Vill gärna leva, men funderar på att ta livet av mig istället

Då misstolkar du mina motiv å det grövsta. För mig är diskussionen av intresse, inte debattörerna. Något som många verkar ha svårt att greppa.

Om så inte vore fallet, om jag nu hade velat hävda mig själv, hade jag nappat på betet att glida från sakfrågan för att gå till ad hominem och att trycka upp "" i ansiktet på dem med motsatt ståndpunkt. Men det är knappast intellektuellt hederligt, givande, eller önskvärt.

Du får gärna peka ut vilket av det jag skrivit som indikerar en von oben-attityd, men annars ser jag hellre att någon av åsikten att självmord är förkastligt av det ena eller andra skälet bemöter de frågor jag lyft som ifrågasätter den hållningens validitet.

sluta skriv bara, du är patetisk.

Inte han men du. Du är en av lögnarna som låtsas att livet är en Hollywood-film.

Och det är just dem som en viss del av befolkningen, inte kan eller har förmåga att uppnå, som gör att elden slocknar till slut. Att händelser, livsöden etc. har resulterat i att det blivit till en snarast omöjlighet att längre nå sina mål och hitta sin plats, vilket kan innefattas utav flertalet orsaker.

Alla vill vi leva och må bra. Vi har mål, drömmar vi vill uppnå, men alltid i bakhuvudet med att det är uppnåeligt. Sedan blir livet lite annorlunda och saker och ting exploderar i alla olika riktningar. Formar människan till vad den aldrig tidigare var eller kan bli igen. Eller vad denne, ville bli, igen.

Det är klart att lusten och känslan inför ett liv i ständigt medvetande kring sak och orsak, i vissas fall, är oreparerbara och att för dem som den inre filmen, där det egentligen kunde ha blivit till ett riktigt liv, spolas på repris om och om igen. Med vad det nu innebär för var och en. Det är klart att det skapar suicidala tankegångar hos människor.

Människor vill leva, människan har en enorm överlevnadsmekanisk. Men för vissa, enough Is enough helt enkelt. Även om det står en lösning framför nosen, hur långt ner du än hamnat, till ännu ett gäng till år med konstgjord andning och du vet, om du varit med ett tag, vid det här laget hur lång vägen är bara för att ta dig den kortaste biten.
När någon står med oddsen för att det ska lösa sig, fungera den här gången, vad det än är för argument personen som tagit sitt beslut sitter på, inte är allt för höga. Det är klart att det finns så mycket vi vill göra här i livet och vi har drömmar.

Men ett beslut som självmord måste ses ur ett väldigt brett perspektiv och inte bara att den där "fege jäveln tog livet av sig, för det dääär, och se nu vad han har gjort med sina efterlevande"

Ett självmord är ett helt liv som samlats inuti någon och för att sedan beslutats av innehavaren själv, att släckas för gott. Det blir svårt att vara trångsynt i det läget. Trots att det alltid finns ett beslut om att fortsätta kämpa, en dag, till.

Hur menar du nu? Du får gärna utveckla på vilket sätt jag ser mitt liv som en "hollywood-film"?

Ska bli oerhört intressant att höra.

Skillnaden mellan dig och mig är att jag inte bryr mig överhuvudtaget om vad folk tycker om mig, jag trivs med den jag är och därför kan jag njuta av livet, Jag tror extremt mycket på gud och att alla har ett syfte här, och det är ingenting jag har blivit ilurad, det är nånting jag kommit fram till själv, jag blir väldigt sällan skrämd även om jag har en pistol riktad mot mig vilket har hänt, jag blir inte rädd för jag är inte rädd för att dö, Du är förmodligen en sån människa som ringer polisen om du ser någon bli misshandlad istället för att hjälpa till själv.

Om det är att låtsas att livet är en Hollywood-film i så fall så gör jag väl det, men det gör mig lycklig, orädd och ger mig hopp att det finns mer än evigt mörker efter det här livet. Hellre det än att jag vaknar upp en dag när jag är 65 och ångrar att jag jobbat ihjäl mig och bara varit en i mängden hela mitt liv.

Väldigt fint skrivet.

Jag ringer aldrig polisen. Hjälper folk gör jag bara om de är närstående. I Sverige straffas man ju om man försvarar sig mot kriminella.

Jaja, du tror på Gud, den största lögnen av alla.