Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

2015-01-16, 16:39 #37

Medlem

Reg: Mar 2010

Inlägg: 12 518

Citat:

Ursprungligen postat av NzT.48

Om du pluggar är du inte sysslolös och alltså inte en sådan jag pratade om.

I praktiken är jag sysslolös då jag pluggat halvfart det senaste året och inte haft CSN utan levt på sparpengar jag jobbat ihop tidigare. Mamma har tvingat mig att ta emot pengar för att hon tycker synd om mig. Anledningen till att jag inte fått CSN är att jag torskat för många poäng då jag tog bidrag för ett exjobb som aldrig blev något av. Anledningen till att jag pluggat halvfart är att jag inte haft kurser kvar att läsa.

Hade hunnit med ett jobb vid sidan av, men var bara så less på alla dessa skitjobb, så den får jag väll ta, att hade jag velat så hade jag nog kunnat hitta nått förnedrande deltidsarbete att syssla med, där chefen hela tiden klagar på att man jobbar för få timmar, och man hela tiden måste försvara varför man är borta för att plugga.

Skrev förhoppningsvis min sista tenta i går, så nu är det bara examensarbetet kvar som inte är klart.
Skall plugga/jobba heltid gratis och försöka överleva på 30000 kr tills i maj, blir intressant att se hur det går.

__________________
Senast redigerad av bithax 2015-01-16 kl. 16:53.

Citera

2015-01-16, 16:42 #38

Medlem

Reg: Dec 2010

Inlägg: 5 096

Citat:

Ursprungligen postat av trattfan

Bullshit.
Sluta tycka så jävla synd om er själva, jobb är ingen rättighet det förtjänar man.

Håller med. Det enda man förtjänar utan krav är medborgarlön.

Citera

2015-01-16, 16:43 #39

Medlem

Reg: Maj 2005

Inlägg: 3 384

Jag borde länka till den här tråden som ett praktexempel vad som händer med människor som lever i status-quo och utanförskap.

Till topic så lider jag med dig. Förstår att du verkligen inte känner att detta är en hållbar situation, och samtidigt så vill jag inte sitta här och spela allan och tro att vad jag skriver här kan ha en märkbar effekt på varken beteende eller nuvarande situation.

Ifall jag får ställa ett par frågor dock.

Vilken bransch är det som du är intresserad utav att få jobb inom ? Är det en speciell eller är du allmänt sugen på att jobba var som ?

Har du provat på att skicka ut CVn privat? Arbetsförmedlingen är ett skämt och skall ses som en absolut sista utväg.

Ifall du inte hittar jobb, har du funderat på att vidareutbilda dig för att få en udd mot andra sökande? Finns många KY-utbildningar idag som ses som attraktiva.

Hoppas du får det bättre snart!

Citera

2015-01-16, 16:43 #40

Medlem

Reg: Jan 2010

Inlägg: 61

Jag satt i precis samma situation som du efter studenten och satt utan jobb i ett år. Efter det så pallade jag inte mer och flyttade till Norge. Här växer jobb på träd. Jag kommer nog aldrig mer söka jobb i Sverige, det är ju rena helvettet.

Citera

2015-01-16, 16:45 #41

Medlem

Reg: Jul 2011

Inlägg: 137

Citat:

Ursprungligen postat av diskretpunkt

Samhällsituationen håller nu på att göra mig självmordsbenägen, jag är fullt allvarlig.
Har levt på existensminimum i över 5 år sedan studenten, nått kort vik där och nån timanställning där.
Har dragit på mig dokumenterade depressioner sen jag kom in i vuxenlivet, missbruk etc.
Det spelar ju för fan ingen roll vad man gör. Samhällssituationen gör en totalt likgiltig.
Att bara gå in på arbetsförmedlingen där det redan sitter 50 ihopsjunkna själar med varsinn kölapp, och man vet att förmodligen alla här inne har mer erfarenhet och ser ändå ut att ha gett upp.

Vad fan ska man göra? Jag har börjat få en sådan frustration att jag skiter i precis allting, stjäler på köpcentrum, i affärer, begår bidragsbrott, lever jävel, än så länge går det iallafall bra. Samhället har gjort mig kriminell.

