Hur har cannabis påverkat era relationer?

Det finns många trådar om människor som slutat röka och i sin tur slutat träffa sina vänner för att dom inte längre är på samma våglängd eller mode för varandra, jag har upplevt samma sak med många av mina vänner och dom har jag helt enkelt valt att fasa bort ur mitt liv, men det finns även andra vänner där relationen inte endast handlat om cannabis utan där det har varit känslomässiga band som fått en att vilja vara med varandra och de är dessa vänskaper som jag vänder mig till er om.

Jag har nu efter att ha rökt i 6 år (Ett uppehåll mitt i någonstans på 2 år) i stort sett varje dag och väldigt många gånger från morgon till kväll blivit ren. Sedan jag blev ren jag har arbetat på mig själv och hittat många nya intressen och andra roliga saker som jag kan fylla mitt liv med. Jag mår väldigt mycket bättre än jag har gjort i hela mitt liv och jag har kommit till insikt att jag trivs bäst nykter då jag fungerar bättre som människa.

Men, allt är inte så bra som det hade kunnat vara. Jag upplever att många av dom vänner jag haft sen innan jag började röka (dom röker numera) som jag hade riktiga vänskapsrelationer med inte riktigt går att vara vänner med, jag upplever att dom inte hör av sig och jag upplever att dom inte tycker våran vänskap är viktig. Jag tänker att folk är upptagna med sina egna liv och inte har tid, ork och lust att höra av sig eftersom man jobbar osv.

Jag vill tro att dom flesta i våran ålder (22-28) hör av sig till sina vänner och visar varandra uppskattning men jag kanske har fel, jag har faktiskt ingen aning hur en relation som inte kretsar kring droger ser ut. Men jag vill föreställa mig att man finns där för varandra och bryr sig om varandra på ett djupare plan.

Jag börjar få känslan av att cannabis gör att man tar sina vänner och sina övriga relationer för givet, men är det kanske mig det är fel på? Ställer jag kanske krav som jag inte borde ställa?

Så jag ber er på flashback att berätta lite

Hur ser en relation mellan människor som inte röker ut?
Hur uppfattar en människa som inte röker relationen till en som röker?
Ringer man varandra?
Hur ofta ser man till att träffa varandra och göra riktiga saker? (Bio, Bowling, Middagar etc.)
Visar man varandra uppskattning och stöttar varandra?
Är det så att cannabis gör att man inte kan upprätthålla sina relationer på ett äkta sätt?

Ni som röker och har vänner som röker, känner ni att ni har goda relationer med era vänner? Är det som jag beskriver, en mer distanserad relation? Eller är det en relation med känslomässiga band?

Ange gärna hur mycket ni röker och hur länge.

När jag skriver det här en speciell vän i åtanke och jag får uppfattningen om att han helt enkelt inte bryr sig om mig och våran relation.

Min polare röker.

Ses nån gång i månaden och äter middag, eller tar en öl och pratar skit.
Eftersom jag inte har något problem med att han röker så bryr jag mig ej.
Han är dessutom mycket mera socialt aktiv än jag.
Det händer väll ibland.
Som jag sa, det blit typ någon gång i månaden, ibland oftare.
Jo det är klart, men man kan ju inte göra mer än säga "å vad jobbigt" om man inte har någon specifik tjänst man kan erbjuda, typ fixa ett jobb eller något.
Nej, min polare bevisar ju motsatsen. Som sagt, han har mer vänner, sex och allmän social kompetens samt bättre jobb än mig.

Nu råkar dom flesta av mina vänner röka men jag har inga som helst problem med att uppehålla relationer med "vanligt folk" och varför skulle jag ha det? Det är klart att man inte blir som folk om man sitter hemma och röker hela tiden, samma sak om man spelar WoW eller dricker en jävla massa sprit. Det är inte drogerna som är problemet, det är när bruket blir ett missbruk.

Nu röker ju jag själv men kan ändå försöka svara.
Jag har rökt sen 5 år tillbaka och har som 2 olika kompiskretsar dom som flummar och dom som endast dricker alkohol. Och jag upplever det så att folk som röker kommer varann närmare och får en djupare relation man kan liksom snacka om allt.

