Jag är min egen gud

Har surrat runt i den här delen av FB ett tag nu och tänkte dela med mig av mina tankar om religion och livsfilosofier.

Lite bakgrund. Jag växte upp i ett kristet, frikyrkligt, hem med båda sidor av släkten som troende så när som på ett syskon till min far. Jag följde med till kyrkan som barn, gick i söndagsskola osv. Men kände aldrig att jag fick ut något av det, för det mesta betydde ett besök till kyrkan en förmiddag av enorm tristess. Visst kunde man bli fascinerad av olika bibliska historier och berättelser, och det var ju lite roligt att sjunga, men där stannade min tro också. Jag kände aldrig att jag blev bönhörd, jag kände aldrig att det fanns någon "där uppe" som såg mig och förlät mig för mina synder. Jag konfirmerade mig, vilket var rätt roligt med tanke på gemenskapen, men de religiösa upplevelserna som alla andra i min konfirmationsgrupp verkade ha uteblev för min del.
När jag började gymnasiet så upptäckte jag fritänkare som Robert G Ingersoll, Helen H Gardener och Thomas Paine. De blev mina frälsare. Äntligen var jag inte ensam om att känna så som jag gjorde inför kyrkan, äntligen fanns det några som hade haft ett annat synsätt på religionen än den jag var van vid. Här kan man säga att min religiösa/spirituella/filosofiska resa började.

Jag hittade ganska så snart fram till LaVeys böcker och läror och tyckte att de beskrev min dåvarande tanke om livet och hur man ska leva rätt bra. Jag gick därefter över till att läsa om östasiatiska läror, buddhism och taoism, för att sedan rikta in mig på den mer vetenskapliga synvinkeln.
Denna resa leder mig till slutsatsen att jag är min egen gud. Jag bestämmer själv min moral och mina levnadsregler. Jag anser att vi lever i ett universum som i sin tur existerar i ett mycket större multiversum där nya universum skapas och förintas konstant. Jag förnekar inte heliga känslor men tror snarare att de framkallas av våra hjärna, kanske med hjälp av ljud, färger, ljus och lukter. Jag har ingen förutfattad mening om hur vi människor kom till eller vart vi hamnar när vi dör.

Gud eller gudar i mitt sammanhang är symboliskt, jag tror inte på någon högre makt än mig själv. Jag skapar själv mina möjligheter utifrån mina egna förutsättningar.

Anledningen till att jag skapar den här tråden är för att jag är intresserad av att se om det finns fler som tänker lika som mig. Kan även tänka mig att svara på frågor, så tillvida att de är seriösa

Du har helt rätt, du är din egen Gud så mycket du vill. Tänk om fler kunde vara lika insiktsfulla som dig. För mig gör du allt rätt så länge din tro inte måste delas av andra.

Väldigt vek syn på vad gud kan innebära om du ser dig själv som högsta makten i universum.
Är de inte ganska vetenskapligt bevisat att naturen har intelligens med evolution? Även om den är långsam så existerar den trotts allt. Så förstår inte vad du menar egentligen.
Ställ dig frågan vad gud är flera gånger och de kan bli helt olika svar. Visst att hjärnan har en slags påverkan på livet men de är som säga att påverkan i sig är gud och rörelsen i sig är gud och då blir allt ett.

För mig är de betydligt mer abstrakt än att bara sätta en simpel outforskad förklaring som säger man själv är gud ifall man inte vet vad gud är ens en gång.

Tack för det Självklart tänker jag inte tvinga någon annan att tycka eller tänka som mig. Skulle vara lite jobbigt om alla dyrkade mig skämt åsido, jag tror många skulle må bra av att se sig själv med mer respekt, som något lite "heligare" om man så vill. Utan att för den skull bli odräglig.


Vad som är vekt och inte tycker jag är ganska relativt. Högsta makten, ja i min värld, men jag påstår inte att jag skulle vara det ur din synvinkel.

Du säger gud som om det vore en enda entitet. Vilket får mig att tro att du hör till en ganska så västerländsk religion, men rätta mig gärna om jag har fel!
För mig är gud en symbol för något att sträva mot, och den symbolen bygger jag på mina egna värderingar. Jag menar inte att jag tror på någon gud utan använder den termen snarare för att den är ganska så lättförståelig.

Bra för dig! Tur att du hittade din egen gud innan Jesus/Muhammed/BDSM-Olga hittade dig.

Mitt uppvaknande blev när jag läste Ingemar Hedenius, Tro och vetande.
Efter det fanns det ingen återvändo, det var bara att välja.
Leva som en rationell människa eller inte.

I övrigt har jag direkt inga tankar om Gud då jag aldrig hört en förnuftig definition på hen.
Kan då ingen ge en sådan, vad finns det då att förhålla sig till?

Min moral och levnadsregler är nog mest knuten till buddhism skulle jag tro.
För mig saknar det betydelse var de kommer ifrån, de funkar för mig och de skadar inga andra så då är det bara min ensak egentligen. Mest av allt handlar det om att undvika skapa onödigt lidande hos andra. Det räcker långt att ha som målsättning.

"Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” (1Mose 3:5 Bibel2000)

Ja du har fel, jag kan inte säga jag klassar in mig i någon form av religion.
De flestas syn på en monoteistisk gud skiljer sig från polyteistiska gudar, så vad jag menar är att de kan finnas flera stadier med gudar. En religion kan se gudar som man i en annan religion ser som "bara " änglar. Förstår du vad jag menar?

För min del så handlar de inte om rekrytera medlemmar till min tro utan mer kretsar mer kring erfarenheter och lärdomar som ska låsas upp under livets gång som en form av skola. Kan inte uttala mig vem gud är men de blir som säga, - någon annan är inte jag för mig själv men för någon annan är jag någon annan.

Men det finns en mening med din moral

Vi måste väl följa den, om möjligt svaga kompassen, i livet vi lever?

Förresten till TS.

Satan är en mördare och lögnare.

Jag vet inte.
Måste, är ett väldigt starkt och definitivt ord.
Man interagerar ju med samhället och människor på så många plan att definitiva ansatser ofta saknar en reell mening för en enskild människa.

Försöka kanske fungerar bättre?
Vad tror du?

Tror att du har en inre moral.
En inre moral som inte kan förklaras vetenskaplig, typ slumpteorin som just nu är populär i vetenskapliga kretsar.

Hur väljer du när du gör dina val?