Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Filmprojekt 3: Stumfilmer
#6 A Woman of Paris (1923) av Charlie Chaplin med Edna Purviance.

Ungmön Marie St. Clair (Edna Purviance) tvingas lämna sin fästman under olyckliga omständigheter och börjar leva ett utsvävande liv i Paris. Som glädjeflicka åt en välkänd kvinnotjusare upplever hon en livskris då hon finner allting tråkigt och trist. En gnista hopp tänds när hon träffar sin gamla fästman som försörjer sig som konstnär i staden. Kanske han fortfarande vill gifta sig med henne?

Nja, mycket av den här filmen påminner om Mauritz Stiller Erotikon, vilket inte är bra. Ännu en stumfilm om överklassmänniskors liv där de försöker krydda tillvaron med den ena roliga tillställningen efter den andra. Sex inkluderad, fast bara underförstått och antytt, såklart. Väldigt lik Erotikon på det sättet. Chaplin skapar dock bättre bildmagi eller har ett bättre bildspråk än vad Stiller lyckas få till med. Det måste man ge den lille luffaren beröm för.

Under den första halvan av filmen engagerar jag mig inte alls i Marie. Det är inte förrän hon träffar sin fästman som då är målare/konstnär som det blir intressant. Fast näe, ingen av karaktärerna lyckas intressera mig något nämnvärt. De skrattar, har roligt, är glada och lever lyxiga liv. Ändå lyckas Marie bli deppig och surmulen. Hon vill stadga sig, gifta sig med en man och få barn. Det är uteslutet för kvinnotjusaren hon lever med som vill fortsätta sitt playboyliv och konstnärens mor är orolig över att sin son ska gifta sig med den sortens flicka.

Man saknar den lille luffaren, eller åtminstone Chaplin själv behövs i en mer framträdande roll uppe på skärmen. Hans humor var kanske inte alltid så rolig (har åldrats dåligt) men av någon anledning så var det ändå fängslande att bara titta på honom. En väldigt karismatisk person.

Tekniskt skicklig men karaktärerna är inge intressanta, i alla fall inte för min del tyvärr. Möjligen att konstnären och hans mor är lite intressanta. De verkar ju i alla fall plågade och sorgsna, så deras livshistoria är ju någorlunda gripande. Resten av karaktärsgalleriet verkar bara ha kul och roligt och är allmänt glada och sorglösa, förutom Marie dock som upplever det hela trist och tråkigt. Det är dock mer händelserikt än i Stillers Erotikon, fast det är inte så svårt att överträffa heller.

Nja, om man är ett fan av Chaplin och/eller stumfilmer generellt så kan den här filmen vara av intresse, annars är den en film man lätt kan skippa. Fast Chaplin ger ju ändå ett fint humanistiskt budskap som kännetecknar alla hans filmer som jag har sett av honom hittills, så ett visst värde har den ju. Gränsar mellan en tvåa och en stark tvåa. Blir en vanlig tvåa just nu.

Betyg: 2/5


Sorry Lotso för att jag gav ett lågt betyg till en Chaplinfilm, men jag är inte ett så stort fan av honom, även om jag kan se hans styrka och kvalitéer.


Blev tydligen ett hopp i projektet. Skulle egentligen ha sett Häxan (1922) istället för den här. Happ! Nåväl, jag har planerat att se den stumma skräckfilmen med bröderna istället så det var bara bra att jag sparade den i så fall, säger jag.


Filmer i projektet:

Det är lugnt, ska bra gå in i ett hörn och gråta mig till sömns ätandes jordgubbar.

Nej, skämt åt sidan. Tråkigt att hans filmer inte går hem hos dig. Själv uppskattar jag filmen otroligt mycket. Framför allt den stora satsningen Chaplin tog att inte skådespela när han var så pass stor som han var. Skulle nog säga det är en av de första filmerna där en stor känd skådespelare regisserar bakom kameran och inte synts till framför kameran, även ifall han har en liten cameo.
Som du skriver är det tekniska i filmen på en helt annan nivå för dåtidens filmer. Tror många drama filmer idag har mycket inspiration från just denna, eller att denna la grunden för en stor del. Också stort cred för slutet som är något oförutsägbart.

Får hoppas Limelight och några av hans andra som City Lights, Modern Times, The Great Dictator och Monseieur Verdoux går mer hem hos dig. Tror Gold Rush och Circus hamnar i samma kategori för dig som The Kid.

Fun Trivia!
Utav alla Chaplins filmer så är The Gold Rush den film han ville bli ihågkommen för allra mest.

De jag har sett av honom hittills är just Gold Rush, City Lights, Modern Times och The Great Dictator, med betygen 2+3+2.5+3.5, samt de två jag sett nu i det här projektet. Dock så tror jag att hans filmer är av det slaget att de växer på en i efterhand som man ser om dem så nästa gång jag känner för att titta igenom Chaplinfilmerna så kan det nog bli höjning.

