"Best friends with benefits". Paus från all kontakt.

Istället för att sitta i duschen och gråta i timmar så vänder jag mig hit istället, i hopp om att få höra andras tankar.

Det hela började förra hösten. Jag mötte en kille som i det läget hade ett förhållande. Vi klickade i första ögonblicket och blev snabbt bra vänner. Det slog gnistor och vi började ta vår vänskapsrelation några steg längre, det började med sms och bilder och några månader senare så låg vi där i sängen nakna och nyknullade. Vi fortsatte vår sexuella relation i flera månader under tiden han fortfarande var i ett förhållande med en annan tjej. Jag hade starka känslor för honom och han hade känslor för mig, men han ville inte bryta med sin flickvän. Jag accepterade detta och tog vad jag fick, jag ville bara ha hans närhet och han var en väldigt betydelsefull vän till mig.

Ytterligare några månader senare kom hon på honom och förhållandet tog slut. Han flyttade ifrån staden och vi tappade kontakten då han ville göra allt för att få sin flickvän tillbaka.

Några månader senare av tystnad från honom så fick vi åter kontakten igen, och deras förhållande var fortfarande lika brustet. Vi blev lika goda vänner igen som vi brukade vara med "det lilla extra" fast på långdistans. Jag ser honom som min bästa vän och han har berättat för mig att han även ser mig som det. Jag vet var han står känslomässigt (det vill säga att det förmodligen aldrig kommer bli något mellan honom och mig), och det är okej, för visst, jag tycker om honom så oändligt mycket men jag har lärt mig att hålla kärlekskänslorna vid sidan då vår vänskap är så mycket viktigare.

Jag bryr mig verkligen om honom och jag tvivlar inte på att han känner samma om mig. MEN nu helt plötsligt efter att ha haft vår goda kontakt igen i några månader så säger han att han vill ha en paus från att höras. Vi hade en liten dispyt för några dagar sedan och jag tror det kan ha varit det som har triggat igång dem tankarna, men jag förstår ändå inte, paus från att höras av? Vi är varandras bästa vänner, varandras olikheter och likheter, vi har alltid så kul tillsammans och när vi har träffats efter det som hände i våras så har det varit underbart. Jag förstår att han vill ha en paus från alla känslor, han har mått väldigt dåligt av allt som hände men jag har ju varit där och stöttat honom för varje dag, jag har fått honom att le när han har mått som sämst.

Så snälla flashbackare, vad tror ni? Varför vill han ha en paus? Hur kommer allt sluta...? Jag mår så dåligt för jag vill inte förlora honom ännu en gång, som jag gjorde i somras, det var en så jobbig tid och precis när jag började bli lycklig igen så kom han in i mitt liv igen och nu håller han på att försvinna.. eller? Jag vill även förtydliga att han vet om mina känslor men jag har aldrig pushat på honom eller något och jag tror inte det är anledningen. Han vet var jag står.

Behöver få mina tankar klara.. så kom med åsikter, tankar, funderingar, utvecklande frågor om ovanstående text, vad som helst som kan hjälpa mig få en klarare bild av vad han vill få ut av den här pausen. Jag frågar främst MÄN. Män runt 25-35 gärna. Men alla tankar mottages.

I detta sammanhang måste jag tyvärr tro att han använder paus som en billig ursäkt för att han inte vill bli involverad med dig. Vad det kan beror på vet jag inte, möjligtvis att du påminner honom en tid där han kastade bort sitt förhållande för att vara otrogen med dig. Något han möjligtvis ångrar.

Han ser inte dig som flickvänsmaterial av div. anledningar och du har även funnit dig i det men väljer ändå att försöka. Mitt tips till dig är att passa på att bryta medan du kan, han har redan givit dig en chans att göra det genom att själv "ta en paus". Klipp all kontakt och börja på ny kula, detta kan knappast vara hälsosamt, särskilt inte när du sitter undermedvetet och vill ha mer än enbart kk-relation.

Klipp alla band, bryt ihop och hitta något annat.

