Min vän vill nog inte leva mer, och det låter logiskt sjukt nog.

Det finns ingen mening med livet. Mer än att göra det alla djur spenderar dagarna med: Käka, knulla, sova och göra allt för att hålla sig vid liv. Tråkigt om man är en skalbagge men som människa kan man ändå fylla ut tiden däremellan med något kul. Bara en sådan sak som att inte behöva oroa sig för att bli uppkäkad är en ynnest.

Brukar inte dra det här kortet men gör det nu: Var tacksam för vad du har och att du inte lever i mörkaste Afrika eller i Syrien. Även om man har ett medelmåttigt svenskt liv är det ändå bättre än vad 95% av Jordens befolkning har. Och vi har alla möjligheter att fylla ut fritiden med något meningsfullt med tanke på hur vårt utbildningssystem m.m. är utbyggt. Vill du kan du skaffa dig ett jobb som både ger gott om fritid eller pengar, ibland båda delarna.

Man kan ju tänka som så att alla ska dö någon gång. Har man något innanför pannbenet inser man att man lever bara en gång och sedan är det mörker non stop. Även om nu allt är skit kan det väl vara gött att göra något annorlunda mot det totala mörkret som sedan kommer omsluta en.

Meningen med livet är att föröka sig och sprida sina gener så mycket man kan.
Thats it, knulla och var glad.

Att det grundläggande, biologiska livet saknar någon som helst mening utöver själva reproduktionen är rätt självklart. Däremot kan man försöka lista ut var medvetandet kommer in i detta.

Är medvetandet ett resultat av dina biologiska byggstenar eller är det mer en del av universum likt tid och rum? Personligen lutar jag åt att medvetandet är en av axlarna i universum och det öppnar upp en del spännande möjligheter.

Hon verkar ju vara lagd åt det reflekterande hållet iaf, det är ju positivt.

"Meningen med livet är att vara lycklig och lära sig det man är dålig på"

Sen förstår jag henne, då jorden vi lever på är skev och vänd och ingenting är som det ska vara.
Så vilken normalt funtad människa skulle vilja leva på denna felaktiga jord?

Sen hon verkar vara en smart människa som gärna vill se en mening med saker och ting, inget fel med det, Men om hon väljer att leva på jorden så får hon hitta sin egna mening med livet.

När jag var liten, trodde jag att världen var en bra och rättvis plats där alla sammarbetade för att göra världen bättre.
När jag sedan kom upp i tonåren och insåg att världen är inte bra, ingen sammarbetar, alla ser efter sitt eget hus och skiter i resten, och att väldigt få människor försöker göra jorden bättre.

Sen den dagen har jag tänkt dagligen på att ta mitt liv, men har inte vågat det.
Endå har jag en rätt bra tillvaro på jorden och är nöjd över mitt liv.
Men endå så känns det som att vi redan har förlorat och ingenting kommer att bli bättre, så varför ska jag forsätta leva, när jorden endå inte kommer att finnas kvar?

Livet är en väg.
Bättre och vara på vägen än diket.

Du kanske kan försöka puscha henne helt ut ur sin comfortzone? När inget har någon större mening tycker jag alltid det är värt att försöka se det som en möjlighet istället för något negativt. se till att hon fotvandrar till indien eller något annat projekt som kommer bomba henne med nya intryck högt som lågt och utmana henne ordentligt, livet kan bli väldigt tråkigt när allt bara är smooth sailing så att säga.

Det är mina spontana tankar iallafall.

Survival of the horniest? Skulle inte tro det, men Darwin kan ha fel.
Livet fortsätter tack vare intelligens och kunskap.

Det är därför det (för tillfället?) ser mörkt ut för mänskligheten när vi
gång på gång ger makten till korrumperade populistiska politiker
som inte är utbildade för att lösa komplexa teknik- och beteendeproblem.

Detta är ungefär det mest positiva man kan säga om tillvaron. Allt är skit men helvetet är någorlunda lätt att uthärda i länder som Sverige.

Be henne kontakta HC och få en läkartid. En lågdos antidepressivt lkm skulle kunna göra susen. Hon låter nedstämd och är nog så emo att hon snackar om att ta livet av sig då som så många andra.

Rekommendera meditation.

Fyfan vad vad hatar folk som har allt men ändå klagar. Jag har knappt nåt inte fan klagar jag.

En nära-döden upplevelse brukar kunna ge livslusten tillbaka för ett tag. Får man riktig dödsångest så förstår man hur gärna man vill leva. Men sen är man tillbaka på ruta ett. Inte för att jag på något sätt vill begå självmord eller är deprimerad, men någon "större" mening med livet kan jag inte se. Får väl helt enkelt spendera tiden på det man tycker om att göra.