingarna stimuleras

(Sedan så kan flera minnen kopplas till samma minne, och du kan associera två saker till en och samma, men det kräver en liten loop som kan gå två vägar.)

Nej, jag har inte ens nämnt varken ordet självmedvetande eller självkännedom. Nu orkar jag inte med den diskussionen mer, så vi kan sätta stopp där.

När man diskuterar om medvetanden så syftar man på den subjektiva upplevelsen att känna till ens existens, vilket som människa dessutom innebär att uppfatta tankar, känslor o.s.v. Självmedvetandet är bara en synonym för detta. Att du sedan dessutom säger att du inte nämnt själva orden har ingen betydelse, då det relevanta är att du har diskuterat om vad dessa ord innebär. Vilket du onekligen har...

För övrigt: Att skriva i ett inlägg att du inte vill diskutera mer, är lite som att försöka släcka en eld med hjälp av eld. Om du inte vill diskutera mer, så behöver du helt enkelt inte svara. Det är ingen på Flashback som kommer att tvinga dig till att svara. Det är underförstått att om personen i fråga inte svarar inte vill diskutera mer. Verkar snarare som en 'jag-vill-ha-sista-ordet-attityd'.

Det är precis det jag brukar tänka. Ibland hamnar jag i en sådan mode att jag tänker lite längre än så och ser hela helheten nästan. Ibland blir jag äcklad av både mig och omgivningen.

Det roliga är att jag är riktigt ung. När jag är ute och sitter på tåget så ser jag vissa gamlingar med just den blicken i ögonen. Som att de inser något. S0 känn dig inte speciell. Finns tusentals före serveringen u kno.

Men hey, det behöver inte vara negativt. Keep dreaming till you wake up.


För det andra så bryr du dig inte om det. På kvällen hamnar du i ett läge då man fokuserar på Skit, därför reflekterar du över det.

Fortfarande hur mycket du nu än gräver så kommer du komma fram till en dead end. Du får aldrig en slutförklaring. Så kanske är det dumt att tänka så.


Btw, go fuck yourself.

Albert Camus tar upp väldigt mycket om det absurda i livet. Du skulle nog uppskatta och dela flera av hans ståndpunkter inom filosofi. Om du vill läsa något ang. detta så rekommenderar jag Camus The Myth of Sisyphus.

Skulle en exakt klon av mig skapas brevid mig skulle vi vara väldigt lika varandra till en början men eftersom vi inte kan befinna oss på exakt samma plats (och vara just samma person) kommer jag och min klon utsättas för olika av naturens krafter, som i sin tur påverkar våra medvetanden så att dom skiljs från samma spår.


Vi är djur och personer, som nämns i inlägg två, samtidigt är vi en stor gemensam livsform med gemensamma interna funktioner, ungefär som en grupp bin som samarbetar instinktivt.
Någon stans kan man väl dra linjen för när en djur är en person, visserligen har alla livsformer någon form av egen personlighet, ingen myra reagerar exakt som den andre.
Däggdjur till exempel har till stor grad en individuell personlighet som vi människor kan avläsa.

Nu när vi äntligen är människor är vårat syfte att växa oss ur våran djurlika natur som fortfarande finns inom oss. När vi har växt oss ur våran djurlika natur beter vi oss inte som djur längre.

Klart vi är djur. Intressant det här.


Mass Effect 3 slutet så pratar huvudkaraktären med en super avancerad AI

"So you are just an AI?"
"In as much as you are just an animal"

https://www.youtube.com/watch?v=yx_smmq_3AE

Mycket intressant. Mycket intressant.

Man bör ställa sig följande fråga:
Varför är min existens mer "värdefull/berättigad" än något annat djur?

Personligen tror jag det är en fråga om hybris när man tänker sig att vi skulle vara mer värdefulla pga intelligens. När du ställer dig frågan om vi "bara" är djur så kommunicerar du en kraftig ton av elitism, att olika individer/arter har mer eller mindre betydelse beroende på deras intelligens. Med andra ord är du inne på samma spår som Nazismen utan att ens med störst sannolikhet förstå det själv.

När jag läste detta så var denna film det enda jag kunde tänka på.

Bara för att man är smartare än andra djur så tror människan att den är något unikt och något "högre". Något som nämns i videon, människan är det enda djur som utgår ifrån att man ska vara lycklig. Vem har sagt det?

Lyckliga är förmodligen de flesta varelser som alltid kan befinna sig i nuet, djuret människan har ett såpass utvecklat medvetande att vi är medvetna över vårt medvetande och detta innebär att människan till 90% av sitt liv spenderar det i past eller future, nuet är någonting som är extremt svårt att befinna sig i tack vare vårt sinne att kunna tänka och reflektera. Att få uppleva existensen av livet, naturen och universum borde göra oss lyckliga, men vi blir enbart olyckliga då vi har överlåtit egocentriciteten att konstruera livet och samhället. Vi är olyckliga varelser som för det mesta befinner oss i ett omedvetet tillstånd på autonom, en för oss värdelös existens och meningslöshet men detta beror förmodligen till stor del enbart på att vi har gett egot tillåtelse att bestämma.