Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

De trampade i kláveret än en gång?

Men skämt åsido, det är väl faktiskt rent etymologiskt samma klav som inom musiken? Det har med nycklar och låsning att göra.

Ja, det har du rätt i. Tydligen sånt där halvsuspekt medeltidslatin, bildat som en sorts motsats till inclavare (”låsa in”). Exclavare torde alltså betyda ”låsa ute”.

Som du skrev tidigare är det väl förledet ”ex” som får den moderne svensken att spåra ur eller rent av exorbitera och gå vilse. ”Ex” uppfattas nog i dag bara som något före detta, typ exmake eller expojkvän. Att latinets ex även betyder ”utanför, ”ut ur”” går nog mången förbi.

I SvD kan man i en krönika apropå den av fackfolk kritiserade filmen om Odysséen läsa:

»Än så länge har receptionen av ”The Odyssey” inte kommit dit. Varför så defensiva? Det är inte som om denna version av Odysséen är den definitiva.«

Bortsett från att formuleringarna är konstig svenska rent allmänt, har jag nog aldrig förr sett att man talat om en films »reception« på svenska. Är det någon ny inbrytning?

För mig är reception en plats där man anmäler sin ankomst – på hotell, spaanläggningar eller kliniker.

Exklav-excesserna fortsätter på Ekot. I dag hördes samma uttal igen, av en tredje person. Har Ekot kanske bestämt sig för att hitta på ett eget uttal? Och i så fall varför?

Men nu på lunchekot blev det rätt. Det var en av Ekots erfarna damer som presenterade nyheterna. Gammal är äldst, som det så riktigt heter.

Men inte på Rapport ikväll, 1930. Ankaret Katarina Sandström. Rätt flat variant, men mina öron hörde inte exKLAV. Mer åt ex-klavenhållet. I inslaget blev det korrekt av reportern.

Och nu även i Aktuellt. Malin Lundgren är gärningskvinnans namn.

"Mördarval" hade faktiskt varit bättre än "rovdjur", då det senare är den gängse svenska benämningen på ett taxon dit valarna inte hör! I själva verket är de artiodaktyler, partåiga hovdjur, men det framhåller ju inte deras specifika diet! "Köttätare" är precis på pricken, kött är vad de äter!

Mördardelfin. Låter aningen Jekyll & Hyde, bipolärt, delad personlighet. Ett sött högfrekvent undevattensfnitter och sen schmack, ett gap fullt med huggtänder flashar till.

I Sydsvenskans kulturdel finns idag en artikel om den berömda sakprosafestivalen på Österlen. I texten skrivs den ryske diktatorns namn Joseph Stalin. Det är ju den engelska namnformen. På svenska skriver man Josef, på ryska Josif, fast med kyrilliska bokstäver.
Misstaget drar ner intrycket ganska rejält eftersom det är en kulturartikel.

Samtidigt skriver Expressen om Putins *paranoia. Svenskom skriver vi paranoja.

På samma sätt har man genom åren haft svårt att välja en variant och behålla den, för Djingis Khan och Tutankhamon. Så hette det i alla fall när en annan (för att använda ett uttryck från en annan tråd) gick i skolan. (Och jag finner genast att rättstavningsfunktionen vill justera namnvariant.)