90-åriga farmor blåst av "rådgivare" på Nordea - så ledsen

Vilken ålder är den exakta brytpunkten man inte rånar eller stjäl av en människa enligt tjuvheder? Lika jävla dum fråga, men vi kan nog vara överens om att tjuvheder inte tillåter att man stjäl av en 90-åring eller ens en 80-åring, oavsett vigör. På samma sätt så säljer man inte på en 90-åring skit hon inte behöver, för egen vinning.

Man kan väl diskutera moralen i att banktjänstemän överhuvudtaget agerar i egenintresse vid ekonomisk rådgivning, men gamla människor gör man bara inte så mot.

Här kommer ett lite långt inlägg, främst riktat mot TS, men även alla er "haters" där ute.

Jag blir besviken på majoriteten i denna diskussionen, speciellt på er som pratar om att "hämnas" mot rådgivaren. Rådgivaren ger inget råd för egen vinning; jag kan inte tänka mig att en rådgivare på Nordea får någon typ av provision. Vänd istället kritiken mot arbetsgivaren om ni är missnöjda.

Jag förstår inte vad problemet med råden är, TS. Det vore rent vansinne om en rådgivare rekommenderade en 90-årig kvinna att lägga alla pengarna i en aktie, oavsett om det är ett riskfyllt First North-bolag eller ett indexkramande bolag som Investor. Handla med enskilda aktier bör man i princip endast göra om man är kortsiktig och väldigt aktiv eller om man är långsiktig och lite mer passiv.

Även om din farmor tidigare har sett investeringen som långsiktig måste utgångspunkten i tidshorisonten vara "idag". Är din farmor pigg, säger att hon tänker bli 100+ år och att hon inte har planer på att utnyttja pengarna innan dess, kan det löna sig att ha aktier (plural!) i portföljen. Vilken form av aktier kan man sedan diskutera vidare, men det är inte relevant här.
Är det däremot som du säger, att hon dels visar tecken på förvirring, och dels inte tycks ha någon typ av kunskap om aktiers egenskaper, grundläggande finansiell ekonomi eller om marknadens betéende, bör hon inte sitta med en ren aktieportfölj. Hon bör ha en stor del räntor och max en liten andel aktier.

Sen kan en aktie ha affektionsvärde för investeraren. Det framgår inte vilken betydelse aktien har och har haft för din farmor, men jag kan bara anta att rådgivaren förde en dialog med din farmor om aktiens syfte. Vidare kan jag bara anta att rådgivaren inte hade uppmanat din farmor att sälja av aktien om det framgick att aktien har ett stort affektionsvärde för henne. Eftersom din farmor tycks vara lite förvirrad kanske hon har glömt bort aktiens betydelse för henne? Det vet jag inte heller, men åter igen kan jag bara hoppas att rådgivaren åtminstone har försökt ta reda på detta.

Angående rådgivarens råd att köpa en fond-i-fond-lösning, tycker jag inte att det är så anmärkningsvärt. Det är dumt att lägga alla ägg i en korg, oavsett hur säker du är på dina placeringar. Att sprida riskerna globalt är inte dumt. Har din farmor kunskap och tid att handla aktier aktivt på japanska, nigerianska och europeiska börserna (etc) kan hon diversifiera sig bra. En enklare variant är fonder. Svenska UCITS-fonder som placerar i utlandet är ett billigt och enkelt sätt för Svenska småsparare att handla aktier i andra länder. Räntor är enklast att handla med via räntefonder, såvida inte din farmor har god koll på utgivna papper i penning- och obligationsmarknaden. Har då inte din farmor möjlighet att vara aktiv med sin portfölj, oavsett om den består av aktier eller fonder, är fond-i-fond-lösning ett smidigt alternativ. Istället för att köpa en europafond, en sverigefond, en usa-fond, en asienfond etc kan man köpa en fond som har alla dessa delar. Förvaltaren till fond-i-fonden ser till att din farmors pengar placeras i attraktiva delar av världen och de undviker att placera hennes pengar i mindre attraktiva delar av världen.

