Ska bli sambo men inte med min själsfrände

Jag känner mig så kluven, jag vet inte vad jag vill ha ut av att skriva här, men nog mest bara för att prata av mig, men har ni några råd eller funderingar så dela gärna med er så jag får rättsida på mina tankar.

Såhär ligger det till, jag är tillsammans med en man, låt oss kalla honom Markus, som jag...som jag tror jag älskar, jag saknar honom när han inte är här, jag älskar hans kyssar och närhet och jag kan se en framtid med honom. Vi ska bli sambos snart och jag längtar, men samtidigt kan jag inte sluta tänka på en annan man. Låt oss kalla honom Simon. Simon är den jag alltid velat ha sedan dagen jag lärde känna honom, vi har haft en sexuell relation och en nära vänskap men inte mer än så. Jag älskar Simon, jag vill vara med honom, han är perfekt och allt jag vill ha, vi delar samma intressen, smak och allt vi känner till tycker vi lika med. Jag älskar honom och suktar efter hans närhet. Men av olika skäl så kan vi inte bli VI. Vi delar en historia tillsammans men det är en historia som är anledningen till att vi inte kan bli vi. Jag älskar honom, jag ser honom som en del av mig, min själsfrände, att det borde vara vi.
Vad kan jag göra för att släppa honom? kommer jag någonsin kunna släppa honom? eller kommer han alltid vara en del av mig?
Vi har kontakt och "Markus" vet om att vi har kontakt och han vet om till viss del om vår tidigare "relation", borde jag bryta kontakten med Simon trots att det skulle göra så ont? Kanske gör det ondare att fortsätta?
Jag tycker om Markus så otroligt mycket också och det känns inte rättvist att känna såhär men samtidigt kan jag inte hjälpa det.
Jag skulle aldrig kunna vara otrogen mot Markus men om det är NÅGON jag skulle kunna vara otrogen med så skulle det vara Simon, och jag VET att om vi skulle ses bara han och jag ensamma så skulle någonting hända. Och på sätt o vis vill jag att det ska hända så att vår relation kanske kan utvecklas men samtidigt vill jag det inte pga vårt förflutna.

Mina tankar hemsöker mig, någon som har något vettigt att säga om den här situationen?

Crazy. Du måste ta avstånd från någon, välj den som känns bäst.

Vad förväntade du dig helt enkelt för svar?

Massa irrelevant babbel och skippar viktiga detaljer och sen frågor på de.
Ingen bryr sig vad du kallar killarna för om du skippar vad du menar med historia som du inte säger något om egentligen. Kanske du vill vara anonym men har du rädslor för att andra ska förstå problem och se det är du, för varför skulle dem inte förstå ditt problem men alla andra? Tror du flashback sitter med kristallkulor?

Låt mig kasta en tärning åt dig och är de jämt så blir de simon och ojämnt Markus. De blev en 3:a .

Jag var i samma situation för några år sen men jag fick tillslut min "Simon" och vi är fortfarande tillsammans idag och har inga tankar alls på att bryta

Hade jag varit du... Så hade jag antingen skitit i det förflutna, förklarat min eviga kärlek till "Simon" och aldrig mer prata om vad som hände förut.
Men är inte det ett alternativ så är det nog bättre att bryta med honom helt. (det är vad jag fick göra med min "Simon" och det var det som fick honom att fatta att vi inte kunde vara ifrån varandra. Men jag försöker inte ge dig några falska förhoppningar! Ni är nog i en helt annan situation.)
Ingen av er kommer att må bättre så länge ni finns där och påminner er om varandra.

Det kommer garanterat inte släppa när du har kontakt med båda männen.

Denna frågan kommer alltid finnas i ditt huvud oavsett, om vad som kunde hänt och blivit. Lär dig leva med den, du älskar trots allt den mannen du är med.

Du har försatt dig i denna situation och oavsett hur mycket du må förneka detta så tror jag faktiskt du tycker om det hela. Mysteriet, två olika män och uppmärksamheten.

När du gör ett beslut så håll dig till det, för jag tror också när du skickar bort en av dessa män så kommer du ångra dig och vilja ha båda kvar i ditt liv.

Livet är orättvist och sedan dör man, acceptera det.
Gör nu ditt val. Komplicera inte allt.

Vad finns det för problem med Simon ni inte kan lösa?
Äkta Kärlek Vinner Över Allt..

Du känner som du gör för att du inte kan få Simon.

Du kan ju inte flytta ihop nu om du egentligen vill ha någon annan. Det är otroligt elakt gjort om du inte är fullständigt övertygad och satsar fullt ut. Varför är det omöjligt och vad är det i de förflutna som hindrar dig att hänge dig åt den andra?

]Gör slut med killen du ska bli sambo med.
Markus förtjänar bättre än du.

Om du älskar Simon så borde Markus hitta någon som älskar honom.
Du berövar honom det nu och kommer garanterat vara otrogen så fort chansen ges.

Har du ett oppet sinne o Markus o Simon ar bisexuella kan ni leva tillsammans alla tre!

Det blir manga intressanta kombinationer i sanghalmen

Risken ar forstas att de blir kara i varandra o lamnar dej...

(FB) Till alla killar där ute! One night stand eller typ lite mer intresserad?
2015-01-07
(FB) Jag slits sönder av vår vänskap! Men kan inte bryta!
2014-12-17
(FB) "Best friends with benefits". Paus från all kontakt.
2014-11-10

Jag hoppas innerligt att under denna perioden så var du inte med Markus.

"hemsöker mig". Lägg av med Hollywood dramat! Är så trött på din typ som man fått äran att känna genom åren. Ser rakt igenom er.

Du vill allt det här egentligen och går igång på att det är såhär. Du älskar berg- och dalbanan som du själv sätter igång. Du är inte seriös med någonting.
Det ger dig bara bekräftelse och föder ditt ego. Den dagen du sätter någon annans lycka framför dina kortsiktiga intressen - äkta kärlek - den dagen kommer inte ens du ha det här "dilemmat" (som ju inte är ett dilemma eftersom att du njuter av det och själv bygger upp det i ditt huvud) vilket betyder att den som ska bli din sambo inte är rätt för dig.

Du är bara kär i triangeldramat. Precis som du var när du dejtade Simon samtidigt som han hade ett nära förhållande med en annan tjej. Det ger dig en otrolig kick att en kille väljer bort sin tjej sexuellt för dig. Det gör dig otroligt kåt. Eller hur?
Själva misären hos hans tjej triggar bara mer kåthet. Du feedar på den känslan som en vampyr. Och du vet egentligen att det inte har med kärlek att göra. Så skippa bara ditt skitsnack, ditt överdramatiska språk, och dina rationaliseringar så ska du se att det blir bra.

Ser att du är i 20-årsåldern. OK jag lägger ner......