Anledningen till att du tar det så hårt är för att du hoppas fortfarande även om du säger något annat. Han kanske har insett det och han inte vill att du får för dig något, för din skull.

Det är nog bäst för dig om du släpper honom. Det här är inte bra för dig. Så länge du har känslor för den här killen kommer du inte att få några känslor för någon annan. Kasta inte bort din ungdom på någon du vet inte kommer känna likadant för dig.

Behöver du en till som säger till dig att släppa det?

Släpp det, gå vidare. Detta är inte bra för dig. I det långa loppet blir du olycklig.

Javisst, jag hade gärna sett att han hade velat ha mer än en kk-relation, men det är inte det jag är ledsen över, den tiden är förbi, jag vill bara inte förlora honom som vän. Det går inte ens att beskriva, vi har en väldigt speciell relation och jag vet att han värdesätter mig också som en av sina bästa vänner, det är ofta han har kommit till mig för att gråta ut (och nej inte för att "tyck synd om mig"-sex).
Jag försöker förbereda mig på det värsta men jag vill så gärna tro att han bara vill ha en kort paus för att reda ut trasslet i sitt huvud. Vi hittade ju tillbaka till varandra förra gången?
Det värsta är att vi har en grej planerad i februari, jag kommer delta men jag vet inte om han kommer längre, han har inte bestämt sig än. Och jag vet två saker, 1. Åker han så kommer allt bli som vanligt igen när vi möts där. 2. Åker han inte, så kommer hela skiten bli ett helvete för mig i ca 3 månader där borta, för jag kommer bara tänka på att han borde varit där hos mig.
Jag känner mig så arg (!) för att han fick med mig på det och för min del är det försent att backa. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vara förbannad eller kanske lite rädd?
Jag har själv ibland känt att jag har velat ta en paus från honom, för att samla mig själv, men bara en kort sådan för jag vet att han, trots hur knepig han än kan vara, alltid kommer vara min bästa vän.
Men vad vet jag.. jag önskar bara att han bara vill samla sig lite precis som jag har känt.. men jag antar att jag får börja förbereda mig på att förlora honom...

Det "lustiga" är att det på sätt och vis skulle kännas som en lättnad.. Mina tankar och känslor just nu är så himla upp och ner, ena stunden kan jag inte sluta gråta, andra stunden känner jag mig arg och sviken, nästa känner jag lättnad och lugn och sen börjar det om igen. Varför fäster man sig så vid vissa människor?!! Jag orkar inte...

Jag förstår dig min vän, vi är i en liknande situation

... å mitt i all bråte är jag ändå övertygad om bättre tider, för både dig och mig!

Tillåt det göra ont bara, så får du ha tålamod med hur det löser sig!

Låter ungefär som en liknande sits jag befann mig i, förutom att jag inte var otrogen eller sådant trams.
Hon var en nära vän och hon var kåt och attraktiv.
Men sen så hade hon sidor också som jag hatade, därför så blev vi aldrig något annat heller och jag kom med massa undanflykter som hon gick på.
Elakt såhär när man tänker till i efterhand, men man var ung och kåt.

TL;DR Släpp honom!

Eftersom hans relation är slut så borde han vilja vara med dig. Men han är inte det... Det gör ont, jävligt ont, men du behöver gå vidare.

En vän till mig säger att hon tror att han vill ha en paus för att han har upptäckt känslor han inte trodde sig haft. Att han inte riktigt vet vad han ska göra med dem och att han behöver fundera över sina känslor. Eftersom att vår kontakt tog slut samtidigt som hans förhållande tog slut så har vi inte riktigt haft en chans att utforska om vi passar varandra. Jag har bara träffat honom två gånger sedan vi tog upp kontakten igen och det var bara någon dag efter att vi sågs som han berättade att han ville ha en paus. Och när vi sågs var det underbart. Kan det vara så? Eller försöker jag bara övertala mig själv? Hursomhelst förbereder jag mig ändå på det värsta, men jag vill ändå känna lite hopp..

Hur gammal är du och hur gammal är han? Väldigt relevant i sammanhanget för ett bra svar från mig.