När jag är med dom andra polarna som jag förövrigt är minst lika bra vänner med (barndomspolare) så är det aldrig så att vi sitter ned och snackar om djupare saker utan det är mer ytligt och skämtsamt, vilket är kul det med.
Barndomspolarna träffar man 2-3 gånger i månaden flummarna blir det lite mer. Hade gärna hängt med dom mer men när dom ska på krogen varje helg så är jag hellre hemma och myser med en spliff.
Värt att tillägga är att du som så många andra som skriver här om cannabis verkar göra den till hela ert liv och när ni slutar så skyller många på att drogen har gjort så att ni inte haft nå fritidsintressen kunnat upprätthålla relationer med icke rökare mm. Om man brukar drogen på ett sätt som gör att den förgyller ditt liv nån gång i veckan istället för att göra den till ditt liv så är det inga problem.

Jag tycker det är svårt att ha relationer till folk där man inte har droger tillsammans. De har jag tyckt som liten, såå kul är det faktiskt inte att vara nykter. tyvärr

Jag tror att många av mina problem grundar sig i att jag missbrukat under en längre tid och haft det som min huvud sysselsättning, inte bara cannabis men också datorspel (nedre tonåren ålder) och sedan alkohol under en kortare period innan jag hittade cannabis. Jag ser mitt cannabis bruk som en räddning från alkoholism (som var på god väg) och att det även har hjälpt mig att vara mer accepterande till min uppväxt (som inte varit så lätt) fram tills att jag nu har haft verktygen och kunskapen att ordna upp mitt liv.

Det är först under dom senaste åren som jag insett att jag har haft ett missbruk. Då jag alltid har sett välvårdad ut, alltid skött mitt jobb och mina studier och aldrig haft några betalnings anmärkningar så har jag antagit att jag inte har missbrukat. Men så länge ett bruk påverkar mig eller mina relationer på ett negativs sätt så är det faktiskt ett missbruk, jag var nog bara för trångsynt för att se det.


Jag vill göra det klart att jag ser cannabis som ett läkemedel för vissa människor förutsatt att dom har ett stabilt liv (som jag då inte har haft) och att det i allmänhet bör kan användas som ångestdämpande i samband med terapi.

För att återgå till topic så beror nog mina relationsproblem till stor del på på att jag missbrukat cannabis och att dom omkring mig också gör det. Jag måste också tillägga att jag tidigare tänkt mycket på att det kan vara missbrukandet som varit orsaken till mina problem, och ju mer jag skriver blir det bara tydligare.

Jag är ändå intresserad av hur era relationer ser ut och hur ni har det med varandra, så berätta gärna mer. Både rökare och icke-rökare är välkomna.

Mina relationer har inprincip byggt på cannabis och när man försökte prata med människorna om att vara en heldag nykter och göra nå så har det oftast sagt att "men det är ju roligare att göra bäng"
Alla mina relationer(flickvänner) har gått i krasch pga av cannabis. inte att jag har miss skött mig eller så utan mest bara på grund av att det säger i början att det är okej och efter ett tag är det inte okej.

Nä att hitta en tjej som är snäll men som accepterar cannabis är nog min högsta dröm så man kan bygga en framtid med någon man har förtroende för och känner att man passar tillsammans, där cannabis inte är ett problem. men det är så liten chans att det händer tyvärr då det flesta tjejer som jag har stött på har varit alldeles för nerpundiga av andra droger eller varit för "fina" för att själva röka, och då blir det oftast ett stort problem med det hela

Min kravlista på presumtiva partners är inte lång men hon måste minst acceptera att jag röker och kommer att fortsätta göra, duger inte det så är hon ändå inget för mig.

Sant! jag har heller inte så lång utan mer bara att hon ska gilla mig för den jag är. och inte någon hon vill att jag ska vara för att ändra mig som människa för någon annan kommer jag inte göra för då är det inte mitt eget liv jag lever!

weed + detta enligt mig är det jag kräver hos en tjej, sen så får man ju självklart kompromissa om andra saker! men weedet är iaf uteslutet det är inget man kompromissar med

Eller rättare sagt, hon är inget för dig. Varför måste du röka då?

Lite så ja.

Det handlar inte om att jag måste, det handlar om att det är en hobby. Jag skulle heller aldrig acceptera någon som kräver att jag slutar nöjesläsa, spela tv-spel och moderera Flashback. Det är liksom saker jag har gjort i större delen av mitt liv, utom moddandet då, och kommer med allra största sannolikhet fortsätta med tills jag inte kan längre. Det är en del av den jag är och kan man inte ta det så har man inget att hämta hos mig.

Jag skulle inte påstå att CB påverkar mina relationer till andra människor alls. Möjligtvis har jag träffat vänner jag aldrig skulle träffat, om jag inte rökte CB. Till saken kanske ska nämnas att jag inte missbrukar CB.