SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

Hur kan ultra-super-extra-etnonationalisten Ekeroth tolereras? Råder det en värdehierarki mellan judar och svenskar inom SD, där de förra har en rätt till sitt land vi saknar till vårt?

Det var individerna i fråga själva som valde att gråta ut i media, någon som i sig självt är lite av ett erkännande.

Hoppas ni alla börjar rösta SvP nu. Så att SD kan sluta att förknippas med rasister. Tack.

Bara om det går dåligt för partiet i opinionen, går det bra håller man klaffen, externt iaf (jmf moderaterna i 8 år)

Ingen kan väl vara förvånad över detta?

Hahne/Kasselstrand/SDU och gänget valde att gå på tvärs med partilinjen. Att det inte skulle hålla längden måste även de ha insett. Det de, märkligt nog, inte tycks ha insett, är att de gav sig in i maktkamp de inte kunde vinna.

Åkesson och hans gäng har genom att förnya partiet, ta bort bomberjackorna, utesluta skinnskallarna och tona ner nationalismen, tagit partiet från att vara ett litet ytterlighetsparti, till att bli Sveriges tredje största parti. Det tjafsar man inte med, helt enkelt.

I ett levande parti som aspirerar på att växa och behålla makt tillåts kritik och förändring samtidigt som det går bra. Annars finns det risk för fritt fall när vinden vänder (jmf moderaterna i 8 år).

För att de bekänner sig till SDs nuvarande riktning, vilket Kasselstrand etc inte helt gjorde. Det är ju så enkelt. Märker ni inte att SD bara följer DF i spåren? Innan man blev ett etablerat/"accepterat" parti gjorde man liknande utrensningar. Det är tråkigt, men stiger SD i opinionen är det värt det. Men vi skulle ju heller inte tolerera någon partiföreträdare som för fri invandring i SD, dvs skevning åt liberalism/vänster. Det finns en orsak att ett parti har en partilinje.

Ingen kan väl vara förvånad över detta?

Hahne/Kasselstrand/SDU och gänget valde att gå på tvärs med partilinjen. Att det inte skulle hålla längden måste även de ha insett. Det de, märkligt nog, inte tycks ha insett, är att de gav sig in i maktkamp de inte kunde vinna.

Åkesson och hans gäng har genom att förnya partiet, ta bort bomberjackorna, utesluta skinnskallarna och tona ner nationalismen, tagit partiet från att vara ett litet ytterlighetsparti, till att bli Sveriges tredje största parti. Det tjafsar man inte med, helt enkelt.

Många pratar om att SD's partiledning är maktgalna och vill enbart röja ut oppositionen ur partiet. Det är fullt möjligt att så är tanken, likväl får man se detta från ledningens synvinkel.

Det uppstod en schism inom partiet 2001 då det som senare kom till att kallas för Nationaldemokraterna bildades. Jag själv tror att "de fyras gäng" känner igen symtomen. Radikalare element som vill gå sin egen väg och som själva hellre vill styra partiet. Har full förståelse om Åkesson, Karlsson, Söder och Jomshof vill slåss med näbbar och klor för att försvara SD till det partiet har blivit idag. Att gå från det SD var 2005 till att bli riksdagens tredje största parti med allt av va det innebär är en enorm prestation.

När det kommer till falanger inom paritet så kommer det alltid att finnas. I SD's fall kommer de närmsta åren handla om en konflikt mellan nationalismen och konservatismen. Jag tror inte att merparten av SD's nya väljare attraheras i första hand av nationalismen utan tillväxten handlar mycket om en ny form av konservatism som aldrig riktigt fått fotfäste i Sverige, i alla fall som vi kan se den idag. SD framstår som ansvarstagande för landet och inte bara sig själva. Man vill växa för att kunna få bukt på samhällsproblemen (som alla partier) men skillnaden med SD är att de är hittills oprövade och detta har väljarna fått upp ögonen för.

När man har en ledning inom ungdomsförbundet som är allt mer radikal på ett sätt som kan skrämma bort väljare förstår jag om SD-ledningen ser SDU som skadliga.

Ett klart och tydligt exempel där vi kan se skillnaderna mellan SD och SDU är ambitionen kring vilka man skall samarbeta med internationellt. SDU ville som bekant samarbeta med Front National och deras gelikar samtidigt valde SD själva att samarbeta med UKIP. Det är inte så konstigt. Front National förmedlar en form av konservatism som är elitistisk som de flesta svenskar inte kan ställa sig bakom. UKIP däremot som kan ses som ett blue collar-parti skulle accepteras i större utsträckning av de svenska väljarna.

För att de bekänner sig till SDs nuvarande riktning, vilket Kasselstrand etc inte helt gjorde. Det är ju så enkelt. Märker ni inte att SD bara följer DF i spåren? Innan man blev ett etablerat/"accepterat" parti gjorde man liknande utrensningar. Det är tråkigt, men stiger SD i opinionen är det värt det. Men vi skulle ju heller inte tolerera någon partiföreträdare som för fri invandring i SD, dvs skevning åt liberalism/vänster. Det finns en orsak att ett parti har en partilinje.

Det är många som menar att uteslutningen av Kasselstrand och Hahne kommer påverka partiet negativt. Hur kommer detta påverkar partiet motiveras inte riktigt, nå vad tror ni skulle hända i så fall? Mer än att partiet blir av med två relativt duktiga agitatorer?