Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Jag läser så sällan papperstidningen, så jag vet inte. Men som jag minns det, så har rättelserna handlat om faktafel. Möjligen felstavade namn på personer, men inte grammatik. Men har de börjat med det, så är de medvetna om problemet i alla fall!

https://www.expressen.se/kvallsposten/hanen-mot-hemtjansten-fortsatter-det-gor-ont/

Smittspridare, monster, mördare, rymdvarelse.

Sedan början på coronapandemin får personalen inom hemtjänsten höra hårda glåpord – nu tröttnar dem.

Det skulle vara lika bra, om kvällstidningsjournalisterna bara skulle gå över till att använda "dom" i alla lägen. Ser inte LIKA illa ut.

Undrar om skrivkunnigheten inom boulevardpressen har sjunkit eller om de fordom räddades av svenskkunniga korrekturläsare? Skulle inte förvåna mig om de egentligen skrev lika illa för 40 år sedan.

Ja, man vet ju inte. Men en skillnad längre tillbaka - ännu längre tillbaka än 40 år - är att författare ofta började sin bana som journalister. D.v.s. de hade ett intresse och en fallenhet för skrivande och språk o stil i sig. Idag premieras andra kvaliteter, och det är helt otänkbart att dagens kvällstidningsjournalister skulle kunna skriva en kvalitetsroman t.ex..

Ja, herregud, inte gömmer sig väl en blivande Stig Dagerman i Kvällspostens eller Expressens spalter. Knappt ens i Aftonbladets.

Om jag inte misstar mig är både "att ta emot dem som vill komma" och "att ta emot de som vill komma" (i just den konstruktionen) korrekt.

Men visst är journalister värdelösa. Det är ju korkade och lågtstående individer, precis som med politiker, så vem är förvånad?

Översättare på streamingsajter är inte mycket bättre. Jag har sett de mest sanslösa översättningarna genom åren - ofta så till den grad att hela innebörden förändras totalt.

Naturligtvis räddades mycket genom mycket kompetenta korrekturläsare. Dock var det rent generellt högre nivå på dåtidens journalister eftersom det ställdes andra krav. Jornalisterna fick lämna in stilprov och de skickliga korrekturläsarna hjälpte till att upplysa journalisterna om hur det skulle skrivas.

...eller Vilhelm Moberg... eller August Strindberg...

Skrivande journalister har det nog något lättare än reportrar och journalister i radio och TV eftersom det sagda är svårare att korrigera i efterhand.

Många av gårdagens journalister började sina karriärer som tidningsvolontärer redan under skoltiden. Detta var vanligt bland blivande sportjournalister. T.ex. började Bengt Bedrup sin journalistbana som 17-åring.

En annan sportjournalist som troligen saknade någon högre utbildning,som t.ex. journalisthögskolan,var Bengt Grive.
Som konståkningskommentator beskrev han ibland färgerna på konståkarnas dräkter som t.ex. ”mörkvitt","bordellrött","spaljégrönt", "sängkammarrosa" och "blåbärsrisgrönt". 1996 fick han ett specialinrättat språkpris av Svenska Akademien.

Haha, jag kommer ihåg när han sa att isprinsessans dräkt var "syrénfärgad"... och sedan ändrade han sig snabbt till "vita syrener"!

Hittade i dag en tidningsrubrik som jag lyckades tolka på två sätt.

Rubriken lyder ”De oroar sig mest för bostadspriserna”.

Med betoning på ”De”. En kategori av människor, t.ex. äldre eller unga.

Med betoning på ”Mest”. Människor i allmänhet som mest oroar sig för bostadspriserna, även om de har annat att oroa sig för.

Om du läser artikeln så förstår du vilket alternativ som det gällde. Det här kan ju knappast skyllas på journalisterna.