ROXETTE - "Room Service" (2001)
Track listing
1. "Real Sugar"
2. "The Centre Of The Heart"
3. "Milk And Toast And Honey"
4. "Jefferson"
5. "Little Girl"
6. "Looking For Jane"
7. "Bringing Me Down To My Knees"
8. "Make My Head Go Pop"
9. "Try (Just A Little Bit Harder)"
10. "Fool"
11. "It Takes You No Time To Get Here"
12. "My World, My Love, My Life"
Får det lov att vara lite room service? Om någon nu skulle vara intresserad så har jag knåpat ihop en recension av det 25 år gamla Roxette-albumet.
Första låten "Real Sugar" är enligt mig inte någonting att hurra för direkt. Måste säga att det här är bland det svagaste i öppningsspårsväg från det framgångsrika popbandets diskografi. Men man kan trösta sig med att det bara blir bättre, och inte så lite heller. Redan med den efterkommande "The Centre Of The Heart" träffar man på vad som kan kallas för en mindre guldåder. Suveräna stråkar och grym sång av Marie. Tredje spåret "Milk And Toast And Honey" är en ballad som är riktigt skön med sina härliga och harmoniska melodier. Sedan har vi kommit fram till en av mina favoriter: "Jefferson". Vad den här låten egentligen handlar om har jag funderat på lite till och från - skulle gärna vilja veta - men det som är klart är att den håller en väldigt hög klass. Det mesta av sången i låten står Gessle för, och det är många som inte är så förtjusta i hans sång, men jag hör inte till den skaran. Refrängen är riktigt slagkraftig och sticket (med lite lågmäld sång av Marie) är otroligt fint. Till och med den tyska gruppen Groove Coverage insåg vilken potential detta stick hade. Nåja.
Om de första fyra låtarna håller en traditionell stil så är "Little Girl" ett spår som sticker ut något. Och det hela kan bero på att Marie Fredriksson stod för låtskrivandet. Någon favorit är det inte men ändå en väldigt trivsam låt. "Looking For Jane" för bandet tillbaka till det mer vanliga spåret, om vi säger så. Och det låter väldigt bra om än inte makalöst imponerande. "Bringing Me Down To My Knees" tar över och kvalitetsmässigt är det på en riktigt gemytlig nivå. "Make My Head Go Pop" är en typisk Gessle-låttitel och drar oss musikaliskt till det mer dramatiska hållet men fortfarande finns det "tunga" gitarrer (eller, ja...) med i ljudscenariot.
Nu när vi har kommit en bit in på skivans andra halva så vill jag nog ändå mena att det finns en nedgång i låtmaterialet. "Try (Just A Little Bit Harder)" är av det softare slaget och på intet sätt dålig, men i jämförelse med det allra starkaste som skivan har att erbjuda... ja, då känns den lite blek. Och med några få undantag är det så det brukar vara när vi tittar på Gessles diskografi, och framförallt lyssnar på den. De starkaste låtarna är helgrymma medans de svagaste på en skiva är... ja, ni fattar.
"Fool" är heller ingenting att skriva hem om och "It Takes You No Time To Get Here" känns bara slätstruken rakt av. Eventuellt att sista biten "My World, My Love, My Life" är något bättre, men då är det fråga om marginella skillnader. Ingen höjdartrio som avslutar plattan. Hade jag fått bestämma så skulle dessa spår utelämnats, men men. Det var väl ungefär vad jag hade att säga om innehållet.
Ljudbilden är modern och den tiden när låtarna var baserade på trummor och nedstämda gitarrer ("The Look") är förbi. Nog för att man kan sakna det gitarrbaserade soundet från exempelvis en låt som "She Doesn't Live Here Anymore" men ljudbilden och produktionen som man fick till här passade bandet bra. Det måste ändå till lite utveckling och framåtanda för att hålla intresset och det egna engagemanget flytande. En aning mer utmanande låtstrukturer hade dock inte skadat.
Sammanfattningsvis vill jag säga att "Room Service" inte är det Roxette-album jag helst av allt lyssnar på - men nog finns det gott om intressanta och gedigna pop-spår för att fans av bandet, och även andra, ska få sina lystmäten tillgodosedda.
