Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Ja, de uttalar ju som det står. Ett känt exempel är den i Sverige ganska populäre filosofen Wright, som uttalas som det står, ICKE som det vore ett engelskt namn.

Unga svenskar (och kanske även en och annan swiftiepappa) tror att allt är engelska så fort de ser ett dubbel-ve.

Ett modernare exempel är den polske premiärministern Donald Tusk som ofta får sitt efternamn uttalat på engelska i svenska medier.

Det var bättre när polska ledare hette sådant som Piłsudski och Wałęsa, ty sådana namn kunde ingen missta för anglosaxiska.

Dra åt, ja. När de redan sitter på plats.

Men omsluter de inte tummarna, måste de sättas på. Och det görs genom att de skruvas om tummarna.

Svensk Ordbok:


https://svenska.se/tre/?sok=tumskruv&pz=1

Möjligen tänker jag för konkret i bilder där andra bara ser ett uttryck. Men vad är poängen med en metafor om den inte konkret illustrerar något? Helt ot är det därför jag inte gillar Tranströmer. Hans metaforer konkretiserar inte genom att mobilisera alla sinnen utan svävar bara iväg. Tumskruvar om är en metafor som "känns", genom förväntan om vad som kommer sen...

Fun fact: Om man börjar skriva in "tumskruv" som sökbegrepp på Google så kommer "tumskruv biltema" upp som förslag. Fint att det finns moderna varianter att köpa färdiga till överkomliga priser. Ingen skall behöva gå miste om den upplevelsen på grund av knackig ekonomi.

Ingen som inte kan polska kan uttala polska namn på rätt sätt. Ett exempel på det är 800-meterslöparen [Adam] Kszczot. Svenska nyhetsuppläsare kunde inte heller uttala Gorbatjov (Горбачёв) korrekt, även om de försökte. Namnet Tusk har tyskt ursprung och därför inget typiskt polskt efternamn. Det man kan fundera därvidlag är hur man ska uttala Donald som ju absolut inte är ett polskt förnamn. Ska det uttalas på svenska, polska eller med någon sorts internationell prosodi?

Biltema är inget för dem med tummen mitt i handen.

Vad ”internationell prosodi” skulle vara har jag svårt att få grepp om; en kines, fransman, australier och ryss skulle nog komma till olika slutsatser därvidlag.
Normalt är väl att vi försöker efterlikna personens eget uttal på sitt eget språk inom rimliga gränser, i det här fallet ”dånald tousk”.
Exempelvis Emmanuel Macron, Giorgia Meloni och Olaf Scholz brukar uttalas ganska nära originalversionerna i svenska medier, låt vara att Macron ofta mister sitt tungrots-r i uppsvenska medier. Nordiska politiker brukar däremot alltid uttalas på svenska, som Mette Fredriksen och Ritt Bjerregaard. Och fick Felipe González någonsin behålla sina läspljud i Sverige?

Den som de flesta använder i officiella internationella sammanhang.


Vad betecknar ditt »ou« där?


Brukar? Dessa normer har jag svårt att få grepp om.

Någon sådan känner jag faktiskt inte till. Du kanske menar engelska, men den hybridengelska som internationella makthavare talar är starkt påverkad av respektive talares modersmål. Jämför Jens Stoltenbergs ”internationella” engelska med t ex Zelenskyjs, Cristiano Ronaldos eller Rolf Ekéus. Eller Ulf Kristerssons med det finska språkgeniet Alexander Stubbs.


o som i ”sotare”, inte som i ”sova”


Om du slår på dansk tv och hör hur reportrarna i TV-Avisen uttalar t ex Mette Fredriksen skall du finna att det låter helt annorlunda än när hennes namn framsägs på Aktuellt. Likaså Pia Kjærsgaard och Anker Jørgensen även om de sällan nämns i dag. Gemensamt för dem är att de uttalas på svenska i svenska medier. Inget ont i det, vi är ju alla nordbor.

Jag menar hur de själva i internationella sammanhang (på ett annat språk än sitt eget) uttalar sitt namn.




Du får välja mellan att beskriva ett uttal med fonetiska bokstäver eller vanliga bokstäver, annars blir det bara ett sammelsurium.



Vi diskuterar väl fonologi, inte prosodi?

Menar du Georg Henrik von Wright (IPA: /ˈjeːɔrj ˈhɛnːrɪk fɔnˈvrɪkːt/) ?

ja, tack för komplettering.