En ny jävla säsong... - Allsvenskan 2015!

Det håller jag i och för sig med om. Allsvenskans framgång är så klart inte isolerad från övriga fotbollssverige. Det fattar väl jag med. Men allsvenskan är likväl en produkt och ett varumärke. När man diskuterar att sälja namnrättigheterna på allsvenskan är det en produkt man säljer. När man ska locka publik, sponsorer och media marknadsför man allsvenskan som en produkt.

http://osynligahanden.blogspot.se/search/label/Schweiz

Det går inte att hitta något samband mellan Basels framgångar och antalet lag i ligan.

Han har även lagt upp diagram och statistik på Twitter.

Det viktigaste med svensk klubblagsfotboll kan ALDRIG vara att nå stora framgångar i Europa, utan att allsvenskan mår bra och lever. Så debatten har helt fel utgångspunkt. Jag är riktigt sur på i synnerhet min egen klubbs inställning i frågan.

Jag har alltid ansett att framgångar föds utifrån ett publikintresse, inte tvärtom. Framgångar i Europa kommer som ett brev på posten ju bättre publikintresse. Således bör diskussionen handla om hur vi skapar publikintresse snarare än hur vi når framgångar i Europa.

Att minska antalet lag är ett slag mot publikintresset och därför fel väg att gå som jag ser det.

Fast framgångar i Europa skapar dock möjligheter att nå framgång på hemmaplan. Är ett lag framgångsrikt i europaspelet kommer ofta framgångar på hemmaplan som ett brev på posten.


Ja, bland annat. Det handlar om att få upp omsättningarna så att vi kan betala dyrare löner, anställa fler och bättre tränare och skapa bättre träningsresurser och det får man genom ökade publikintäkter.

Alltså, framgångar i Europa för ett lag, t.ex. MFF nu eller blåvitt på 90-talet, skapar ju mer pengar på hela den svenska fotbollsmarknaden. Mer kapital i ligan ger mer spelarprofiler, talanger kan stanna längre och publik lär tycka det är roligare (iaf marginalare)... Man kan satsa mer på bättre arenor, bättre mattor osv osv.

Exactomundo.

Snackar om hela allsvenskan nu, inte bara MFF. Så som Malmö och IFK Göteborg snackar så verkar det enda som betyder någonting vara att svenska klubbar lyckas ute i Europa, men då missar man hela charmen med allsvenskan och orsaken till att supportrarna kommer på matcherna.

På vilket sätt var blåvitts europaframgångar positivt för publikutvecklingen i allsvenskan på 90-talet? (för att inte prata om 80-talet....)

Jag tror verkligen inte på argumentet att framgångar i Europa för ett lag genererar inkomster för hela ligan. Du får hemskt gärna utveckla varför det skulle vara på det viset.

Publiksnitt 1992: 4200, publiksnitt 1999: 7200. Ökning med 70%.
Faktum är att den sedan fortsatte och öka, fram till en särkskild händelse, nämnligen utökandet till 16 lag, då snittet droppade från 10200 till 7800.

Faktum är att inte ens totala antalet besökare på matcher ökade, trots ökningen från 182 matcher till 240 matcher. Räknar man snitt x matcher blir totala antalet besökare ungefär samma... Men fördelade på fler ängagäng.


På samma sätt som att när Volvo går bra går Göteborg bra, samt Sverige. Pengarna fördelas ned i systemet på ett naturligt sätt. Vart tror du pengarna som MFF "vunnit" tar vägen? De förstörs ju inte, de vandrar vidare till andra ställen.

Var det inte ungefär så här PL startade. En del klubbar ville ha mer av TV-pengar och ville ge mindre till de mindre publikdragande lagen.
Hur vi än vrider och vänder på saken så är pengarna anledningen till denna diskussion. Varför sticker våra talanger i så tidig ålder och hamnar på bänken i större klubbar för sedan bli utlånade längre ner i systemet.
Jag skulle vilja säga pengar.

MFF har det gott ställt har väl samma lönekostnad i år som i fjor, så hur många lämnar under/efter årets säsong? Jag tror att Olsen, Helander, Tinnerholm och ev. Adu kan försvinna.

Kan det bli så illa att vi ställs inför valet mindre antal klubbar eller skrota 51%-regeln?