Jag är min egen gud

Det tror jag med att vi har.

Tror den präglas och förstärks genom upplevelser och erfarenheter.
En viss genetisk faktor tror jag finns, tänk på psykopater som har en verkligt annorlunda eller saknar den helt.

Oftast när det är ett svårare val med konsekvenser för andra försöker jag hitta den lösning som resulterar i minsta möjliga "lidande" för den drabbade även om det handlar om att reglera en oförrätt. Ser det inte som min uppgift att döma andra. Därav att jag oftast fattar sådana beslut när det har fått lägga sig lite så man inte fattar beslutet i affekt. Måste jag fatta beslut på plats blir det ofta ett kliniskt beslut där problematiken avlägsnas helt och omgående för att verksamheten kan fortsätta ostört, sedan får man ta itu med eventuella komplikationer av beslutet i efterhand.

Hur gör du?

Svar på TS

Jag har själv tänkt i väldigt liknande tankebanor och håller helt och hållet med dig.
Jag talar dock sällan om detta. För mig har religion och sånt blivit väldigt orelevant då det inte finns i min vardag. Dock så stör jag mig ganska mycket på när olika slags människor försöker lura i mindre stadgade individer att gud alltid förlåter osv.

Som du skriver.
Jag tror personligen inte längre på något högre medvetande eller liknande som kommer ta mig dit jag vill. Eller att någon människa eller situation skulle uppstå så att mitt liv löser sig. Jag är där emot övertygad om att jag själv kan påverka och bli precis vem fan jag vill i mitt liv.

Sen om det finns ett gemensamt "undermedvetet" eller annat som vi inte kan påverka alls är jag nog isf mer inne på. Någonstans finns ju ett högre medvetande än vi. Högre medvetande runt omkring oss är ju för mig naturen och universum.

Lite roligt ändå att läsa ditt inlägg då du först förkastar en tro men sen omfamnar den.

Tja detta tänk är väldigt vanligt. Man säger att man är sin egen gud, man är spirituell men inte religiös eller man tror på Jesus men inte på kyrkan och så vidare. Denna nyandlighet marknadsförs ganska kraftigt av folk som Deepak Chopra, Oprah och typ framgångsteologi eller universalism.

Detta är en symptom på att den organiserade religionen inte riktigt kan nå till folk och det är något som kyrkan måste handskas med.

Fr Barron pratar om just detta i denna filmsnutt:

https://www.youtube.com/watch?v=FbYPObpyLaE

Ross Douthats bok "Bad Religion" är också ett exempel på, fast i mycket amerikansk kontext, detta fenomen.

"jag gör vad jag känner för".
Bra "moral". Snacka om att vattna ur moral/tros-begreppet.

Du kanske skulle applicera din egen filosofi lite oftare på forumet.

Vadå för vetenskaplig "slump"?

Strawman tills belägg manifesterar sig.

Förtydliga, tack.

Det är ju nära till hands att misstänka, att det är den "kränkte" muslimen (eller closet-muslimen) som manifesterar självömkande.

Minimering av lidande är nämligen inte det samma som noll-lidande.

Du skulle bara veta vad jag skulle vilja säga om de "dumbwits" som huserar här

Har i grunden samma inställning som du och har också genomgått en process innan jag landat i denna tro. Skillnaden är att jag kommer från ett ateistiskt hem och istället har fått närma mig religionen och ifrågasätta övertron på det materiella. Jag tror de flesta "sunda" religiösa har haft tvivel åt båda hållen, såväl inför de troende och de som tror på att inte tro. Jag hade nog hellre landat i att Gud (också) är jag snarare än att jag är Gud, men det är väl mest semantik.

Detta är vad Vedaskrifterna säger. Ett oräkneligt antal materiella universa skapas och förintas om och om igen. Detta talar väl mer för att det finns en Gud som är i kontroll, än att du skulle vara Gud, eftersom du är endast en liten levande varelse på en liten planet i ett litet solsystem i en liten galax i ett litet universum bland otaliga universa?



Du tror inte på någon högre makt än dig själv när vi tydligt kan se den här och nu? Vi tvingas födas, bli sjuka, bli gamla och slutligen dö. Trots att vi inte önskar lidande och elände tvingas vi genomgå detta. Varför? För att vi inte är det högsta. Det är det falska egot som sätter en själv i centrum till allt, och tror att allt cirkulerar kring en. Först identifierar vi oss med vår kropp, sedan utökas det till familj, ägodelar, stad, land, planet etc. På så sätt ser vi oss som centrum och vi försöker utöka cirkeln runt oss, men eftersom de flesta i den materiella världen har denna mentalitet så kolliderar dessa cirklar med varandra och skapar konflikter. Vi behöver en gemensam mittpunkt, annars kommer aldrig frid att råda. Och som Krishna frågar i Bhagavad-gita: "hur kan lycka utan frid existera?"

Lycka är det som alla önskar, men vi letar efter lycka där det inte finns någon verklig lycka, precis som en man i öknen jagar en hägring, en illusion av vatten. Han letar alltså efter vatten där det inte finns något vatten, men faktumet att han är törstig tyder på att verklig vatten finns. Verklig lycka kan aldrig bli verklighet så länge vi sätter oss själva i centrum, endast sinnestillfredsställelse (grov eller subtil sådan). Därför bör vi sträva efter att nå frid - i samhället, men främst inre frid, eftersom det yttre är en reflektion av vårt inre - och frid kan aldrig nås så länge vi sätter oss själva i centrum.

Denna mentalitet beskrivs i Bhagavad-gita: isvaroham aham bhogi: "Jag är kontrolleraren. Jag är njutaren." "They say that this world is unreal, with no foundation, with no controller. They say it is produced of sex desire and has no cause other than lust." Detta är illusion. Vi är inte punkten kring vilken allting cirkulerar. Vi bör istället sätta Gud i centrum för då råder ingen konflikt utan istället harmoni.


Om du är på väg till något angenämt ställe, men någon krockar med dig på vägen och du tvingas ligga på sjukhus istället, skapade du då detta? Är du inte snarare underkastad något högre? Och vidare, dina förutsättningar är inte i dina händer, inte sant? Alltså finns något högre än dig.

Gud är "one without a second". Österlänska religioner lutar faktiskt mer åt "Gud är en" än vad västerländska gör. Österländska religioner har faktiskt en tendens att överdriva detta till att innebära "jag är Gud"!