Ni med ångest

Lider av depression och ångestsymptom sedan några år. Nu undrar jag hur ni gör förr att ta er igenom er ångest?

Jag har inget ångestdämpande , ja inget som hjälper i alla fall. Lättare ångest kan jag distrahera med att tex titta på film, ringa en vän, ta en promenad etc.

Men den tyngre ångesten, när man får tryck över bröstet, hjärtklappning, svettas fryser om vartannat, vad gör ni då?? Jag VET att den också går över men den är så betydligt svårare att bara *vänta ut*

Förr tog jag till alkohol, men det är ju verkligen ingen hjälp i det långa loppet, så jaag undrar om ni har några tips?

Kortsiktigt så hjälper medicin. Saroten är ett enligt mig mycket väl fungerande icke-beroendeframkallande alternativ, men det effektivaste är givetvis benzo.

Alkohol dämpar ångest en gnutta, för att sedan så tillbaka med full styrka. Därför är alkohol endast till för väldigt akuta scenarion då du vet att du klarar den kraftigare ångesten i ett senare skede.

Den effektivaste långsiktiga lösningen var att gå till en psykolog. Där fick jag lära mig att stressa mindre, säga nej, vara mer tydlig och sluta ställa upp på allt som jag blir bedd om. Sluta tänka på prestationer hela tiden. Ditt liv ska inte mätas i dina prestationer, utan ditt liv har ett egenvärde fast det är lätt att missa det och bara prestera hela tiden. Jag svarar aldrig på samtal i mobilen längre, eftersom den är på ljudlös och utan vibration 24/7. Jag svarar på sms när jag känner för det.

Detta är det absolut bästa. Det tar ett par månader innan effekterna börjar uppenbara sig, men det är så jävla skönt.

Men det finns ingen universal lösning som fungerar för alla, utan man måste hitta vad som fungerar bäst själv.

Har sällan ångest(vet ej om jag haft det ens), men ett tips är att träna och vara ute mycket om du nu har ångest. Antingen att gå långa sträckor(två timmar minst) och kanske lyssna på radio eller bra musik samtidigt, eller att simma mycket. Tror inte att mediciner är en lösning.

Mediciner är för väldigt många en alldeles utmärkt lösning.

Det beror helt och hållet på vad som orsakar ångesten. För något är det. Brist på någon signalsubstans, ogynnsam omgivning, några felkopplade neuroner, näringsbrist och många fler orsaker kan det vara.

Tack för svar, som sagt jag har ju varit inlagd 2 ggr, på psyk, jag åter mirtazapin och sertralin, fått theralen och lergigan att ta vid behov, men dessa fungerar INTE.
Såå alltså jag är ju under vård, dock ej psyk, bara beroende , som jag skrev , vilket jag tycker är fel, bägge gångerna jag blivit utskriven har remiss skickats till både psyk och beroende, men psyk vill inte veta av mig?!

Nu har jag fått en tid efter MYCKET tjat den 21 april, men jag har dom senaste veckorna bara mått sämre och sämre, känns som lång tid dit, när man har så sjuk ångest och har mycket dåliga tankar.

Som jag skrev i ts så gör jag ju detta vid lättare ångest, den ångest jaag NU menar är en så stark så du kan inte fungera normalt, inte gå upp, inte gå inte sitta, inte koncentrera dig på något, du orkar inte duscha, handla, laga mat.. osv..

dum fråga - vad har du ångest över eller hur får man ångest ? Kan du gå in djupare på ångesten så att säga... ( eller i klar text - lär mig )

Gör en fysisk övning. Den ser till att du får igång en normal andning.

Det är ju verkligen inget lätt att svara på, och just nu i mitt nuvarande tillstånd har jag faktiskt inte ork helt enkelt att försöka förklara.. Det finns ju tex en diagnos GAD generellt ångestsyndrom, där egntligen allt, eller tom inget kan utlösa ångest. Men kortfattat i mott fall, allt började med en depression som blev väldigt allvarlig, som resulterade i kraschad ekonomi, förstörda relationer, DET skapar ångest sen blir det en ond cirkel.. Som sagt väldigt kort sammanfattning. Sorry

Som jag nu skrivit flera gånger, DET gör jag vid lättare , till medelsvår ångest, men jag menar den ångest man kan få , när man inte KAN göra detta

Det var samma för mig. Läkaren vägrade mig både medicin och psykolog. Jag fick bara rådet att träna. För den har man ju aldrig hört förr Det är lite som kommentaren "Du vet väl att det inte är bra att röka?" som rökare får höra 24/7.

Efter att ha gått dit flera gånger och läkaren sagt att psykologen nekade remiss så fick jag till slut en tid.

Väl där, efter ett par månader, så blev psykologen till synes chockerad över att jag nekats remiss av läkaren. Så skulle det inte gå till, sa hon. Jag gick bara dit 5-8 gånger och det tyckte jag räckte då jag ansåg att det inte fanns så mycket mer att hämta där. De besök jag hade var värdefulla, för jag hade lärt mig någonting som jag kunde bära med mig resten av livet, så det var en klok investering av tid och några futtiga kronor.

Jag började sakta men säkert att göra de förändringar som psykologen sa. Varken jag eller min omgivning är dock vana vid detta, så många blev irriterade. Jag betalade tillbaka 60 000 för att slippa ett projekt som legat över mina axlar. Men det var lätt värt det tyckte jag, och det tycker jag fortfarande. Jag gjorde även många andra förändringar, så som att sluta dricka kaffe m.m.

Nåväl, efter ett par månader började man märka skillnaden. Jag tycker att det är grymt mycket bättre nu. Visst så kan vissa dagar vara lite pissiga, men de flesta är ganska nice. Jag äter dock fortfarande antidepp och sömntabletter.

Tack, fattar direkt. Ångesten är följden av en depp...