Har du eller har du inte ett behov av en ideologi?

Om du behöver en ideologi, varför behöver du en ideologi?
Om du inte behöver en ideologi, varför behöver du inte en ideologi?

Oundvikligen inskolas vi i en eller flera ideologier genom vår uppväxt men jag tror inte vi nödvändigtvis måste följa någon viss ideologi när vi väl nått vuxenlivet. Personligen dras jag till tanken på att vi i olika stadier i livet har helt olika mål. Som barn och unga vuxna behöver vi nog en enkel helhetslösning för att utvecklas till en sund individ (man kanske blir politiskt intresserad eller engagerar sig i något religiöst samfund), men senare i livet bör man förstås börja ifrågasätta alla aspekter av sin världsbild.

Nu hann jag börja ifrågasätta min världsbild ganska tidigt i livet och har väl levt "utan ideologi" de senaste decenniet. Det sista som föll var nog min antiteism och avsmak inför religion (vilket jag studerade på universitetsnivå ett par terminer). Numera följer jag ingen politisk, religiös eller filosofisk ideologi även om jag röstar samt förstås har åsikter om religion och filosofi. Men efter att jag skaffat barn har jag fått lugna mig lite då jag inte tror det är särskilt sunt för små barn att ständigt ha någon som inte kan ge enkla svar på svåra frågor, då detta är just vad de eftersöker. När barnen vuxit upp och står på egna ben tänker jag återuppta detta "postideologiska" sanningssökande.


För det måste sägas, att jag anser det vara att gå längre, eller bortom, när man lägger ideologierna bakom sig. Paketlösningarna har sin tid men de är inte, anser jag, slutmålet för tänkandet.

För min del är jag övertygad egoist

Om du röstar så stöder du definitivt en ideologi och paketlösningar.

Att vara en egoist är inte en ideologi, det är ett personlighetsdrag och en attityd. Om det skulle vara din ideologi skulle det innebära att du anser att alla ska vara egoister (såväl privatpersoner som samhälleliga institutioner), vilket inte skulle gynna dig i din egoism

Om du med ideologi menar ett övergripande ramverk som genomsyrar större delen av min person håller jag absolut inte med. Om du å andra sidan menar att en röst stödjer det demokratiska styrelseskicket har du endast delvis rätt. Det är inget jag brinner för, men man skulle kunna argumentera för att en röst i ett demokratiskt val ger legitimitet åt valet i sig.

Men då vore det i extremfallet även en ideologisk handling att äta, att sova och kort sagt göra vad som helst här i livet. Och det är inte en speciellt intressant diskussion i min mening.

Man måste ha ett flexibelt synsätt för att lösa framtidens problem. Det finns ingen enda ideologi som ger svar på alla frågor även om det finns enfaldiga personer som tror det.

Jag saknar ideologi även om jag har mycket starka åsikter. En särskild riktning skulle tvinga in mig till mindre självständigt tänkande med människor som ägnar sig åt sådant frivilligt. Jag är dessutom hellre självständigt tänkande och samtidigt motsägelsefull än skenhelig. Alla ideologier är ramar åt massorna någon från början tänkt ut själv. Det finns en billighet i de flesta resonemang samtidigt som en anhängare tvingas justera sig efter bilden för att passa in. De flesta grupperingar som predikar individualism som exempel, är egentligen kollektiva normer då en alltför hög individualism är skadlig både för individen som samhället på sikt. Framförallt är det tidsödande att läsa in 1467 inriktningar av olika slag när ändå de flesta i var gruppering är hycklare och de fåtal som lever upp till idealen är gravt störda. Men ideologiska riktningar kräver människan på måsten inför den. De är frivilliga tjänstgöranden, kanske inte som slavar men iallafall som tjänstefolk. Där största delen utav arbetskraften försöker sno bordssilvret när ingen tittar.

Men man måste akta sig för högmod. Det är livsfarligt att närma sig isolationen det innebär att se på "de andra" såsom en hjärntvättad, imbecill grå massa. Då är man på riktigt tunn is tror jag.

Om vi bortser från att jag nu är en familjefar (och i enlighet med min tro därmed minskat lite på avhållsamheten från ideologier) kan vi aldrig helt löskoppla oss. De som kommer närmast är eremiten på bergstoppen med vilken vi inte skulle kunna ha någon som helst meningsutbyte med (föga förvånande). Isolation och världsfrånvändade är nog oundvikligt i takt med att man förkastar mer och mer av sitt ideologiska bagage. En synnerligen dålig idé om man samtidigt tror sig kunna vara med "på ett hörne". Då blir man nog bara bitter.

Min egoism är att se som ett aktivt avståndstagande ifrån allt vad altruism heter.

Ok.

Det övergripande ramverket som genomsyrar din person är alltså att du anser "demokratin" och statsmakten vara legitim och rättfärdigad.
Alla levande varelser har en självbevarelsedrift som leder till att man äter och sover. Det innebär inte att levande varelser har politiska åsikter.

Man kan äta, sova och göra mycket här i livet utan att knäböja framför förtryckarna.