Min vän vill nog inte leva mer, och det låter logiskt sjukt nog.

Chalmers, KTH och några till kanske. När det gäller humaniora är det antingen väldigt små, inskränkta grejer av det egna ämnet som man talar om på föreläsningarna. På rasterna är det PK-skit. Tyvärr.

Jag har tagit upp en del argument här i tråden. Om de är helt logiska vet jag inte, men till viss del är de absolut rationella.

Sen är det ju inte så att döden är det aktiva valet, att leva vidare är ett aktivt val. Upprätthåller du inte existensen genom att tillgodose de grundläggande behoven självdör du rätt fort. Ständig tillförsel av energi till en kropp som börjat dö samma stund den föds.

Nej nej nej. Det är inte den starkaste som överlever. Det är den som är mest anpassningsbar.
Det har ingenting med styrka att göra, då skulle det inte finnas några insekter.

Din tolkning att "fittest" betyder "starkaste" är totalt felaktig.
Dina exempel med lax och spindlar bevisar bara Darwins teori om att det är den som är mest
anpassningsbar som överlever.

Vi kan bara lösa problem med kunskap och vår intelligens, saknar vi kunskap och intelligens kan vi inte lösa problem. I princip alla djurarter har dött ut (ca 98-99%) på grund utav att förutsättningarna för livet på vår planet ändrats, och bara de som anpassat sig har överlevt och det har ingenting med fysisk styrka att göra.

+1

Så det är bara portionera ut knarket i ransoner och följa hemmasnickrade högtider.
Kombinerar man det med god mat mellan sessionerna samt har ett någorlunda upplyftande arbete man inte hatar flyter det på. Saknar man något av ovanstående är döden ett fullgott alternativ för en sann narcissist i ett socialistsamhälle.

PEES

Skjuta ett par bolsjeviker innan man tar livet av sig är en upplyftande tanke.

Ja precis. Bara planeringen av sagda aktion renderar ett par levnadsår till.
Tänka sig; ge Lindeborg en tungkyss och ha dollartecken tatuerade på ögonlocken som hon ser när man blundar, samtidigt som man spränger sin bombväst... Kräver noggrann planering, in i minsta detalj. Om man är lagd åt det hållet.

Ser du dig själv som förmer än laxar och spindlar? Känner du dig mindre biologiskt betingad av ditt eget DNA att utföra en förutbestämd, poänglös syssla konstruerad av organisk kemi?

Vi kan ta ett exempel. Att kärlek avtar med åren beror på att det inte varit evolutionärt gynnsamt för föräldrar att hålla ihop längre än att avkomman vuxit upp: vilket är nödvändigt fram tills dess p.g.a. att hjärnan inte utvecklas färdigt redan innan födseln, vilket leder till lång avhängighet innan en människa blir autonom.

Därefter, så småningom, dör föräldrarna, precis som spindelhannen som blir uppäten när den utfört sitt eller laxen som dör efter äggläggningen. Det finns ingen egentlig skillnad.

Psykets fördomar värderar det egna livet högre jämte de flesta andra människors liv, maskars liv, myggans liv: men allt är samma blinda strävan att fylla behov, sett inifrån den egna kroppen, och ingen organism är utifrån sett mer meningsfull än någon annan, samtidigt som alla organismer -- enbart i kraft av det snäva perspektivet -- hävdar sig själv som unik.

TS, som du säger är hon helt normal. Det är ju bra. Men hon kanske är helt vanlig? Levt sig in i en bild hela sitt liv utan att egentligen tänka vad hon själv vill. "Alla gör ju så", klart hennes pojkvän älskar henne, de är ju tillsammans!? Skulle också mått dåligt om jag låtit det gå så långt.

Fråga henne vad som är "meningen med döden"... Låt inte hennes tankevärld få styra.

Nejdå, fråga henne hur hon tänkt fundera ut meningen med livet efter hon dött.

Om hon nu, som du säger, resonerar rationellt så finns det bara en sak hon kan vara helt och hållet övertygad om att hon kommer att uppleva, och det är att dö. Den naturliga följden blir med andra ord att det då också är det enda man inte måste påskynda för att missa - för det kommer att upplevas oavsett. Allt annat kan hon inte vara säker på, då det finns möjligheter att uppleva vad som helst utöver det. Det är alltså helt absurt att ta livet av sig.

ganska vanligt bland intelektuella att hamna i sådana här tankebanor då man snabbt tar itu med andra problem och tankar som kommer upp.

Lösningen (funkar för mig, var i en liknande sits förra hösten):

Ta dig till platser där du inte känner dig 100% trygg, lämna din comfort zone och släng dig in i sammanhang där du inte på förhand vet hur du ska agera. Då _lever_ man.