Vill politikerna att vi ska själv dö, eller ska vi bajsa fram arbetsplatser? Bill Gates kunde ju, då kan ju alla vi andra, eller hur va de nu.

På fullaste allvar, varför händer ingenting? Varför agerar ingen? Eldar upp hela jävla samhället känns de som att man vill göra när man grips av känslan, samtidig inser man att det inte kommer nått logiskt ur det.
Vad kan privatpersonen egentligen göra? Och vad kan vi göra tillsammans för att förändra skiten?
Det borde ju vara olagligt att skaffa barn i ett sådant här samhälle, om man inte är förberedd på att ungarna kommer få luffa på pojkrummen upp i 30 års åldern haha

Nu så har jag aldrig haft allvarliga psykiska problem, så jag kanske inte riktigt sätta mig i din situation. Däremot har jag fått upplevelsen att det inte är så svårt att få jobb, om man har kontakter, referenser och driv. Känner man någon som har ett företag, och som vet att man är en "vettig människa", då är det inte så svårt att i alla fall få vikariat. Sen så måste man inse att man antingen tar skitjobb, skaffar sig erfarenhet och sedan förhoppningsvis jobbar sig upp, eller pluggar i många år och tar på sig studieskulder men får ett bra jobb till sist.

Jag kan däremot tänka mig att samhället inte fungerar så bra för de som har psykiska problem. Arbetsgivare kan ju välja och vraka bland tusentals outbildade som behöver jobb, vilket leder till att jobben ofta är stressiga och att man får jobba på konstiga tider under mysko arbetsavtal. Men ge inte upp för det, du är ju inte så gammal än.

Citera

2015-01-16, 16:46 #42

Medlem

Reg: Dec 2014

Inlägg: 24

Gör något av livet så vi andra slipper betala för din lathet.
Blir så trött att gång på gång se människor som dig som endast latar sig och som vi senare i detta landet får betala för på ett eller annat vis.

Citera

2015-01-16, 16:48 #43

Medlem

Reg: Mar 2010

Inlägg: 12 518

Citat:

Ursprungligen postat av Rimbonansa

Gör något av livet så vi andra slipper betala för din lathet.
Blir så trött att gång på gång se människor som dig som endast latar sig och som vi senare i detta landet får betala för på ett eller annat vis.

Ni får nog betala min likkista när jag tröttnar på allt, hoppas det inte är för dyrt.
Går allt åt helvete igen i vår, då får det nog vara bra med allt skit.
Dör hellre en snabb död att jobba på Donken och leva som ensam wt man resten av livet.

__________________
Senast redigerad av bithax 2015-01-16 kl. 16:58.

Citera

2015-01-16, 17:02 #44

Medlem

Reg: Maj 2007

Inlägg: 813

Du har bara ett liv och det är nu, vill du använda det till att sitta och klanka ned dig själv och skylla på allt möjligt historiskt skräp. Det är hur du tänker och resonerar idag som speglar din rådande situation. Visa lite jävlar anamma för i helvete!!

Citera

2015-01-16, 17:05 #45

Medlem

Reg: Jun 2010

Inlägg: 2 849

Citat:

Ursprungligen postat av diskretpunkt

Samhällsituationen håller nu på att göra mig självmordsbenägen, jag är fullt allvarlig.
Har levt på existensminimum i över 5 år sedan studenten, nått kort vik där och nån timanställning där.
Har dragit på mig dokumenterade depressioner sen jag kom in i vuxenlivet, missbruk etc.
Det spelar ju för fan ingen roll vad man gör. Samhällssituationen gör en totalt likgiltig.
Att bara gå in på arbetsförmedlingen där det redan sitter 50 ihopsjunkna själar med varsinn kölapp, och man vet att förmodligen alla här inne har mer erfarenhet och ser ändå ut att ha gett upp.

Vad fan ska man göra? Jag har börjat få en sådan frustration att jag skiter i precis allting, stjäler på köpcentrum, i affärer, begår bidragsbrott, lever jävel, än så länge går det iallafall bra. Samhället har gjort mig kriminell.

Vill politikerna att vi ska själv dö, eller ska vi bajsa fram arbetsplatser? Bill Gates kunde ju, då kan ju alla vi andra, eller hur va de nu.

