Tristess är den värsta känslan

Det lustiga, eller tragikomiska, med upplevelsen av tristess är ju att det inte ens är man själv som avgör varför man ska vara road eller uttråkad vid varje givet tillfälle. Att man ena stunden får tillräckligt med stimuli av en viss sysselsättning och den andra stunden inte är liksom något som hjärnan bestämmer åt en.

Jag är väl en person som hela tiden måste hålla på med något förutom när jag sover. Detta beror väl till viss del på att jag är extrovert. Gillar också att prata och umgås med folk. Fast jag klarar mig även bra på egen hand om jag har något att göra. I mitt fall innebär detta ofta att jag sitter framför datorn när jag är hemma. Är jag ute använder jag mobilen. Kan även "underhålla" mig själv genom att tänka, träna, m.m. Felet är bara att ibland så kommer ändå en enorm känsla av tristess. Svårt att beskriva hur jag känner det men "dödande tråkigt" är passande. Detta är väl den enda känsla jag faktiskt är rädd för eftersom det känns så hemskt.

Tidigare har jag hållit på med meditation och kunde då fokusera på något utan att bli uttråkad. Av vissa skäl har jag slutat med det... Så jag får väl på något sätt undvika att känna så för det är inte kul. Det kan kanske verka som ett mindre problem att vara uttråkad, men det är det verkligen inte. Någon som känner igen sig i detta och hur hanterar ni det i så fall?

Amfetamin är bra för ändamålet

Jag tänker att emotionen skam är den "värsta"...

Jag tänker att emotionen skam är den "värsta"...

Jodå jag har haft rejäl ångest bl.a. i samband med att jag tog SSRI. Gick till och med så långt att jag råkade ut för depersonalisation ett litet tag. Så jag skulle säga jag har viss erfarenhet av hemska känslor... Trots detta ser jag tristess som en av de värsta, åtminstone i nuläget.

Jag kan garantera dig att du inte har upplevt rejäl ångest; jag kan garantera dig det, eftersom ingen som har gjort det hade sagt som du sade. Jag håller med föregående talare: du uttrycker dig hånfullt och jag finner dig självgod.

Tristess... Du borde skämmas!

Tristess existerar enbart för att du låter din hjärna skapa känslan och förstöra dagen för dig, det finns ingenting som är tråkigt menar jag. Börja meditera och bli mer medveten över allt du gör och acceptera nuet för vad det är - livet existerar enbart i nuet.

Annars kan jag rekommendera dig att läsa litteratur, leta upp någonting som passar dig. Men i din situation råder jag dig att läsa the power of now av eckhart tolle.

Finns mycket värre saker vill jag lova...