Min vän vill nog inte leva mer, och det låter logiskt sjukt nog.

Julafton är det mest absurda av allt. Ingen tror på Jesus, absolut ingen tror på jultomten, bara en utvecklingsstörd tror att de onda straffas och de goda belönas, ingen gillar lutfisk, alla under 50 föredrar pizza och cola framför julskinka och julmust, julen firas hos någon som är två eller tre generationer äldre och är den tråkigaste man kan tänka sig.

vilka lyxproblem haha

finns massa killar män som skulle dö för hennes liv. De sitter själva och har allmänt dåligt med kompisar och familj och kan inte göra ett skit åt det.

På tal om julmat.

Jag gissar att tillvaron blir något bättre om man finner njutning i att äta, vilket många ständigt intygar att de gör. Personligen har jag aldrig -- aldrig! -- under hela mitt liv upplevt det som något annat än en tradig, repetitiv syssla: ett onödigt avbrott från något mer drägligt man kunnat spendera sin tid på. Det enda undantaget är förstås när jag är hög.

Man förstår det när man ser din sorgliga logotyp

Survival of the horniest? Skulle inte tro det, men Darwin kan ha fel.
Livet fortsätter tack vare intelligens och kunskap.

Det är därför det (för tillfället?) ser mörkt ut för mänskligheten när vi
gång på gång ger makten till korrumperade populistiska politiker
som inte är utbildade för att lösa komplexa teknik- och beteendeproblem.

Det jag gillar med Nietzsche är att han ändå framhäver en förhoppning om att människan kan övervinna vår rådande nihilistiska tillvaro genom att skapa upplevd meningsfullhet i den verkliga världen snarare än i en påhittad metafysisk dito. Nu kommer såklart invändningar ramla in om att det är upp till var och en, vilket stämmer, men det skulle inte skada om omgivningen ville sluta vara så obotligt långrandig och blundande inför universums, tillika det sociala livets, kalla och tomma beskaffenhet.

Der tolle Mensch.

Den som vill hitta en översättning kan söka på 'the madman', då vi tycks leva i ett intellektuellt U-land vilket inte bemödat sig med svenska översättningar tillgängliga på internet av diverse stora filosofiska eller vetenskapliga verk.

I Sverige pratar man om potätera å vädret. Schopi, språkvetenskap, svarta hål, Einstein och sådant där göre sig icke besvär.

Hej flashback!

Jag har en vän sedan många år tillbaka, min närmsta dessutom.
Vi känner varandra utan och innan.

Hon har en jättebra utbildning, pojkvän som är kär i henne, och vise versa, bra jobb, men inte det hon vill göra hela sitt liv. Bra bostad, frisk, bra familj. Ja allt är rätt bra.

En smart jävla tjej, omtänksam, allmänbildad och allt det där.
Ingen emo, uppmärksamhetssökande, paradise hotel material, festprisse, utan bara helt normal.

Rest runt hela världen har hon också, mycket yolo allmänt.

Till problemet - Hon vet inte vad meningen med livet är, och när vi pratar om det så låter det faktiskt extremt logiskt. Jag som säljare, bra sådan gör såklart allt för att argumentera emot, men i det stora hela vinner hon.

Jag tycker att man lever för allt smått, medans hon menar på att sånt inte gör henne glad längre, varje kväll är hon lika uppgiven och förstår inte varför hon ska leva.

Om man då tar argumentet med att det är själviskt så säger hon att efter mycket sorg hade hennes nära och kära klarat sig.

Så vad i helvete gör jag?

Tar emot alla förslag, ska träffa henne om 14 dagar exakt.

Mvh Umadbroski!