Jorden kan aldrig ha skapats enligt Religion

...-3, -2, -1, 0 är ett oändligt tal, precis som 0, 1, 2, 3... är ett oändligt tal. Varför kan det inte finnas ett oändligt negativt tal? I teorin behöver inte allt ha en början, uppenbarligen. Om man ska bygga en cykelväg och allt vad ni svamlar om, så är det klart att det krävs en början. Men detta är filosofi och tramsmatte och då kan man bortse från sådana värdsliga problem som att saker och ting måste ha en början.

Om gud funnits en oändligt lång tid, och kommer att finnas en oändligt lång tid, så finns det ju en massa tidstal där i mellan. Och under något av detta talet "skapades jorden".

Du tänker att problemet är att han aldrig kommer fram till punkten då han skapade jorden eftersom han inte har en början, och därför aldrig kommer starta. Tänk istället att han har alltid funnits, istället för i termer som "han har aldrig startat, alltså kommer han aldrig vidare". Om han alltid funnits, och alltid kommer finnas, så finns det en massa årtal där i mellan. När man räknar med oändligheter åt båda håll så är det inte särskilt hjälpsamt att starta från det minsta talet eller största talet, eftersom det inte finns några sådana. Så börja räkna någonstans i mitten. Gud går framåt i tiden, samtidigt som han går bakåt i tiden. Han har ingen början eller slut.

Allah akbar.

Men eftersom det skulle ta en oändlighet att nå punkten 0 eller -13 eller -1283800542732779 om man startar från oändlighet, så kan det ju inte ske. Om Gud har funnits i oändligheten så kan den inte nå just det tillfället han skapade jorden.

Det här begriper jag ändå. Däremot kommer man aldrig nå fram till punkt 0 eftersom det tar en oändlighet. Alltså fastnar man på punkten "oändlighet". Du kommer aldrig komma fram till punkten 7 april 2015.

Om vi exempelvis hade befunnit oss i forumet matlagning och jag krävde dig på en förklaring på varför det inte är en bra idé att köra på 300 grader i tio dygn när man gör varma mackor. Det är rätt självklart att allt du kommer ha är lite kolbitar.



Nu befinner vi oss i forumet filosofi, och där ställs helt andra krav. Vad är det som får dig att tro att just du har lyckats lösa en fråga som framstående filosofer och vetenskapsmän saknar svar på?

Jag omformulerar min fråga. Hur skulle du förklara universums tillkomst? Har universum en början eller inte?

Om man ser logiskt på saken, ja. Men eftersom oändlighet som koncept är ganska ologiskt, ingenting som finns i vår värld är ju oändligt, så blir det en högst teoretisk tankelek.

Om gud fanns när universum "skapades", så är han oändlig, åtminstone om universum är oändligt. Och om universum inte är oändligt, eftersom det skapades någon gång, så hur vet man när gud skapades? Om han fanns när allting skapades, då kan han på något magiskt vis också vara oändlig.

Jag påstår inte att jag VET(ifall jag hat gjort det så tar jag tillbaka det). Jag konstaterar bara det logiska.

Det känns däremot lite tråkigt att bara dra slutsatsen "jag vet inte".

Implicit gör du ju det, eftersom du konstant hävdar att det är på ett visst sätt, och även uttryckligen säger att du "begriper" att det är så. Att säga att det är logiskt är lite väl magstarkt. Däremot köper jag att det är intuitivt. Ett problem här är att det inte känns intuitivt att universum har haft en början, för det måste ju ha funnits något innan. Det känns även inte intuitivt att det inte har haft en början, för då har det funnits oändligt länge.

Något som däremot kan liknas vid att det är logiskt är att man kan beta av en oändlighet under förutsättning att man har hållit på oändligt länge.
Klart som fan det är tråkigt, men det är mycket bättre än att hålla fast vid en vild gissning utan att vara öppen för alternativen. Varken du eller jag har någon som helst erfarenhet av oändligheten, så hur kan vi egentligen säga något om den?

Intressant ändå. Men hur kan man hålla på oändligt länge? Det är där det blir kortslutning i min hjärna.

Vi kommer inte komma fram till någon slutsats. Det gör man inte i andra filosofiska trådar heller. Men bara därför så dör inte trådarna genom att man säger "vi vet inte" utan man fortsätter diskutera och dela sina teorier.

Det blir det i min med, men det blir lika mycket kortslutning när jag tänker att universum har en början.

Att Gud är oändligt gammal är i sig inte orimligt. Den som inte är oändligt gammal kan aldrig empiriskt ha upplevt något oändligt, men det gäller inte Gud som faktiskt än oändligt gammal.

Den stora frågan är vad som satte igång honom efter att ha väntat så länge. Om vi tänker oss att Gud tog sig en tupplur och sov en oändlig tid för att slutligen vakna utvilad och börja skapa, vad var det då som väckte honom som inte lyckats väcka honom tidigare?

Anta att tidpunkten då vår skapare började existera tilldelas talet 0 som analogi, medan vår planets uppkomst tilldelas talet 1 som analogi. Det finns oändligt många reella tal mellan 0 och 1, så om även om man låter varje tidpunkt, som förflutit sedan vår skapare började existera till det att vår planet uppkom, representeras av ett unikt reellt tal mellan 0 och 1, räcker de reella talen till, så att serien reella tal kan fungera som analogi för den tid som förflutit från skaparens uppkomst till vår planets uppkomst. Med tanke på att det finns oändligt många reella tal mellan 0 och 1, varför skulle inte även en oändlig tidsrymd kunna förflyta? Du kan ju räkna från 0 till 1, eller hur? Visst är det att "hoppa över" oändligt många steg, men det kanske vi gör även när vi räknar sekunder. Kanske är inte plancktiden den kortaste tidsrymden, kanske finns det oändligt mycket kortare tidsrymder som varje sekund kan delas in i. Jag säger inte att det är så, men även om det vore så, skulle vi väl fortsätta kunna räkna sekunder, trots att detta i så fall skulle innebära att vi hoppar över oändligt många tidpunkter för varje sekund vi räknar? Jag ser ingen principiell skillnad mellan det och att hoppa över oändligt mycket tid när man i tanken hoppar från vår skapares uppkomst till vår planets uppkomst. Jag ser därför inte varför vår skapare, om han vid det här laget existerat oändligt många sekunder, inte skulle ha kunnat uppkomma någon gång i tiden. Liksom det finns tal som är mindre än 0 kan det även ha funnits tid innan vår skapare uppkom, och på motsvarande sätt kan det om oändligt länge komma en oändligt lång tidsrymd då varken vi eller vår skapare längre existerar. Kanske följd av en oändligt lång tidsrymd då vi återigen existerar. Och så vidare. Kanske har vi redan existerat oändligt många gånger. (I så fall är det inte konstigt att vi inte kommer ihåg något av det; varje gång föds vi ju med (varje gång kanske likadana som förra gången) hjärnor utan minnen av våra tidigare existenser.)

Kanske en väckarklocka han programmerat till att väcka honom när alef-0 sekunder gått? Eller, troligare: han sov aldrig, utan höll hela tiden på och försökte lösa ett problem som tog oändligt lång tid att lösa, men till slut löste han det tack vare att han hade oändligt lång tid på sig, och därefter råkade han skapa oss som en oavsiktlig och för honom fullständigt ointressant bieffekt av något nytt oändligt tidskrävande projekt han satte igång med och som han alltså än så länge bara hållit på med ändligt länge.