Citat:
Ursprungligen postat av
JanTaliban
Jättebra tv-serie. Sköna skådisar. Särskilt Moa Gammel; hon kör en stil där hon smälter in i sina roller utan en massa spektakulära konster. Mycket behagligare än kryst-skådespeleri typ Helena Bergström. Vackra bilder. Spännande att följa handlingen. Roligt med udda inslag, typ troll och så.
Fast tyvärr dyker det upp en hel del ”Åh nej!”-besvikelser, som gör att man tappar koncentrationen. Här är det som stör mig mest:
1. Det enerverande ständiga omnämnandet av ”Silverhöjden” i dialogen. Dessutom att skogen heter ”Silverhöjdsskogen”, skolan heter Silverhöjdsskolan, osv. Huvudsakligen tycks Silverhöjden vara centralorten i en någorlunda stor kommun. Med plötsligt är det en lantlig småort, tex kyrkan vid begravningen.
2. Den onaturliga dialogen. Synd om skådisarna som ibland framstår som usla rolltolkare pga de usla repliker de har. Mest synd om Johannes Brost kanske.
3. De löjligt enkelspåriga personporträtten. Tex en problem-ungdom som sitter på en säng framför en klottrad vägg. Eller läkaren.
4. Den obegripliga geografin; plötsligt befinner man sig i en storstad, plötsligt i en småstad, plötsligt i en urskog. Irriterande avsaknad av miljöbilder som klargör hur folk förflyttar sig.
5. Evas förbryllande anställningsform. När det passar in i handlingen tycks hon vara polis, annars inte.
6. Att serien uppenbart är producerad av människor som har noll erfarenhet av glesbygd, skog och skogsbruk.
Hoppas trots allt på en säsong 2! Om inte det blir nån löjlig avslutning som gör att man tappar lusten.
Håller verkligen med dig, särskilt om punkt 3 och 6. När jag såg scenografin för Yohio blev det skämskudde.
Ang. punkt 6: Många gånger under ett avsnitt tänker jag "Jaha, det är så här man uppfattar glesbygden om man kommer från Stockholm".. suck.
Det hade kunnat göras så jäkla mycket mer "realistiskt" om man kanske tagit hjälp från någon som har erfarenhet av folklivsforskning och muntlig tradition om just folktro.
Nu är det liksom som att de har läst på wikipedia om de olika väsendena, och sen skapat egna roliga pokémons som de tycker är lite sköna och balla.
De skulle bara veta hur otäcka och raffinerade historier det finns om de där väsendena på glesbygden, men I guess they will never know.. Kidnappning och knivdåd är tydligen det värsta de kan tänka sig, men det är väl också de enda de har erfarenhet av som innerstadsbor.