Ser faktiskt ändå framemot Circus och Limelight, han verkar ju som sagt vara tekniskt skicklig jämfört med sina konkurrenter samt att de fina medmänskliga budskapen gör filmerna automatiskt värda att se.

Ja, jag har också läst någonstans att just Gold Rush ska vara den som han mest av allt vill bli ihågkommen för, men jag förstår inte riktigt vad som utmärker den så särskilt. Det var ju vackert och gripande när alla sjöng Auld Lang Syne, annars var det ju en film mest om guldgrävarlivet. Skulle hellre ha tänkt mig någon av hans andra filmer som hans mest ikoniska som han vill bli ihågkommen för, men men.

Så är det! I alla fall för mig.

Pappa älskade, och älskar väl fortfarande antar jag, Chaplins filmer. Han brukade spela dem för mig när jag var liten, vi satt och såg dem om söndagarna ibland och jag har därmed haft dem med mig bokstavligt talat hela livet.

Jag började köpa upp de svenska 2-disc-utgåvorna av spelfilmerna då de släpptes (runt 2003, tror jag) och har sedan samlat på mig olika utgåvor av spelfilmer och kortfilmer med jämna och ojämna mellanrum. Ingen extrem samling, men alla spelfilmer och ett antal kortfilmer på DVD och Blu-ray.

Behöver jag piggas upp någon dag, då är bl.a. Chaplin ett säkert kort.

Låter ju precis som mig!

Häxan är den bästa svenska stumfilmen enligt mig, och en av de bästa skräckfilmerna som gjorts från förr i tiden, bara Nosferatu som klår den angående stumfilmer.

Tycker när inom skräck stumfilmer att Dr. Calgaris Kabinett slår ut Häxan. Stumfilmer överlag föredrar jag ett par stycken över Häxan.
Men Häxan är fortfarande den obehagligaste filmen jag sett detta året, fan vad obehaglig film och den är från 1922, samma med Nosferatu också. Men helt klart en av de bästa inom dess genre både inom skräck och stumfilm.

Filmprojekt 3: Stumfilmer
#7 Häxan (1922) av Benjamin Christensen

Imdb

I sju avdelningar får vi presenterade olika infallsvinklar på vad häxor, trolldom och häxprocesser var för något och hur det kunde gå till förr i tiden.

Ja, det här var ju minst sagt en olustig film. Svår att recensera då den inte är en renodlad spelfilm utan mer som 20-talets motsvarighet på en powerpointpresentation med några rörliga kortfilmer emellanåt som illustrerar det som avdelningen eller kapitlet väljer att fokusera på. Men visst infinner det sig en obehaglig känsla i filmen, ingen tvekan om saken. Fast filmen fungerar mer som en lärofilm, utbildningsfilm om hur synen på häxor och trolldom har sett ut under exempelvis medeltiden och vilka metoder man använde sig av för att bevisa att någon var en häxa.

Finns djävulen på riktigt? Finns det häxor som lever ibland oss eller är det bara olika psykiska symptom och sjukdomar som man förr klassade som förtrollningar och förhäxningar? Tja, enklast är det väl att dra den slutsatsen, att man inte visste bättre förr utan lät vidskepelsen få alltför stort utrymme och inverkan på människors liv. Fast ändå… Det känns kusligt när berättaren i textremsorna säger att en av skådespelerskorna efteråt berättat för hen (honom?) att djävulen finns på riktigt, att hon har sett honom sitta vid hennes säng. Som för att öppna för en mer vidskeplig och tveksam ställningstagande till allt det övernaturliga vi nyss har fått skåda. Sen när tortyrredskapen tas fram så börjar man skruva på sig i soffan. Detta har använts på riktigt, inget fejkat CGI här inte. Men det ger filmen också en mer historisk prägel, att man sitter och tittar på en historieföreläsning.

Olustkänslan gör att den landar på en trea. Hade väl väntat mig någonting som var lite mer spelfilms-aktigt men den duger helt klart att titta på. Hade kanske höga förväntningar som inte infriades helt fullt ut men det är definitivt ingen dålig film. Man bör dock förbereda sig på att det blir mycket bildspelskänsla över det hela.