På fullaste allvar, varför händer ingenting? Varför agerar ingen? Eldar upp hela jävla samhället känns de som att man vill göra när man grips av känslan, samtidig inser man att det inte kommer nått logiskt ur det.
Vad kan privatpersonen egentligen göra? Och vad kan vi göra tillsammans för att förändra skiten?
Det borde ju vara olagligt att skaffa barn i ett sådant här samhälle, om man inte är förberedd på att ungarna kommer få luffa på pojkrummen upp i 30 års åldern haha

Förlita dig inte på amf, det kan bara minoriteter göra generellt sätt.
Du måste söka upp företagen, vi är i ungefär samma ålder och jag har väll varit arbetslös i ca 12 månader sammanlagt sedan studenten.
När du har en tim-anställning, sök en andra så att du kan vara där när du är ledig från jobb nr 1. Jag har jobbat så sen i somras, men nu är det dags att söka en tredje, om jag inte får mer timmar på mina två nuvarande jobb.
Ring och kolla, gå dit och visa intresse så ska det för eller senare ordna sig!

Mvh kalle

Citera

2015-01-16, 17:10 #46

Medlem

Reg: Apr 2009

Inlägg: 242

Gå till biblioteket varje dag. Råplugga 8-17 varje dag (vilka ämnen som helst), gör sedan en prövning/högskoleprovet och sen utbildar du dej till något. Låter nyttigare än att sitta och prutta på arbetsförmedlingen

Citera

2015-01-16, 17:23 #47

Medlem

Reg: Maj 2009

Inlägg: 1 706

Den här kanske kan vara till hjälp:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6068354

Det är inte lätt att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden utan kontakter och det ger nog inte så mycket att lyssna på folk det har gått bra för redan. Dom vill mest berätta om hur bra det gått för dom och hur lat och dum i huvudet du är och du ska fan skylla dig själv och hej och hå. Meningslöst, ger dig ingenting. Stäng av och skit i dom.

Men det du kan göra är att gå en utbildning för då ökar dina chanser till att få ett arbete. Visst, fortfarande inga kontakter så det är fortfarande svårt, men det skadar inte med en utbildning.

Dom yrkena med gröna cirklar där är yrken som det råder lite brist på arbetskraft inom. Dom röda är det nog bra om du undviker. Du behöver inte bli läkare, ingenjör eller jurist (som alla här på Flashback). Förskollärare, sjuksköterska, VVS-montör, golvläggare, betongarbetare, trafiklärare, lärare på gymnasienivå, takmontör, målare o.s.v. funkar också bra.

Ett tips sen när du har din utbildning är att du ofta kan tjäna mer pengar om du flyttar till ett av våra nordiska grannländer istället för att stanna i Sverige.

__________________
Senast redigerad av Alphatross 2015-01-16 kl. 17:26.

Citera

2015-01-16, 17:26 #48

Bannlyst

Ansök till GMU. (grundlägande militärutbildning)

några enkla skäl:

Gemenskap. du lär känna människor i olika åldrar, många ganska unga, som kommer till en ny plats och situation och letar andra att umgås med. bidrar till ett bättre välbefinnande!

Pengar. ok, en soldat har dålig grundlön. men med alla tillägg för övningar, OB osv tjänar du BRA.

Syfte. du känner att du gör något värdefullt. något som gör skillnad. du ska värna om sveriges framtid och hjälpa människor i nöd.

bygga upp kroppen. Både mentalt och psykiskt. du lär dig att överkomma de hinder du står framför, och lösa problem på bästa sätt. Fysisk träning ingår i arbetstid, något som också gagnar välbefinnandet.

Omväxlande arbetsuppgifter. Som sagt, fysisk träning. befattningsutbildning. skytteövningar. bataljonsövningar när du åker iväg och tillämpar din tjänst.

Bra utbildningar. många utbildningar man får inom försvaret är högst tillämpbara inom det civila arbetslivet: sjukvård, kommunikation, logistik, körkort mm......

Bara bra saker!

Och du ska veta: GMU är bara tre månader. sen får du välja att fortsätta eller att ge upp och gå tillbaka till hopplösheten. vad har du att förlora?

Citera

Ungdomar: Har ni det lika jävla hopplöst som jag?

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in