GöteborgsVarvet 2015

Jag är inte alltför otränad, men jag går alltid sönder efter ca 15-16 km.

Mitt flås är helt OK, har kört en hel del löpning med intervaller så jag tar milen på 45 minuter, men mitt knä pajar alltid på varvet och jag blir stum i benen, ont i ljumskarna och hälsenan blir överansträngd.

Har kanske 5 kg för mycket o släpa runt på.

Hur fan skall jag lägga upp träningen för att hålla hela varvet nästa år?? Hur tränar jag upp kroppen så den håller. Kondisen är lugn.

Du är kanske som jag, även om jag knappast slår dig på milen, det vill säga slarvar med långpassen och har för lite mil i benen. Ju längre distans desto viktigare, tror jag, det är med en varierad träning. Intervaller är ju bara en del för att kunna kunna träna sig maximalt för en halvmara. Halvmara är ändå en rätt så mastig distans för oss vanliga dödliga där det måste till en rejält grundad uthållighet. Tror vi är många som glömmer att tiden ute ofta är viktigare än hur snabbt man springer.

Måste vara oerhört många som ställer upp på varvet som inte ens närmat sig distansen 21 km förut, även du nu kanske inte tillhör dem. Själv ställde jag upp utan att ens ha varit uppe och nosat på 21 km. Kan knappast därför kalla mig tränad för halvmara. Vore förbannat härligt den dagen man tar en halvmara med samma självklarhet som milen.

Jag kommer satsa på ett träningsprogram tills nästa varv, så man får lite stöd i att ha disciplinen i att inte dra på för mycket vid varje pass och att få till en varierad typ av träning. Jogg.se har ett 1:50 som jag fastnat för som känns passa min nivå. Kika på deras 1:40 eller kanske 1:30 med tanke på din kapacitet på milen.

Ser verkligen fram emot när jag återhämtat mig ifrån detta års varv och kan sätta igång med att bli, inte bara snabbare, men framförallt uthålligare.

När man tänker efter, om man håller ett lugnt tempo på långpassen så övar man uthålligheten och distansen blir inte längre en pina. Snabbheten över man upp på andra pass, typ intervall eller tempopass. Går ju ändå inte maxa på långpass (15-20 km), då får man ju vila i en vecka efter varje långpass. När det är dags för race day ska man försöka knyta ihop det man tränat på under uthållightspassen och snabbpassen. Så här tänker jag i alla fall lägga upp min träning. Långpass kan nog dock med fördel avslutas hårt, tänker jag, så man övar på sina avslut, en annan svaghet jag upptäckte vid varvet. Kom in i på slottsskogsvallen i slow motion och spurtade som ett mongo när det var typ två meter kvar. Måste sett riktigt efterblivet ut.

Bra tankar där! Lång- och distanspassen ska gå lååångsamt.

Fyfan.

Fick sämsta möjliga uppladdning någonsin med magsjuka en vecka innan. Dan innan höll jag på att spy i bussen hem från jobbet. Åt ingenting mån-ons, småbarnsportioner tor-fre och fick knappt ner någon vätska.

Så efter förutsättningarna påstår mina nära och kära att 1.37.3X är något jag ska vara nöjd med. Möjligt att bitterheten släpper en vacker dag, men jag hade satsat på nästan fem minuter snabbare så visst är jag besviken.

Visst att det är en lång distans och att kroppen blir trött efter en 15 km eller så, men sån här krasch har jag aldrig upplevt tidigare. Kroppen var helt tömd på allt, sista tredjedelen var något av det mest fasansfulla jag gjort.

Nästa år, då blir det under 1.30

Vadsaduatduusadu och dödskniven, ni som springer som raketer, springer ni en halvmara med negativ eller positiv split? Eller jämnt hela vägen? Eller mera i form av fartryck då och då?

ta bort...

Det beror på hur banan ser ut. Göteborgsvarvet är rätt svårt att springa med negativ split eftersom det är mycket uppför de sista 6-7 km. Om man fixar en negativ split på Göteborgsvarvet har man gått ut för långsamt ...

På en flack bana försöker man hålla en jämn fart utan några fartryck (om man nu inte ska försöka skaka av sig några konkurrenter) och få en jämn split eller något negativ. Så funkar det för min del i alla fall.

Det verkar klokt och logiskt.

Alla pratade om att ta det lugnt i början, men risken är att man mesar för mycket. På en distans som halvmara blir det ju rätt hårt och få krafter över på slutet då man kommer vara skittrött hur eller hur.

Funderar på att anmäla mig till Göteborgs marathons halvmara i oktober för att ha en morot att sikta på med träningen inför nästa års masspsykos i maj. Det är en rätt så flack bana som används vid Göteborgs marathon där många slår personbästa på halvmara. Blir en övning i att hålla jämn fart, en annan grej jag är usel på . Under två timmar kommer jag allt fixa där.

Precis som rassa skrev så är det svårt att göra negativ split på Göteborgsvarvet. Springer man den andra halvan snabbare än den första på Varvet så har man lagt upp sitt lopp fel!

Annars brukar jag försöka hålla jämn fart hela vägen. Det viktigaste är att man inte springer den första halvan alldeles för fort eller för långsamt. Springer man för fort kommer man få det kämpigt på slutet, och springer man för långsamt utnyttjar man inte sin kapacitet.

Andra halvan av loppet ska man springa på känsla tycker jag, och inte bara kolla på klockan.

Lättare att dela upp den i tredjedelar nästan. Första är trång, bökig och lite småkuperad, andra är mest flackt, nerför och trängseln släpper, sista tredjedelen sitter mer i skallen än i benen. Så 7-14 km brukar vara den som går snabbast och sista långsammast. Typ

Vill tillägga att min två första varv -07 och -08 (då jag inte lagt ner för mycket planering eller tanke innan) lyckades jag hålla samma kilometertempo hela loppet igenom. Första gången var första gången jag sprang längre än tio km men lyckades hålla 5-tempo rätt igenom. Inte helt utan stolthet även om jag nog kunde tagit i lite mer då.

Grymt göteborgsvarv i år! Riktigt bra väder och jag tyckte att det kändes som att det var medvind i princip hela loppet. :P Lyckades ta mig runt på strax över 1.50, så jag är nöjd.

Jag såg på Runner's World Sveriges Facebook sida att de tipsade om en site där man kan se sin eller sina vänners målgångar från Göteborgsvarvet 2015 på video. Det enda som krävs är att man har koll på respektive startnummer. Länk till sidan: Målkamera.se.
Jag lyckades tillslut hitta mig själv bland alla, även om det inte var helt självklart