Tristess är den värsta känslan

Jag är väl en person som hela tiden måste hålla på med något förutom när jag sover. Detta beror väl till viss del på att jag är extrovert. Gillar också att prata och umgås med folk. Fast jag klarar mig även bra på egen hand om jag har något att göra. I mitt fall innebär detta ofta att jag sitter framför datorn när jag är hemma. Är jag ute använder jag mobilen. Kan även "underhålla" mig själv genom att tänka, träna, m.m. Felet är bara att ibland så kommer ändå en enorm känsla av tristess. Svårt att beskriva hur jag känner det men "dödande tråkigt" är passande. Detta är väl den enda känsla jag faktiskt är rädd för eftersom det känns så hemskt.

Tidigare har jag hållit på med meditation och kunde då fokusera på något utan att bli uttråkad. Av vissa skäl har jag slutat med det... Så jag får väl på något sätt undvika att känna så för det är inte kul. Det kan kanske verka som ett mindre problem att vara uttråkad, men det är det verkligen inte. Någon som känner igen sig i detta och hur hanterar ni det i så fall?

Att säga att tristess är den värsta känslan är lite av ett hån mot folk dagligen plågas av ren dödsångest. Men jag förstår vad du menar. Själv använder jag cannabis mot tristessen.

Ok, jag skrev ju också att en del kanske ser det så men jag har nog hellre dödsångest. Bra att du förstår vad jag menar i varje fall. Tror dock inte att cannabis eller hallucinogener är lösningen för mig.

Tro mig då har du aldrig känt på rejäl ångest, som tidigare skribent sa tråden är ett hån mot folk som mår dåligt på riktigt.

Du kan ju testa Cannabis mot tristess i alla fall. Det fördriver faktiskt tiden väldigt bra, även om du är själv och inte gör ett skit förutom att halvsitta framför datorn och spela/kika film.

Att meditera på CB är faktiskt otroligt skönt också. Sätta på något youtube klipp med Tibetan Flute på Youtube för att sedan lägga sig ner i sängen och blunda. Då känner du hur hela kroppen omsluts av ett inre lugn och hur bra allt känns. (Du kommer nog somna en blund dom flesta gånger)

Jag lider av extrem ångest, depression och social ångest, funderar på hur jag ska ta/avsluta mitt liv flera gånger om dagen (Lite väl mycket senaste dagarna) men jag ser inte hur det skulle vara ett hån mot ''Oss''?
Sen har jag inte sovit på närmare 3 dygn men det är en annan femma.

Ok så du håller med om att tristess är den värsta känslan?

Det var ett tag sen jag sov själv, vi kanske kan bilda klubb.

Jodå jag har haft rejäl ångest bl.a. i samband med att jag tog SSRI. Gick till och med så långt att jag råkade ut för depersonalisation ett litet tag. Så jag skulle säga jag har viss erfarenhet av hemska känslor... Trots detta ser jag tristess som en av de värsta, åtminstone i nuläget.

Nej snarare tvärt om, tristess är väl en väldigt enkel känsla att tackla undan, ser inte hur det skulle vara ett hån mot oss bara.

Ja fyfan det låter så jävla lockande just nu. Att somna nu vore slöseri på dagen dock, men fortfarande så jävla lockande...

Jag har ju upplevt liknande eller kanske starkare saker i samband med meditation. Kanske cannabis kan förstärka det men nog inget jag vill testa i nuläget. Jag hade kanske behövt ett jobb eller position där jag kan få utlopp för vissa saker. För tillfället har jag internet och den "riktiga" världen. Det räcker dock inte riktigt. Har en känsla att rejält med pengar hade kunnat hjälpa mig må bättre.

Plus att jag tidigare kunde posta dikter på FB. Detta togs dock bort vilket både gjort mitt och andras liv tråkigare. Sen är detta inget klagomål på en moderatorsåtgärd, bara ett konstaterande.

Vad som är värst är ju högst subjektivt så ser inte hur det skulle vara ett hån mot folk med daglig dödsångest, för personer som inte drabbas av daglig dödsångest finns väl andra saker som betraktas som den värsta känslan, att ts tar upp vad som är värst för h*n betyder ju knappast att det inte finns de som har det värre, finns ju mer eller mindre alltid någon som har det värre.

Det lustiga, eller tragikomiska, med upplevelsen av tristess är ju att det inte ens är man själv som avgör varför man ska vara road eller uttråkad vid varje givet tillfälle. Att man ena stunden får tillräckligt med stimuli av en viss sysselsättning och den andra stunden inte är liksom något som hjärnan bestämmer åt en.