vill tro men kan inte

Ja det är krångligt. Det kan jag hålla med dig om. Men om jag visste vad Gud tänker så skulle jag väl kunna lura honom, eller hur?
Så tänker jag.

Varför skulle gud vara svaret på dina frågor? Att tro på gud räcker inte. Du måste mena att tro på gud och välja inriktning i tron. Att bara tro är inte ett svar.

Jag tror men vad en människa är och gör är viktigare frågeställningar. Mina tankar, mina gärningar osv. Det betyder mer. Det är vägen som är av betydelse, inte målet. Eller början, om du så önskar.

Kan inte din ärliga frågeställning vara en början på vägen mot tro?

Ibland kan jag förstå viss innebörd i religiösa texter, som för stunden verkar helt obegripliga, lång tid efter att jag läst dem. Som att vissa pusselbitar faller på plats.

Tror inte man ska se saker så materialistiskt som vissa gärna gör då det gäller Gudsbeskrivningen.

Men sen, vad vet jag?

Det står skrivet, att Gud inte kan förneka sig själv även om vi inte är trofasta min vän.
Reflektera över detta bibelcitat:

Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det. (‭Matteusevangeliet‬ ‭6‬:‭7-8‬ SFB98)

Gud vet vad vi behöver innan vi ber honom om det, innebär det att jag inte behöver be för att han vet allt det jag behöver? Tvärtom säger detta oss att du kan förlita dig på Guds allsmäktighet och allvetande kunskap till att tjäna för vår frälsning och vägledning. Den som tror och förlitar sig på honom, kan inte gå om miste så länge personen kämpar trons goda kamp. Utan dessa egenskaper, kan han inte lova något eller vara värdig tillbedjan. Snärj inte dig själv genom självklokhet och spela inte ett ordspel. Du ser på framtiden som bestämd genom Guds allvetande kunskap. Premissen är att du tror dig kunna begripa utgå från Guds ögon och tankar som du inte har tillgång till och sedan anklagar Gud genom tron att du överlistat hans kunskap. Du reflekterar alltså från en plats du inte sitter eller kan sätta dig på. Du projicerar dina egna begränsade svagheter genom ditt limiterade sinne och tillskriver Gud dessa egenskaper till att försvara din självbild. Du vet att du lever just nu i nuet och har tillgång till flera val genom den fria viljan som sätter värdet på alla handlingar. I nuet kan du välja att förlita dig på Gud med säkerhet som i sin allsmäktighet och allvetande kunskap sköter om framtiden.

Det är ju bla. idén om den objektiva moralen som gör religion intressant.
Tror man inte ska se den som ett lag man motvilligt tvingas följa utan mer att det är en väg ut ur drifternas bojor.
Låter nästan som att jag predikar här.

Men vad är är egentligen viktigt i livet? Vad räknas när man ligger på sin dödsbädd? Antalet tjejer man knullat eller att man varit smartare och tillskansat sig mest materiella saker?

Svarar bara på de två senaste kommentarerna då jag tycker de är de viktigaste nu.
Jag tycker TS bör ändra sin åsikt i detta då det just handlar om en biografi.

Folk har dött för att de trodde att deras övertygelse var sann. Men det är ganska få som dör om de inte tror på att deras övertygelse är sann.

Den vanligaste orsaken bland de första motståndarna till kristendomen för argument mot att Jesus uppstod, var att Jesus kropp hade blivit stulen av hans lärjungar och de hade gått vidare för att fortsätta på denna kult som Jesus påbörjade.

Problemet med detta är att alla lärjungar som hade sett och vandrat med Jesus medvetet dog för en lögn de hade skapat. Kom ihåg att alla lärjungar dog på ett fruktansvärt smärtsamt sätt bara för att de trodde på Jesus. Den sista, Johannes blev kokad levandes och överlevde ändå, sedan kastad på patmos för att dö.

Låt mig fråga dig, vilken lögn skulle du lida detta sätt för?
Det är uppenbart att man inte lider över någonting man vet inte är sant, då måste man vara helt väck. Förrutom att Jesus uppenbarade sig för de 12, uppenbarade han sig för ytterligare 500 människor så att man till och med kunde hänvisa till den och den, om man inte trodde på det. Det fanns vittnen till detta. (1 Kor 15:6)

Det är just detta att Jesus är uppstånden som lärjungarna går i döden för. Utan Jesus uppståndelse är inte kristendomen sann.
De första lärjungarna dog för just detta att de sett den uppståndne Jesus och deras död vittnar om det.

