SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

Det har jag inte förnekat. Men som sagt, han har bekänt färg nu och borde, enligt den SD-logik du förespråkar, uteslutas ur SDU för ideologisk avvikelse.

Säkert är det skrämskott för att de ska bli förnärmade, känna sig kränkta och lämna partiet frivilligt. De tänker "det här skitpartiet vill jag inte vara med i som kan behandla mig så här"!

Många fler har slutat självmant än som har uteslutits.

1. flest är de som har bara givit upp politiken. De fick för mycket skit som Sd;are
2. surnat till på företeelser eller personer i partiet
3. förtäckta hot mot misshaglig utan att det finns fog för uteslutning
4. påtagliga hot, sluta eller du blir utesluten.
5. uteslutna som inte avgick frivilligt är den minsta gruppen av f.d. Sd;are

Man kan säkert hitta nån koppling mellan Patrik Ehn och Kasselstrand. De är båda ifrån Göteborg och känner varandra. Då Ehn uteslöts för nåt år sedan så är han allmänt sedd som högerextremist av partiledar-SD.

Alla vet om att skälet för Ehns uteslutning också var maktpolitiskt. Gissar att Göteborg allmänt ses som ett alternativt maktcentrum som måste disciplineras.

Den typen av kopplingar går det säkert att göra. Skulle bli väldigt överraskad om det helt plötsligt dyker upp hemliga möten med SvP:are och liknande.

Det fetade är vi helt överens om.

Förklara gärna hur det är en ideologisk avvikelse.

Det har ingen betydelse, det blir i så fall ett bland några andra höger-radikala fascistiska partier i den politiska öknen. Det var viktigt för Stalin och är viktigt för SD's ledning att rensa ut den interna fienden. Detta sänder ett budskap både utåt och inåt, vilket i Stalins fall fick och kommer att i SD´s fall få stor signifikans.

Nu är det ju moderpartiet som kallats fascistiskt av självaste statsministern.

När det nu skapas ett medialt narrativ om ett anti-demokratiskt, auktoritärt SD med en partiledning som föraktar medlemmarna och sympatisörer som föraktar sitt eget demokratiska primat - varför skulle något etablerat parti ta i SD med tång?

Vad är den "nolltolerans" värd som inte gäller lojalisterna och låter en riksdagsman kalla afrikaner för "aphelveten och pensionsräddare", sitta i riksdagen?

Hur kan ultra-super-extra-etnonationalisten Ekeroth tolereras? Råder det en värdehierarki mellan judar och svenskar inom SD, där de förra har en rätt till sitt land vi saknar till vårt?

Partiledningen har just lagt huvudet på stupstocken och klarar sig bara så länge media spelar med.

I nästa Skavlan kan riktigt besvärande frågor ställas.

Han tar ju i princip avstånd från SDU:s principprogram, det är en uppenbar ideologisk avvikelse.

Ingen kan väl vara förvånad över detta?

Hahne/Kasselstrand/SDU och gänget valde att gå på tvärs med partilinjen. Att det inte skulle hålla längden måste även de ha insett. Det de, märkligt nog, inte tycks ha insett, är att de gav sig in i maktkamp de inte kunde vinna.

Åkesson och hans gäng har genom att förnya partiet, ta bort bomberjackorna, utesluta skinnskallarna och tona ner nationalismen, tagit partiet från att vara ett litet ytterlighetsparti, till att bli Sveriges tredje största parti. Det tjafsar man inte med, helt enkelt.

Nej nej..Svp står lång bort från demokratisk nationalism. Det är ett större steg än att gå från moderaterna till rättvisepartiet. Kan inte tänka mig att det finns sådana infiltratörer i Sd. Men att ledningen har fått det för sig är inte alls otroligt!

Det är just det som är så svårt att förstå!

Många pratar om att SD's partiledning är maktgalna och vill enbart röja ut oppositionen ur partiet. Det är fullt möjligt att så är tanken, likväl får man se detta från ledningens synvinkel.

Det uppstod en schism inom partiet 2001 då det som senare kom till att kallas för Nationaldemokraterna bildades. Jag själv tror att "de fyras gäng" känner igen symtomen. Radikalare element som vill gå sin egen väg och som själva hellre vill styra partiet. Har full förståelse om Åkesson, Karlsson, Söder och Jomshof vill slåss med näbbar och klor för att försvara SD till det partiet har blivit idag. Att gå från det SD var 2005 till att bli riksdagens tredje största parti med allt av va det innebär är en enorm prestation.

När det kommer till falanger inom paritet så kommer det alltid att finnas. I SD's fall kommer de närmsta åren handla om en konflikt mellan nationalismen och konservatismen. Jag tror inte att merparten av SD's nya väljare attraheras i första hand av nationalismen utan tillväxten handlar mycket om en ny form av konservatism som aldrig riktigt fått fotfäste i Sverige, i alla fall som vi kan se den idag. SD framstår som ansvarstagande för landet och inte bara sig själva. Man vill växa för att kunna få bukt på samhällsproblemen (som alla partier) men skillnaden med SD är att de är hittills oprövade och detta har väljarna fått upp ögonen för.

När man har en ledning inom ungdomsförbundet som är allt mer radikal på ett sätt som kan skrämma bort väljare förstår jag om SD-ledningen ser SDU som skadliga.

Ett klart och tydligt exempel där vi kan se skillnaderna mellan SD och SDU är ambitionen kring vilka man skall samarbeta med internationellt. SDU ville som bekant samarbeta med Front National och deras gelikar samtidigt valde SD själva att samarbeta med UKIP. Det är inte så konstigt. Front National förmedlar en form av konservatism som är elitistisk som de flesta svenskar inte kan ställa sig bakom. UKIP däremot som kan ses som ett blue collar-parti skulle accepteras i större utsträckning av de svenska väljarna.