Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Skulle inte våga den grejen. Känns som allt för socialt, och sen måste man ju kunna räkna och stava.

Plus, lär blir avundsjuk på dom curlade rikemans ungarna.

Varför pluggar du inte?

Du säger ju själv att du studerar, vilket innebär att man kan räkna och skriva. Annars är frågan vad du egentligen gör på högskolan.

Jag vet inte vad jag gör där. Hade själv inte alls bra betyg i skolan, och har inget självförtroende att jag skulle kunna lära de här barnen nått vettigt.

Kan ju inte ens 12-ans gångertabell. Använder jag den räknar jag fram den, typ 8*12 = 80 + 16 osv.

Ta ett praktiskt jobb då. Var inte en sådan jävla velig mes. Gör något av ditt liv.

Att du ens nämner AF och jobb i samma mening avslöjar hur fel ute du är. Jag har aldrig varit arbetslös, aldrig, är nära 30. Jag har aldrig och kommer aldrig sätta min fot på AF, tar nog hellre en kula i benet.

Se till att vaska fram ett vettigt CV, ett personligt brev och klä dig ordentligt/bete dig på en ev intervju. Ge intryck av att vara ärlig, positiv, ödmjuk och intresserad, oavsett vad du nu söker. Och ffa, SÖK! Sök alla typer av jobb som du kan hitta, titta på Platsbanken, snacka med vänner, uppsök närliggande företag.

Allt som är värt något måste man slåss för, och ett jobb är värt jävligt mycket, särskilt som arbetslös.


Du har förövrigt rätt i att det är mycket, väldigt mycket, som är åt helvete i detta land. Men vi kommer att komma till en punkt då en majoritet inte ställer upp på det längre, när folk på riktigt kommer att vara beredda på att gå man ur huse för att stå upp för det som är rätt. Det är en fråga om tid.

Jag fick jobb på lager efter sökt arbete i 1 vecka. Jag hade ingen erfarenhet alls inom yrket. Det var bemanning, men de som arbetade heltid och inte kom försent och dryga sig fick alla fast anställning och heltidsjobb. Jag studerar så det var inte av intresse.

Så vad är problemet?

Där håller jag inte med dig! Jag förstår inte hur människor kan klaga på att det inte finns jobb. Givetvis spelar det en stor roll vart i Sverige man bor, men både jag och alla mina kompisar har och har haft jobb sedan vi tog studenten.

TS; du måste söka söka söka, vara på arbetsgivare, ljuga lite på ditt CV, kanske omlokalisera dig om det är svårt att få jobb i din stad och framförallt sänka dina krav. Ett jobb på McDonald's är bättre än inget jobb.

Det finns inte många praktiska jobb som inte kräver träning, tja, förutom arbetsförmedlingens "jobb" då. Det går idag inte att konkurrera med de bidragssuventionerade lönerna inom låglönesektorn.

T.ex. är det väldigt svårt att bli direkt anställd som taxi chaffis eller städare i dagens sverige, utan du måste gå via nystartsjobb, fas-3 eller liknade så att staten betalar en del av lönen.

När sedan den subventionerade lönen är slut så kickar dem ut dig och tar in en ny bidragstagare.

Det konstiga är att jag, och alla driftiga personer jag känner har haft jobb/studerat sedan studenten. Sedan finns det ett antal personer i min närhet som var värdelösa redan då, idag är de fortfarande arbetslösa.

Har tanken slagit dig att det kanske är ditt eget fel att du inte har något arbete?
Ta tag i livet, sluta va en grinig kärring till en början.

Kunde ha haft jobb som konsult, men valde att försöka plugga klart i stället då jag fick höra av en intervjuare att jag var för dålig på att avsluta projekt.

Så jag ångrade jag mig och gick tillbaka till högskolan igen, för det är ju enda vägen till att inte känna sig som en förlorare.

Om du pluggar är du inte sysslolös och alltså inte en sådan jag pratade om.