Citat:
Ursprungligen postat av
Knugen-Skuk
(FB) Polska - pedagogik och läromedel
Läs denna tråd, där finns fina exempel på var polacker säger fel, av ren okunskap.
Ok...tittade en del på tråden, fanns dock inte tid att läsa igenom hela.
Vad jag förstod så handlar det vädigt mycket om att polackerna är osäkra på hur de ska stava.
Själv är jag svensk och har läst både polska och ryska på högre nivå. Ryska kan jag mycket bättre eftersom jag mestadels lärt mig det i Ryssland, men har 50 p polska enligt det gamla poängsystemet (upp till halva C-kursen, som det i alla fall hett då).
Men lite grepp om båda språken har jag förstås. Kan förstå vad polackernas problem kommer ifrån, de lär sig tala men reflekterar väl inte så mycket över om det sje-ljudet de just uttalat var hårt eller mjukt, tonande eller tonlöst. Precis som vi svennar inte brukar fundera på om ett ord hade grav eller akut accent.
Det är så mycket sje-ljud i polskan att de antagligen går bort sig i träsket av alla bokstäver och diakritiska tecken helt enkelt. Måste vara så. En klassiker är "W szczebrzeszynie chrząszcz brzmi w trzcinie i szczebrzeszyn z tego słynie".
Där går de flesta polacker bet vad jag förstått, men för mig är sådant här betydligt lättare eftersom jag lärt mig språket den analytiska vägen och inte genom känsla. Tycker inte alls att polska är speciellt jobbigt stavningsmässigt. Det är regelrätt. Ibland får man lära sig utantill om det ska vara rz eller z med punk över, men även detta förenklas genom mönsterigenkänning, i alla fall om man är en person som har fallenhet för just det. Kan man inte språket ser det ju helt omöjligt ut, vilket också var vad jag attraherades av en gång i tiden.
Det svåra med den polska stavningen för polacker och säkert även väldigt många utlänningar är väl att det just är s, c och z som upprepas så ofta, ibland i kombination med varandra och ibland med medföljande diakritiska tecken.
Det blir helt enkelt ett hav av s,c,z.
Uttalet blir svårare än i ryskan eftersom det blir betydligt mer tungvrickande med alla dessa sje-ljud. Där tror jag dock inte att polackerna själva har några problem, utan det är bara alla vi andra som inte är vana.
Att man upplever det svårare att uttala leder också till att det blir svårare att uppfatta ord rätt. Mycket sje-ljud som ska särskiljas.
Grammatiskt så tyckte jag det verkade som att polskan har lite mer böjningsformer (t ex 13 verbböjningar för att uttrycka dåtid mot ryskans 4) och även en del omljud i form av att det bland ändras konsonanter i slutet av ett ord när man böjer det. Detta uppträder alltså inte alls lika ofta i ryskan.
Men ändå, jag vill nog hävda att de grammatiska skillnaderna är marginella. Systemet bakom är väldigt snarlikt för de två språken.
Polska alltså klurigare att förstå, uttala och stava (för många, inte alla) som jag redan nämnt, men å andra sidan slipper man lära sig ett nytt alfabete.