Track listing
1. "Real Sugar"
2. "The Centre Of The Heart"
3. "Milk And Toast And Honey"
4. "Jefferson"
5. "Little Girl"
6. "Looking For Jane"
7. "Bringing Me Down To My Knees"
8. "Make My Head Go Pop"
9. "Try (Just A Little Bit Harder)"
10. "Fool"
11. "It Takes You No Time To Get Here"
12. "My World, My Love, My Life"
Får det lov att vara lite room service? Om någon nu skulle vara intresserad så har jag knåpat ihop en recension av det 25 år gamla Roxette-albumet.
Första låten "Real Sugar" är enligt mig inte någonting att hurra för direkt. Måste säga att det här är bland det svagaste i öppningsspårsväg från det framgångsrika popbandets diskografi. Men man kan trösta sig med att det bara blir bättre, och inte så lite heller. Redan med den efterkommande "The Centre Of The Heart" träffar man på vad som kan kallas för en mindre guldåder. Suveräna stråkar och grym sång av Marie. Tredje spåret "Milk And Toast And Honey" är en ballad som är riktigt skön med sina härliga och harmoniska melodier. Sedan har vi kommit fram till en av mina favoriter: "Jefferson". Vad den här låten egentligen handlar om har jag funderat på lite till och från - skulle gärna vilja veta - men det som är klart är att den håller en väldigt hög klass. Det mesta av sången i låten står Gessle för, och det är många som inte är så förtjusta i hans sång, men jag hör inte till den skaran. Refrängen är riktigt slagkraftig och sticket (med lite lågmäld sång av Marie) är otroligt fint. Till och med den tyska gruppen Groove Coverage insåg vilken potential detta stick hade. Nåja.
Om de första fyra låtarna håller en traditionell stil så är "Little Girl" ett spår som sticker ut något. Och det hela kan bero på att Marie Fredriksson stod för låtskrivandet. Någon favorit är det inte men ändå en väldigt trivsam låt. "Looking For Jane" för bandet tillbaka till det mer vanliga spåret, om vi säger så. Och det låter väldigt bra om än inte makalöst imponerande. "Bringing Me Down To My Knees" tar över och kvalitetsmässigt är det på en riktigt gemytlig nivå. "Make My Head Go Pop" är en typisk Gessle-låttitel och drar oss musikaliskt till det mer dramatiska hållet men fortfarande finns det "tunga" gitarrer (eller, ja...) med i ljudscenariot.
Nu när vi har kommit en bit in på skivans andra halva så vill jag nog ändå mena att det finns en nedgång i låtmaterialet. "Try (Just A Little Bit Harder)" är av det softare slaget och på intet sätt dålig, men i jämförelse med det allra starkaste som skivan har att erbjuda... ja, då känns den lite blek. Och med några få undantag är det så det brukar vara när vi tittar på Gessles diskografi, och framförallt lyssnar på den. De starkaste låtarna är helgrymma medans de svagaste på en skiva är... ja, ni fattar.
"Fool" är heller ingenting att skriva hem om och "It Takes You No Time To Get Here" känns bara slätstruken rakt av. Eventuellt att sista biten "My World, My Love, My Life" är något bättre, men då är det fråga om marginella skillnader. Ingen höjdartrio som avslutar plattan. Hade jag fått bestämma så skulle dessa spår utelämnats, men men. Det var väl ungefär vad jag hade att säga om innehållet.
Ljudbilden är modern och den tiden när låtarna var baserade på trummor och nedstämda gitarrer ("The Look") är förbi. Nog för att man kan sakna det gitarrbaserade soundet från exempelvis en låt som "She Doesn't Live Here Anymore" men ljudbilden och produktionen som man fick till här passade bandet bra. Det måste ändå till lite utveckling och framåtanda för att hålla intresset och det egna engagemanget flytande. En aning mer utmanande låtstrukturer hade dock inte skadat.
Sammanfattningsvis vill jag säga att "Room Service" inte är det Roxette-album jag helst av allt lyssnar på - men nog finns det gott om intressanta och gedigna pop-spår för att fans av bandet, och även andra, ska få sina lystmäten tillgodosedda.
