Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Så här beskrev Expresssen vad Skarsgård sa och som dom beskrev som "Skarsgårds nakenpik till sin motskådespelerska".

«I ”Chernobyl” återförenas Emily Watson, som spelar vetenskapskvinnan Ulana Chomyuk, med Stellan Skarsgård. De spelade ihop för första gången 1996 i Lars von Triers ”Breaking the waves”.
– Det är en rätt annorlunda relation i den här. Vi behöll kläderna på. Det var lite pinsamt att ha så mycket kläder på mig framför henne, det var ovant. Men det var kul, vi har inte jobbat ihop på över 20 år, så det var härligt att vara i samma rum som henne igen, sa Skarsgård med ett skratt till Deadline i somras.»

https://www.expressen.se/noje/skarsgards-nakenpik-till-motskadespelerskan-/

Med ett inslag av humor? Javisst! En smula ekivokt? Ja.
Jag tokar det som Skarsgård sa om Emily Watson som smickrande och inte som en pik. Ska man hitta en pik i det han sa så måste man nog leta med ljus och lykta och med ett inte obetydligt inslag av (skruvad?) fantasi. Johan Eriksson hette journalisten på Expressen som tyckte att det var fråga om en "nakenpik". Kanske säger Erikssons sätt att uttrycka sig mer om attityden på Expressens redaktion än om att det fanns något pejorativt i Skarsgårds sätt att uttrycka sig?

–

På DN:s första sida i dag:

”Obehagligt – känns som något dåligt ska hända”*

Denna stockholmstidning har intervjuat en Washingtonbo som oroar sig för att något otäckt ska hända vid presidentinstallationen.

Hur kan man skriva så erbarmligt kasst och ha skrivandet som yrke? Har man inget språköra alls?

* Gissningsvis använde originalet konstruktionen ”something bad is going to happen”.

Om man läser artikeln (som fått annan rubrik) så återges det Vivian Carol sagt. Något längre ner står det sedan så här:


Vem fan är Helena?

https://www.dn.se/varlden/oro-och-osakerhet-i-washington-infor-installationen-av-joe-biden/

Aftonslaskets Mattias Karlsson på deras sportredaktion citerar Alexander Bolsjunovs fader:


»Slått« är ju något som förskolebarn brukar använda.

Man börjar vänja sig vid det terrängvinnande barnspråket.
I Sverige har vi barnstjärnor som politiker, galopperande ungdomskult och aversion mot umgänge över års- och åsiktskategorierna; inte så konstigt att det blir som det blir.

Men lekskolan var i och för sig en fin och oskuldsfull tid.

I regeringsformen används inte begreppet ”nyval” utan i stället ”extra val”.
Men i media används ofta begreppet nyval.

I dagens nätupplaga av Expressen finns en artikel skriven av Simon Larsson,där begreppen nämns omvartannat.

Läsaren kan ju få för sig att det är fråga om två helt olika typer av val.

TT:s texter kan både kortas, och i förekommande fall språkligt rättas om det behövs (och hinns med). Men andemeningen i texterna får inte ändras. TT:s texter är varken heliga eller huggna i sten. Enklast är självklart för tidningsmakarna att ta texterna rakt av, vilket säkert är det vanligaste. Man springer fort på redaktionerna nuförtiden.

Det är väl två helt olika typer av val? Ett nyval skulle innebära att en ny mandatperiod började löpa från och med valet, medan resultatet av ett extraval bara gäller fram till innevarande mandatperiods slut. Nyval är någonting som inte existerar enligt den svenska grundlagen, och termen bör därför inte användas alls när svenska förhållanden diskuteras.

Mycket riktigt (Isof Institutet för språk och folkminnen) benar ut begreppen i artikeln nedan, en artikel som alla journalister borde läsa.
https://www.isof.se/sprak/sprakradgivning/aktuellt-sprakrad/tidsbundna-granskade-rad/2018-10-08-nyval-extraval-eller-extra-val.html

Vet många s.k. Journalister som hämtar hem färdiga artiklar från andra medier och förlitar sig enbart på "translate-program", möjligtvis justera spalterna så det ser bra ut, en byteshandel mellan tidningarna. Om de gör egna artiklar, då märker man hur dålig de är på rättstavning etc, idag kan alla kalla sig för Journalist, kvalitén har verkligen sjunkit, bara se Aftonbladet & Expressen och deras tätt samarbete med de större drakarna som föder dem med löpande artiklar. Rena rama skvallertidningar nu mer. Men ibland lyckas även dessa få ett "scoop", men tyvärr lite för sällan.
Politiskt styrda förmodligen. Trist utveckling.

En journalist förr hade som ledstjärna att på ett objektivt sätt spegla samhället utifrån händelser som var viktiga för en fungerande demokrati. Saklighet var en hederssak för en journalist då.

En journalist nu har som ledstärna att driva sina egna åsikter till varke pris i varje sammhang. Saklighet är ointressant i varje form eftersom de anser att den egna åsikten bär sig själv.

Vissa journalister från gårdagen var inte alltid objektiva och korrekta i sina skriverier.

Jag minns t.ex. Kvällspostens sportchef, Birger Buhre,som i sina sportkrönikor ofta
brukade vädra sina partipolitiska åsikter,som var konservativa och som inte hade att göra med idrottshändelsen han bevakade.

Han hyllades av många,men jag anser att hans skrivande många gånger var oseriöst.