Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

Ja, jag kanske gör det. Men betyder det nödvändigtvis att jag har fel? Hade Newton fel bara för att ingen tidigare påvisat hur gravitation fungerade?
Tyska har till exempel både subjektstvång och personböjning. Hur ser du på sådana språk? Vokalharmoni är lätt att förutse, men kräver ändå att man lär sig mer, vilket gör språket svårare.
Ja, eftersom tydligen inga undersökningar görs så måste man ju gå till anekdoter. Hade en tysk biologilärare t.ex. som sa att svenska var ett mycket lätt språk att lära sig. Givetvis pratade han med stark brytning, men det hindrade honom inte från att prata obehindrat.
Jaså det är det? Inte vad jag hört från de polacker jag träffat.
Nej, jag kan inte komma på något sammanhang där det skulle fungera. Man måste markera objekt och subjekt, och svenska gör det endast i pronomina.
Som du säkert läste så var språken i övrigt identiska. Det måste innebära att språk 2 tar längre tid att lära sig, och tar det längre tid att lära sig, är det svårare.

Att engelska är svårt?

Eller du menar så här?


Polacker uttrycker sig fel på polska -> Polska är superdupersvårt
Engelskspråkiga uttrycker sig fel på engelska -> De pratar dialekt


Återigen samma meningslösa allt-annat-lika-argument som bygger på (det felaktiga) antagandet:

<isolerande språk> = <flekterande språk> - <flektion och allt annat som är svårt>

Men visst, du har helt rätt: En bil som saknar motor, hjul, växlar och bromsar är lättare att "köra" än en bil som inte gör det. Nu vet vi det.

Fast polackerna säger fel för att de faktiskt inte vet vad det ska vara. Engelsktalande säger fel av dialektala orsaker.
Resonemanget ovan begriper jag ingenting av om jag ska vara ärlig. Jag gav ett fint exempel på hur ett språk kan vara svårare än ett annat, men det tycks inte spela någon roll vad jag säger, ni köper ändå inte vad jag säger.

Påstår du att språk 1 och språk 2 är precis lika lätta att lära sig, för en som talar, låt säga kinesiska?

Nej, inte bara. De begår ofta fel av ren ignorans.

Bara som ett exempel: "I am smarter than they are" har förekommit.

Vad är fel i den meningen?

Så man har alltid rätt tills motsatsen är bevisad?

Sedan är det väl inte skillnad mellan att föra fram en väl underbyggd hypotes som med tiden kan visa sig vara felaktig och att hävda att det är på ett visst sätt för det faller ut av sig själv redan på förhand.

Varför blandar du in en till sak nu? Kan vi inte reda ut det jag frågade om först, dvs. ”[p]å vilket sätt [...] kasus [har] en rikare betydelse än ett personböjt subjekt och preposition”.

Sedan skrev du att ”[f]ler former ger ju fler möjligheter att uttrycka sig.” Därför undrar jag vad vokalharmonin har med det att göra.

Vilket alltså inte säger speciellt mycket.
Som sagt, det anekdotiska är ju väldigt begränsat. Om inte du har hört det, betyder det att det är så då? Jag förstår inte varför du tillskriver dessa hörsägner så stor betydelse.

Nej, men måste inte markera objekt och subjekt. Det gör du ju inte i Jag ser bilen och Bilen ser jag (du måste ju inte säga mig där). Bilen ser jag har en annan intonation än Jag ser bilen. Jag ser bilen har stigande intonation på meningens rema. Bilen ser jag har den typiska fallande intonationen som markerar att meningens tema placeras sist. Samma intonationsskillnad föreligger i Anna (S) ser Åsa (O) och Anna (O) ser Åsa (S). Om du säger Bilen ser jag med remaintonation låter det väldigt konstigt.

Förlåt, jag missade faktiskt det. Men gäller inte det vilket fenomen man än väljer som det som särskiljer språken i fråga? Om situationen var densamma fast det ena språket skulle hade komplicerade ordföljdsregler, skulle det vara lika svårt som i situationen med kasus?

I am smarter than them borde vara det korrekta.

Ja, precis. Polacker säger fel för att polska är svårt. Övriga 7,12 miljarder säger fel p.g.a. dialekt, slapphet, grupptryck eller ren illvilja.

Nej, jag sa bara att man inte nödvändigtvis har fel bara för att ingen annan stödjer ens påstående. Varifrån tror du slaviska språk har fått sitt rykte om att vara svåra?
Jag har så många gånger svarat på den frågan att det snart blir pinsamt. Ändelser förändras, prepositioner gör inte det. Tyska tog jag som exempel på ett språk som både använder subjektstvång och personböjning. Jag ville bara veta vad du ansåg om det.

Vokalharmoni har med saken att göra eftersom det ger fler ändelser för att uttrycka samma sak. Fler ändelser = fler sätt att uttrycka sig. Alla fel utom ett.
För uppenbart så ljuger dessa eller hur menar du?
Hörsägner är ju det enda som backar upp mina påståenden, då inga undersökningar gjorts. Då måste man ju försöka fråga runt bland folk som lärt sig språket, och höra vad de tycker.
Jag köper det, men när det kommer till två egennamn, så fungerar det inte, inte i mina öron i alla fall.
Om det "lättare" språket hade komplicerad ordföljd och det andra språket bara hade numerus, skulle jag kunna ge dig rätt.

Nej, om man säger "they are" så är det lika rätt. Säger man bara "they" så är det fel.
Polacker tycks ju inte veta vad den korrekta formen är. Jag tror att många norrlänningar egentligen vet att det heter "bilarna är röda".

Återigen samma svammelargument som bygger på att hjärnan funkar som en schackdator som bara helt korkat scannar alla tänkbara varianter utan att någonsin se uppenbara mönster.


Få se nu ... Vad heter "i huset" på finska? Talossa? Talossä? Helsicke! Jag har bara 50 % chans att säga rätt! Bäst att vara tyst.

Vokalharmonin är ju i själva verket bara en enkel "metaregel" som inte alls påverkar antalet möjliga former.

För att återvända till svårigheten med ordföljd i franska.


1. Franska har väldigt strikt ordföljd.
2. Ofta(st) är bara en ordföljd grammatisk.
3. Man kan kombinera sex ord på 720 sätt.
4. Sannolikheten att producera en korrekt fransk mening med sex ord är bara 1,3 promille!
5. Franska är supersvårt.


Köper du det resonemanget? Eller bara antar du att just när det gäller ordföljd så kan den mänskliga hjärnan snabbt sortera bort allt nonsens?

På svenska har man 100 % chans att säga rätt

Nu resonerar du löjligt. Det förutsätts naturligtvis att man kan grundordföljden när man lär sig språk.