Jag tycker det är ett ganska bra argument som man kan ta på allvar.

Ja, och?

Edit: såg att jag läste för snabbt. Återkommer

Det är mer av en monolog, men jag tror att Gud talar både genom att man kan få en tanke, t.e.x att han älskar oss, eller ett bibelord typ. Sedan är jag öppen för att det finns en profetians gåva där Gud kan använda människor för att tala direkt till andra. Man kan uppleva kanske stor frid och glädje i bön eller i stunder som är mentalt svåra och ångestladdade.

Jag hade en väldigt intressant händelse en gång där jag var ute och promenerade i mitt tidiga kristna liv. Då var tron ny och man gick på bokstavligen att Gud kunde tala med oss, jag var också väldigt ivrig i min strävan att vittna för folk om det jag funnit vara härligt och sant. Mitt i promenaden kände jag en stark känsla av att jag skulle gå in i ett fabriksområde, tyckte det var märkligt men gjorde det, sedan kändes det som att jag skulle gå bakom byggnaderna där det var lite kusligt, tänkte faktiskt vända om och gå tillbaka men gjorde ändå så att jag fortsatte. Får en tanke där jag tänker "titta höger" och precis när jag gör det så kommer det ut två tjejer ut ur mörkret (från ängen) som jag upplevde att jag skulle tala med om Jesus.

Jag hade inte riktigt gått in där annars. Där kan jag mycket väl tänka var Gud.

Jag svarade angående detta att Guds vilja är exempelvis inte att någon ska gå förlorad. Att lida är inte någonting främmande för bibeln dock. Men utöver detta. Om någon skulle lida och Gud visste att dennes lidande skulle bringa större lycka och glädje för denne själv och/eller många andra så är väl det befogat lidande?
Det finns många kristna som lider för sin tro och de glädjer sig för sitt lidande då de faktiskt upplever att Gud är närmare dem i de situationerna (som jag skrev ovan)

Sedan kommer vi till detta med Jesus död. Orsaken till döden var nödvändig på grund av att Gud ska stå som rättfärdig. och det är just detta som är grejen att Gud stryker synd problemet för oss så vad är problemet? Gud offrar sin son? Ja... syndproblemet är nog ett större problem än vad du anar.

Min poäng är att rätt och fel är absolut sanning om Gud existerar, annars relativ om han inte gör det. Det innebär att vi ytterst sett inte kan kräva av andra att handla på ett visst sätt. Exempelvis så kan det vara rätt för en mördare att mörda (enligt honom) och du har inte något ord med i det hela utom att du kanske säger "jag tycker att det är fel att mörda". Precis som du säger. Det är rätt och fel för dig och ingen kan hålla dig ansvarig för vad du gjord.

Att vänstra är någonting ont för hela familjen och moraliskt fel som skadar alla inblandade oavsett om frugan vet om det eller inte. Mannen har ju brutit sina löften och hela familjens förtroende och till skillnad från din bild tror jag att sexlivet de parterna emellan snarare förvärras än förbättras.

Bibeln menar att vi hade denna inlevelseförmåga från början men på grund av att vi ville bli någonting mer än vad vi var (människor skapade av Gud och under Gud) kom synden in och ondskan i samma paket.
Inlevelsen kom då vi hade gemenskap med Gud och denna inlevelse kan vi få tillbaka då vi blir frälsta. Det tycker jag är en bra bild. Bra, kom med fler sådana.

Att vänstra är något oerhört kränkande om man ser till sveket man lurar på en annan människa man faktiskt bryr sig om.

Kan man se sin fru när hon är ett barn, kämpande efter att klara sig i den här världen. Vill man vältra sig i sina egna djuriska drifter och förnedra en annan själ man älskar?

Vad är det för känslor som vill skada de vi älskar? Är de sunda och riktiga?

Hur skulle du kunna lura honom? Han ser ju dina innersta tankar.

Jaha så jag måste välja inriktning också. Då blir det svårt. Det finns ju tusentals bara inom kristendomen. Tänk om jag väljer fel?