Börjar bli deprimerad och besatt utav determinism, avsaknaden av fri vilja

Allting verkar peka på att vi ej har en fri vilja, ingen kontroll över någonting över huvud taget.

Jag har tenta imorgon men har spenderat hela tiden senaste dagarna om att läsa på om fri vilja/determinism och ser videos om det. Jag ser ingen mening med att leva om det inte är jag som bestämmer över mig själv, mina handlingar. Jag vill inte vara en marionettdocka.

Jag vet inte vad jag ska göra åt det här. Att gå och prata med en psykolog lär ju inte hjälpa om det är sant. Finns det någon som tror på ens en gnutta av fri vilja, och har ni något slags bevis för det i så fall? Och om det finns någon som klarar av att leva med att ej ha fri vilja/kontroll alls, hur lyckas ni med det?

Så länge man har illusionen av fri vilja så kan man leva lyckligt, njut av livet medans det varar. Man lever bara en gång.

Determinism behöver inte medföra avsaknad av fri vilja.
http://en.wikipedia.org/wiki/Compatibilism

Dessutom behöver inte avsaknaden av fri vilja vara ett problem. Fri vilja är inte ett särskilt väl definierat koncept. Man kan sakna fri vilja ur en kosmisk synvinkel utan att sakna fri vilja ur en praktisk synvinkel.

Å andra sidan kan du också vända på steken och släppa på all skuld och allt ansvar.
Luta dig tillbaks i sätet på bergodalbanan .

Äsch detta är djuptänk bara. Det är klart man får göra som man vill bara man inser konsekvenserna i det.. Tror detta är en fas då du efteråt bara kommer inse att livet är för kort för att ens grubbla på sånt här

Hej, ett tips är att läsa William James "The will to believe and other essays", samt Raymond Tallis "Aping Mankind". Har själv brottats med detta dilemma under en lång tid och även om det inte finns någon direkt lösning på problemet, så kan texter som de ovan anvisade åtminstone skänka tröst i ovissheten om att det inte är fastställt att vi inte har en fri vilja.

De flesta åberopar Benjamin Libets experiment, alternativt det mer senkomna Haynes. Vet inte hur påläst du är, men det bästa är alltid att läsa de journaler där experimenten redogörs för utförligt, istället för att lita på någon som sitter på en Phd i Neuroscience ("host" Sam Harris, "host") och uttalar sig på ett så anspråksfullt sätt som om hen sitter och lurkar på den absoluta sanningen.

Mvh

Men om du gör det du vill. Blir det inte annorlunda då?

Om du får höra "Du är inte fri", så väcker det negativa känslor; om du får höra "Du är fri" så känns allt bättre igen. Dock tror jag att du t.o.m. skulle kunna finna tröst i en deterministisk världsbild, vore den framlagd på ett sätt som tilltalar ditt sinne: men oavsett om det stämmer eller inte så är misstaget du gör att låta din lycka bero på tankar och idéer.

En betungande tanke är bara betungande i perspektivet hos en annan tanke. En upplyftande tanke är bara upplyftande i perspektivet av en annan tanke. Det du misstar för dig själv är bara en spiral av tankar och oavsett om den må vara nedåtgående ända ned till helvetiska nivåer eller lyfta dig till skyarna så ska du komma ihåg att du själv inte rört dig ur fläcken - blott en sekund av ett stilla sinne räcker för att påminna dig om det.

Vilken aspekt av dig är det som vill vara i kontroll?

Man kan leva mycket lyckligare utan den illusionen. Den största lyckan, efter att leva för att hjälpa andra, är att kasta av sig alla illusioner.

Människor har i allmänhet en väldigt ytlig uppfattning om vilka de själva är. Att bli ledsen för att "Jag" inte är i kontroll är att bli ledsen å en abstrakt idés vägnar. Att intala sig att "Jag" är i kontroll är att bli munter å en abstrakt idés vägnar. Men att kroppen hyser mycket större visdom än oss själva är inget att se som något hotfullt! Att "Jaget" alls kan lura sig självt så länge att det kan vara i kontroll över den komplexa struktur som utgör en biologisk kropp är förundransvärt: att det dessutom tar illa upp över att se sig själv i spegeln är bara något att skratta hjärtligt åt!

Det går inte att leva utan fri vilja, oavsett om det är en illusion eller inte. Alla människor vet att vi har fria möjligheter att fatta beslut som förändrar våra liv. Att använda sin fria vilja begränsas endast av vår upplevelse. Att ha fri vilja är något man avgör själv. Om jag upplever mig själv som fri att utöva min vilja, så är det min upplevelse som gör frågan relevant överhuvudtaget. Frihet är inte ett objektivt koncept, vi har fri vilja om vi upplever att vi har det.

Varför inte lyssna på Dr Eben Alexander, som efter en nära-döden-upplevelse övergav sin grundmurade materialistisk-deterministiska övertygelse:

https://www.youtube.com/watch?v=Nhah5WdWRCk

Sluta läsa om determinism om du mår dåligt av det. Bara bestäm dig.

Man intalar sig att man har fri vilja. Naturlagarna tillåter inte fri vilja. Hjärnor fungerar precis enligt samma naturlagar som allt annat.