Vi är bara djur

Satt i dag och kollade på en film på bio.
Så började jag fundera över situationen jag befann mig i.
Här sitter alltså ett gäng intelligenta djur och glor på en bioduk. Typ som korpar, eller apor. Djur som har varit smarta nog att uppfinna teknologi så att de kan sitta och glo på bio, men ändock djur. De har inte varit smarta nog att förstå hur dem själva fungerar. De är ganska dumma egentligen.

Och jag är ett av de här djuren. Hur kom det sig att jag blev född till en sånär?
Nu när jag är medveten om att jag bara är ett djur, en livsform, skall jag fortsätta leka att jag är en person? Försätta spela teatern, och inbilla mig att mitt liv betyder någonting?

Och sen bestämde jag mig för att koncentrera mig på filmen igen, sjunka tillbaka in i drömmen.

Nån annan som upplevt något liknande?

Du behöver inte leka att du är en person, för du är en person. Och ett djur. Det går fint ihop.

Det är när man börjar tro att man är en odödlig och ofelbar maskin som man börjar få problem

Aldrig upplevt något liknande. Jag känner hela tiden att vi är människor, vilket är illa nog.

Brukar reflektera över det rätt ofta. Som när man sitter i badkaret, kollar tv eller gör något annat primitivt. Jag är bara en apa som kan tyckas något smartare än andra djur, välanpassad för vårat konstgjorda samhälle men skulle vara otroligt dum i den riktiga naturen.

Tänkte också på varför jag just är en människa? Varför inte nånting annat?
Jag kunde varit vad som helst, eller inte alls, och så blev jag ändå en människa?

Och vem har gjort denna riktiga natur? GUD!

Men då hade det inte längre varit du. Du hade inte kunnat vara något annat. Du kan inte vara t.ex. en myslok, för då är det inte du. Definitionen av "Du" är "Du".

Hade du aldrig funnits så hade du aldrig funnits, helt enkelt.

Fast "jag" är ju bara resultatet av en rad kemiska processer som sker i min hjärna. Det är ju inte mycket mer än det.

Kan du replikera den grejen så kan du bygga en ny person, och du kan bygga en ny mig också.
Det är fullt möjligt, och vi är bevis på att det går, eftersom vi existerar.

Där kommer ju dock de som är religiösa gå emot mig. Men tror man bara på hård naturvetenskap så är det ju så.

Ja, så är det. Det är just därför det jag skrev stämmer.

Det är därför du inte kan vara "ingenting", för då finns det inga kemiska processer som utgör dig. Ändrar du dessa så är det ju inte längre du.

Nej det är sant. Det jag tänkte mer dock är den där klassiska grejen:
Det finns ingen mening med varför jag är här, jag bara är.

Vi är våra tankar.
Jag är mina som finns, och inte annat.

Men jag är knappast dina tankar!