Åter igen kan jag bara anta att rådgivaren inte upplevde din farmor som förvirrad. Vi kan bara föreställa oss mötet och att rådgivaren kan sina regler. Misstänker en banktjänsteman att kunden inte är tillräckligt klar i huvudet för att förstå affärens innebörd får banktjänstemannen inte genomföra affären med kunden. Bankerna är strikta med att i sådana fall hänvisa till god man eller förvaltare. Ni i familjen tycks ha varit medvetna om att er farmor inte är klar nog att förstå innebörden av alla sina gärningar och handlingar. Det är då ert ansvar att ordna en god man eller förvaltare, beroende på hur allvarligt det är. Det är lätt att vara efterklok, men ni kan inte klandra rådgivaren för att ni inte varit tillräckligt proaktiva med er farmor.

För er som inte orkar läsa allt väljer jag att sammanfatta den långa texten. Jag tycker inte att rådgivaren har agerat fel. Rådgivaren tjänar själv ingenting på att sälja en fond till din farmor. Din farmor är myndig och så länge hon inte har en förvaltare och rådgivaren upplever henne som klar och inte har någon vetskap om att hon inte är i sitt sinnes fulla bruk, har han inte gjort fel juridiskt sätt. Angående moralen, ser jag inte heller något fel. Tvärtemot. Det vore värre om rådgivaren uppmanar en 90-åring utan kunskap om aktier att behålla alla pengar i en aktie. Rådgivaren har anpassat risken i din farmors portfölj genom att sprida tillgångarna över hela världen och (förhoppningsvis) ökat andelen räntor.

Dessutom känns det som att ni göra en höna av en fjäder. Din farmors oro har förmodligen inte uppstått av att hon själv kom till insikt om att det var en dålig affär. Förmodligen har den uppstått för att ni har skrämt upp henne. Klart att hon blir oroad och skärrad när ni försöker övertala henne om att hon har blivit lurad utan att hon märkte det. Jag hade också blivit arg och frustrerad om jag fick veta att någon jag gett mitt förtroende till lurar mig.

Jag får känslan av att ni i familjen inte är utbildade finansekonomer med erfarenhet inom portföljförvaltning. Därför tror jag ni bör låta en sådan person hjälpa er/henne med förvaltningen av hennes pengar. Är hon förmögen, som jag tolkar att hon är, kan det vara värt att betala några tusenlappar per år för en private banker. De jobbar uteslutande med placeringar för förmögna kunder och det är aldrig någon gröngöling som står bakom ratten. Med andra ord kan de sitt jobb.

Rådgivaren tjänar på bankens egna skitlösningar del bonus men även sin egna lön.

Fick själv en ganska dålig rekomendation från nordea på antal aktier och fonder när jag fick papperna trodde jag de skojjade. Allt var negativt fanns inget som tydde på att de skulle ge avkastning alls.

Rådgivaren använde ord som 100% avkastning men jag spelade in samtalet och kollade upp rådgivaren jäklar vad han gav info om hur dem säljer nordeas produkter.

Intressant tråd, bra att den väckts till liv igen.

Det som är intressant med tråden är att folk fortfarande, på 2000-talet, kallar säljare på banker för "rådgivare", betalar banker så mycket som 25 000 per år för att dom ska stoppa in sparpengar i någon mer eller mindre indexföljande jättefond och att folk väljer att inte ta en konflikt med en bank som tabbat sig för att dom vill hålla sig väl med banken. Hur kan det fortfarande gå till så här? Får intrycket av att vi befinner oss på 1920-talet när folk neg och bugade för bankdirektören.

Intressant i tråden är även att bankerna fortfarande håller på, på det här sättet. Egentligen är det inte så förvånande, dom märker ju att folk går på det, men det är som sagt ett intressant fenomen att notera.