Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Du menar att farfar (om det nu stämmer som har skrivits) ser till att pengarna återgår till brottsoffrets familj? Det är ju (åtminstone i diskussionen) dennes arv, att disponera fritt. (Stor reservation dock, för att uppgiften stämmer).
Det här är ju knepiga grejor, till att börja med, och om det äger sin riktighet att arvsrätten går den här (i mitt tycke udda) vägen, så återstår ju bara frågan om vad som skall hända med pengarna.
Farfar är ju, sas, inte skyldig till någonting, och om arvet (som farfar möjligtvis kommer att få, jag är inte säker på att arvsrätten går rakt igenom i detta fall) går till skadeståndet (som sonen skall utge) må det ju vara en fråga för den familjen.
Visst kan man tänka sig att farfar avstår arvet, men vart det då går vet ju inte jag. Går det inte via farfar och sonens skadeståndet till brottsoffret är det ju ännu värre.
Du har rätt i att det är knepiga grejer, men detta är en sak där förövarens familj inte har någon moralisk rätt till pengarna och de borde ta ansvar för att inte plåga brottsoffrets familj mer än vad deras son redan gjort. Men min tanke är att eftersom Jonas inte hade giftorättsgods, så blir saken extra vidrig. Men pengar är för vissa personer en drivkraft som är starkare än någon annan drift. En inställning de har sedan barndomen. Men att motivet till detta mord är pengar blir ju klargjort än en gång.
Sen så är inte juridiken så enkel att man bara gör en bouppteckning där ett barnbarn ärver sin mor, och att en farföräldrar får ett arv som barnets far inte kan få eftersom han är en mördare. Som mördat sitt eget barn. Det är någon här som behöver juridisk hjälp, och det är boutredningsmannen!
Det blir alltid fel när djävulen läser lagen eller bibeln…
Visst kan de ha laglig rätt till pengarna eftersom lagstiftaren inte förutsett att det kommer finnas i Sverige, en pappa som ser på sin egen dotters skalle som ett ägg som skall knäckas. Min tanke är att lagen beträffande arvsrätt efter mor och barn handlar om olyckor! Det är de fall som anges som exempel om arvsrätt i läroböckerna, olyckor och utomstående som orsakar dödsfallen. Som att ambulanspersonal talar om vem som dog först för att utreda vem som ärver vem. I detta fall är det ju så att barnet dog efter mamman och då hade saken varit självklar om det rört sig om en bilolycka.
Men nu är det ingen olycka! Det är ett planerat mord.
Det finns olika sätt att tänka när man diskuterar juridisk tillämpning av lag, och tack och lov så kan detta tas inför domstol, för en prövning.
Då Jonas Runnemark planerade brottet så ser jag ingen möjlighet att barnet hade överlevt oavsett om barnet dog före sin mamma eller efter. Döden var målet för hans illgärning, och då anser jag inte att teknikaliteten att dottern överlevde mamman spelar roll. Med krossade huvuden är det bara en tillfällighet vem som slutade andas först eller sist. Jonas Runnermarks uppsåt var att döda och med de skador mor och barn tillfogades var de döda innan de slutade andas, enligt min syn på saken.
Eftersom Jonas inte är död, men inte kan få ut något arv efter dottern, borde saken upphöra där. Det vore ju märkligt att den som förverkat sin arvsrätt, har rätt genom extensiv tolkning av lag, där lagen ska tolkas till mördarens fördel. Jag kan inte se den tolkningen Jonas Runnermarks familj gör. Det blir inte logisk, att en person som inte äger eller kan äga något genom arv kan bli ett led i en arvskedja.
Jonas Runnermark lever och kan inte få något arv, och då borde saken vara att det slutar där. För Jonas lever…
Man kan ju inte tillämpa lagen som om Jonas också vore död.
