Citat:
Ursprungligen postat av
slaiter
Blir kanske lite "filosofiskt"; men är inte ett system där en dator till en början noterar att en punkt ä passerad/använd och därför måste gå till en annan punkt för att fortsätta "pusslet/punktsystemet", en början till ett medvetande, och att sedan ge datorn ett minne om dåtid, att en puntk är tagen och kan därför inte användas igen, för vårat medvetande kan väl ses som "dåtid" i en grundläggande mening?
Fast detta är förmodligen på en rätt basic nivå, vårt medvetande innefattar ju så mycket mer som känslor, känsel, associationer osv. Men det ger ändå en inblick i hur myror (som antas inte ha så mycket medvetande än just "punktsystem"?!
Nä, medvetandet är ju i sin essens alltid den absoluta nutiden, som allt filtreras genom.
Filosofiskt betecknas de tre olika formerna av medvetande pronoia, protonoia och epinoia. Dvs i relation till före, efter och i.
Det menas att det är vid dessa grundläggande varseblivningsmoment det individuella medvetandet skapas. Pronoia kan då betraktas som det planerande medvetandet, att vara förberedd inför tex ett visst stimuli. Att placera medvetandet i efterhand är ju att eragera på ett stimuli. Ochsjälva varandet ... tja, någonslags "tao" - att vara i ögonblicket. Utan påverkan av före och efter etc.
Myror och i övrigt allt icke-mänskligt. Iaf med hjärna. Får väl ändå förmodas vara i besittning av ett medvetande även dem. Men storleken av hjärna och utveckling av nervsystem etc ger ju medvetandet dess möjligheter, dess kapacitet.
Ett medvetande utan minne tex, ett medvetande som inte kan känna smärta ... de måste hantera sina upplevelser på ett för oss annorlunda sätt.
Vissa djur verkar tex ha en förmåga att förstå vissa aspekter av tex döden, medan andra saknar den förmågan. En gasellflock kan få en av sina medlemmar uppäten av ett lejon, men deras flyktbeteened är inte beroende av flockmedlemmens död utan av personlig flyktrespons. De kan sen mycket väl fortsätta beta och para sig etc när den gamle kompisen blir uppäten bredvid.
Jag har inte sett ett enda AI-program som tar hänsyn till just medvetandet, som jag här beskrivit.
Tvärtom verkar de flesta AI-modeller betrakta m"intelligensen" som kunskap och kunskapsbehandling.
Men det måste finnas en central kontroll som både väljer och blir tvingad att välja vilket alternativ som ska väljas.
En dement människa tex har samma medvetande som alla. Men den saknar tillgång till tex arbetsminnet. Så den får mindre valmöjligheter. Inte ens omedvetna medfödda responser finns kvar.
Det borde visa just hur viktig denna interna central kontrollfunktion är för AI-forskare.
Och att kunna återskapa ett förlorat minne på det sättet , om en dator kan kopplas till nervsystemet - då har demens botats. Då kan vi alla få alla kunskaper vi vill ha, alla minnen, alla upplevelser etc. Utan att själv ha gått genom dem.
På det sättet är hjärnan bara en dator.
Men medvetandet är något mer. Något som det inte finns en klar förståelse kring.
Google har ju tillgång till "allt" på internet. Men det är ett medvetande som styr var Google ska gå - dvs du som "google-operatör". Internet i sig själv är inget annat än en hjärndöd människa. Kroppen fungerar men inget medvetande finns där.
Olika slags "beteende" kan programmeras, men det är inte samma sak som intelligens eller medvetande. Även en avklippt ål slingrar sig. Det är programmerat beteende - utan medvetande. Kropen har också dödsryckningar, människokroppen. Och väldigt mycket omedvetet, undermedvetet inprogrammerat beteende.
Men det är när vi aktivt väljer att använda oss, det är det som är intelligens.
Och då krävs just ett centralt medvetande.