Varför är så få lyckliga?

Ja, varför? Jag tror starkt på att lycka kommer ifrån insidan av egen erfarenhet.

Jag tror att det i många fall kan handla om att folk tänker för mycket och inte lever i nuet. Samtidigt så är det ju svårt att leva i nuet beroende på vad man är för person, vissa tänker mer än andra och har då kanske större benägenhet att hamna i depressioner.

Snygg avatar förresten, vacker kvinna

Lycka är något människor alltid har strävat efter men som vi aldrig kan uppnå till fullo.
Livet kan aldrig vara helt perfekt.

Det är sant. Som Brad Pitt sa i en intervju jag såg på TV, "Lycka är överskattat, jag tycker människan borde sträva mer efter att vara "at ease" men också acceptera att livet har motgångar".

Jag tyckte det var ganska så bra sagt.

Det stämmer. Jag vet inte hur många personer som säger till mig att det förflutna var bättre när det verkligen inte stämmer. Folk älskar att romantisera det förflutna.


Tack.

Jag tror att folk jagar den lyckan dom ser på TV/film/i media och att det är därför folk "inte blir lyckliga". Ingen kommer leva ett superspännande liv med lyxyachter, snygga människor överallt, ha enormt mycket pengar, oändligt med brudar samtidigt som livet är helt problemlöst. Det är inte så livet fungerar för nån, inte ens för dom med pengar, rätt kontakter, brudar med mera.

ALLA har sina problem och jag tror att folk överdriver sin egna olycka genom missförståndet där dom tror att TV-karaktärerna/kändisarna är "det ultimata livet" och att det skulle vara någonting som man måste nå för att lyckas.

För om man tänker på det kan jag lova att folk förr i tiden hade problem då med. Hur många av alla människor som levt har nått den där "kändisnivån" där man har ALLT utan några som helst nackdelar. Jag vågar sticka ut hakan och säga att det inte levt en enda sådan människa. Ändå tror folk det på något vis.
Allas liv måste ha upp- och nergångar, det är omöjligt att bara leva ett liv som är roligt och magiskt. Seriöst, det går inte. Det finns alltid dödsfall, olyckor, misstag och annat skit som väntar lite här och där, men det är en del av livet. Folk verkar dock inte förstå det och fastnar i tankesättet att "jag har det inte så bra som kändisarna, jag vill ha det dom har" när det folk egentligen vill ha är alla fördelar som kändisarna har men slippa nackdelarna. Men så funkar ju inte livet, inte ens för kändisarna.

Så för att svara på din fråga: Folk är mindre lyckliga idag för att dom inte förstår vad lycka egentligen är.

Min personliga åsikt är att samhället idag ställer för höga krav på vad människor bör ha i sin ägo samt hur de ska bete sig vilket gör att många väljer att leva inom normens ramar, och eftersom människor har en tendens att må dåligt när de avviker från normer så vågar de inte fullfölja sina egentliga mål och drömmer utan väljer istället att bli accepterade av samhället och dela den godkända livsåskådningen, därav har vi ett dilemma.

Exempel: Jag kanske skulle må som bäst om jag fick bosätta mig i en skåpbil i det soliga Australien, men eftersom att jag ständigt matas med dessa krav samt att jag skulle bli stämplad som en förlorare om jag gick min egen väg så vågar jag inte och förblir därav olycklig.

Ja, all media får oss att tro att lycka är vad du just beskrev på ett bra sätt.
Lite som dom försöker få fram i filmen Fight Club.

Bra inlägg. Såg att "Vitalrepus" hade samma tankar också.

Klimatet är dåligt flytta till afrika!

Därför att lycka är negativ. Man borde egentligen kalla det "lycka". Det finns inget annat än frånvaro av lidande. När man har överskott på något som fyller ett eller flera behov kallar man detta lycka, t.ex. när en person är rik, har god hälsa, lätt får en partner etc. Men något som består i att fylla ett behov och som inte kan existera på annat sätt är naturligtvis en sorts chimär.

Genom att från evolution ha utvecklat individuella funktioner i våra samhällsgrupper baserat på att fungera som en enhet, till att nu inte längre anta samma psykologiska identiteter baserat på detta paleolitiska grupptänk, försummar människan den empatiska serotonerga aktiviteten i hjärnan som krävs för att erfara lycka. Detta är för att teknologi löser upp existentiellt syfte, eftersom den moderna människan nu enbart arbetar åt att skapa funktioner som underlättar arbetet att leva självt.

Antagligen lever vi inte den livsstil som vi är skapta att leva. Hamstrar i fångenskap har ett hjul att springa i. Vi behöver något motsvarande.

Tror att mycket få människor hade blivit olyckliga i längden om de levde tillsammans med en person de trivdes med, alternativt en liten grupp med människor de trivs med. Utan el, i en timmerstuga i skogen. Där samtliga hade behövt använda kroppen för att överleva.
Kanske hade vart en jobbig omställning, men definitivt nyttigt.