Ni med ångest

Har haft panikångest sen 8 år tillbaks och hanterar den idag relativt bra, har ett fungerande liv bland människor osv.

Mitt bästa knep att få bort den mest panikartade ångesten var att duscha, måste varit en fisk i mitt förra liv men duscha fann jag vara terapi för mig, även fast jag är kille så började jag även ta hand om mig, min kropp, på ett kanske feminimt vis, lotions med goda dofter och sånt, ansiktsmask osv, om ens yttre mådde bra fick jag för mig att mitt inre skulle följa med på köpet, sen rutiner, RUTINER, är det absolut viktigaste, sov inte tills efter 9 på morgonen, få igång din kropp vid 7-8 tiden och fyll dagen med saker att göra, tvätta, städa, söka jobb om du är arbetslös, ja fixa ett schema hur du ska fördriva tiden.

Sen det viktigaste av allt, tid, låt tiden läka dig, låt de ta tid att börja må bättre, skit i alkohol och mediciner och sånt skräp, jobba med dig själv, gå en mindfullness kurs om du är inne på sånt, lär dig att slappna av.

Sen att få panikångest betyder oftast att din kropp säger ifrån, nu får de vara nog, av någon anledning, ofta beror de på en livsstil som inte funkar i de långa loppet, jag fick min panikångest på köpet efter att ha supit som ett svin i ett par månader, kroppen sa helt enkelt ifrån, fakturan på all den fyllan vart djup långtids depression samt en behållen panikångest som dyker upp då och då.

Ja...typ så.

Varför har du ångest? Jag har haft ångest efter en rejäl fylla o sånt men d försvinner.

Vad gör du om du får ångest och inte har tillgång till dusch? Klarar du ångesten då?

TS:
Lär dig grunderna först. Ångest är normalt och ofarligt. Det är ett symptom på något som du behöver bearbeta. Prata med psykolog som hjälper dig ta fram vad som skapar ångesten. Jobba aktivt med KBT i ett halvår. I 99% av fallen blir du frisk.

Det går över om du tar tag i det.

Glad påsk.

Har haft panikångestattacker när jag var yngre. Hade det i kanske två år, dagligen. Köpte ett MP3-program på nätet (får man länka?) och följde det. Sedan dess har jag inte haft en enda panikångestattack (typ 6 år sedan det startade och 4 år sedan jag blev "botad") och är inte heller rädd för det längre.
Ja, det krävdes lite ansträngning för att bli av med skiten, men det var ett extremt litet pris att betala för att bli av med mina problem.

Det programmet jag följde var en välutvecklad KBT-terapi just för panikångest och innehöll inte massa new age-skit. Det fungerade ju uppenbarligen utmärkt.

Röker gräs och käkar stilnoct efter behov.

Tycker det är ganska intressant med att det är så många som nämner gräs. När jag testade med att röka för flera år sedan kom jag ihåg hur jag blev paranoid och hemskt ångestfylld. Kan inte gräs förstärka känslan av ångest?

Så fort du lär dig att acceptera ångesten och inte vara rädd för den så blir allt mycket enklare. Det finns MÅNGA positiva saker med att ha/ha haft lite ångest. Jag har personligen fått mycket enklare att förstå andra människor när de mår dåligt. Jag har fått ett tankesätt som gör att jag hela tiden VILL göra saker jag mår bra av (motsatsen till självförstörande tankesätt), vilket objektivt är en ren lyx att ha!

Ska tilläggas att jag ALDRIG gått till någon typ av psykolog och aldrig tagit medicin mot ångest. Alla svar finns inom dig, tro mig! Bygg upp dig själv från grunden och fuska inte.

Mitt problem var att jag alltid oroade mig för andra personer och över saker jag inte kan kontrollera. Men innan du kan lägga energi på att tänka på andra måste du fokusera på dig själv. Till 100%. DU ska må bra först. Som filmen Stockholm Boogie lärt mig: "Du måste vara kapten på ditt eget skepp".

Det är ganska ignorant av dig att tro att det ska fungera för alla. Att gå till en läkare när man känner att man inte orkar mer är aldrig en dålig idé.

Jag tror absolut inte att det fungerar så för alla, och det skrev jag inte heller. Det var inte alls min mening att få det till "gå inte till läkare, fixa allt själv". Jag menade endast att det GÅR att klara det, man är starkare än vad man tror. Har man riktigt grov ångest ska man självklart söka hjälp för det, men jag har ingen aning om vad som fungerar och inte på den fronten.

Om det du fastnade på var "Svaren finns inom dig, tro mig" så vill jag understryka att dem fortfarande gör det, även om du behöver hjälp av en psykolog (eller liknande) för att finna dom.

Jo, men då har man antagligen fått i sig för mycket av det goda. Eller så passar det inte just dig helt enkelt. Som med alla andra mediciner.

Jag mår förjävligt när jag röker. Det är i princip den enda drogen jag aktivt håller mig undan.

Jag får mycket ångest, mycket paranoida tankar och bara mår väldigt dåligt. Jag känner en del människor som kan instämma kring detta. Jag vet många fler som aktivt håller sig undan gräs, men som gärna tar tyngre grejer. Samtidigt så finns det andra som föredrar det. Faktum är att de flesta nog föredrar det. Men jag håller mig undan, för av det mår jag piss.

Säg att jag är villig att testa cannabis mot ångest men jag är rädd för att överdosera och på så sätt förstärka min ångest. Hur ska jag bära mig åt? Cannabis är väl hemskt svårdoserat?