Betyg: 3/5



Filmer i projektet:




Sammanställning stumfilmsprojektet halvvägs

Antal sedda filmer: 7
Genomsnittsbetyg: 2.64

Årtal:
10-talet: 2 (2.75/5)
20-talet: 5 (2.6/5)

Land:
Sverige: 5 (2.6/5)
USA: 2 (2.75/5)

Regissörstopp:
Victor Sjöström: 2 (3/5)
Benjamin Christensen: 1 (3/5)
Charlie Chaplin: 2 (2.75/5)
Mauritz Stiller: 2 (2/5)

Bästa film: The Kid (1921) 3.5/5
Sämsta film: Erotikon (1920) 1.5/5


Kommentar:
Är ju inte ett så stort projekt det här men tänkte att jag kunde göra en halvtidssammanställning. 7 filmer sedda och faktiskt fyra stycken av dem kan jag säga är sevärda hittills: Terje Vigen, Körkarlen, The Kid och Häxan. Synd att jag inte har några fler filmer av och/eller med Victor Sjöström i projektet. Får försöka se mer av honom efteråt. Chaplin är en okej, duglig filmskapare med ett bra sinne eller kunnande för det tekniska samt att han verkar ha ett gott hjärta. Tyvärr kan jag inte säga att jag är jättestort fan av honom, men jag ser ändå framemot att se hans filmer. Mauritz Stiller får en sista chans till upprättelse med Gösta Berlings saga härnäst, annars kommer han troligtvis att bli stämplad som den värsta regissören i den här projektet.

Mycket Sverige men det är ju för att jag betar av "Svenska stumfilmsklassiker"-boxen vilket gör det naturligt att mycket av filmerna är från Sverige. Resten av projektet verkar bli mer internationellt med Tyskland, Ryssland, Danmark och USA. Kanske också att The Passion of Joan of Arc klassas som fransk film. Mycket mer utländskt än inhemskt framöver m.a.o.

Mycket adaptioner och främst av Selma Lagerlöf. Första filmen Terje Vigen var baserad på en dikt av Ibsen, tyvärr då med norska textremsor för att hylla originalspråket. Nästa film i projektet är också ingen mindre än Gösta Berlings saga, som är en av de få Lagerlöfromaner som jag faktiskt har läst. Fast sedan verkar det bli mer originella manus och handlingar som inte är baserade på litterära förlagor, tror jag. Jag känner i alla fall inte igen några skönlitterära titlar som resten av filmerna i projektet ska ha lånat ifrån. Men man kan ju se här att i filmens första årtionden så var det mycket man hämtade inspiration och rentav baserade sina berättelser på från litteraturen och romankonsten. De två medierna eller konstformerna hade nära samband med varandra, åtminstone under den här tiden då filmen var ung och ny.

Vad tycker jag om stumfilmer hittills? Tja, de kan ju än så länge inte konkurrera på allvar med ljudfilmer eller vanliga spelfilmer, imo. Möjligen att The Kid av Chaplin står sig bra än idag i jämförelse med andra filmer samt att Häxan lyckas väcka olustkänslor som man inte upplevt på ett bra tag. Eller ja, Lynchs Eraserhead var ju ganska magstark. Kommer att ta sin tid att smälta den. Musiken i dessa filmer är faktiskt trevligt nog vackert och välkomponerat tillsammans med bilderna, något som de tidiga ljudfilmerna på kanske framförallt 40-talet använde på ett värdelöst sätt med att skrika ut skräniga och överdramatiska låtar när något spännande hände. Sådant slipper man i stumfilmer, det är fint, uppskattas verkligen.

Det är också nästan tidshistoriskt intressant att se hur skådespelare såg ut på den tiden, för snart 100-90 år sedan. Mellankrigstiden mellan första och andra världskriget, lite kul att se på när det görs ”moderna” filmer att se hur folk klädde sig och vilka bilar man åkte med. Men det är en klen tröst när man inte finner handlingen något intressant. Jag hoppas att projektet överlag tar sig och blir bättre under den här andra halvan. Jag vill slippa ge ut några fler ettor än den jag gav till Erotikon som var dötrist.

James Rolfe a.k.a AVGN ger en intressant input om varför vi finner en del stumfilmer inom skräckgenren obehagliga: Intressant video båda två som jag kan rekommendera dig att ta en titt på, 18 minuter totalt.

http://cinemassacre.com/2014/10/02/haxan-1922/

http://cinemassacre.com/2010/10/14/top-10-lost-horror-films/

Gud så intressant. Älskar inslag med "förlorade filmer".

Aha, tackar! Ska kolla in dem på studs!

Edit: Jaha, så det var regissören själv som spelade djävulen. Kul kuriosa.

Filmprojekt 4 (89-99)

Ace Ventura Pet Detective (1994)

Ganska bra film faktiskt, man brukar kunna lita på jim carreys filmer någonlunda iallafall, tycker att den höll måttet ganska bra, men ibland kan det bli lite för mycket när han fjantar runt. Uppbyggnaden till filmen är bra för att senare gå över till mer spännande sista halvtimmen.
Bra film!

7/10



Ace Ventura When Nature Calls (1995)

Har sett ace ventura filmerna 1 gång tidigare och då gillade jag uppföljaren bra mycket mer, kan väl bero på att den första är en mer seriösare film än uppföljaren. Gillade den faktiskt inte alls nu, den var helt okej att se nu andra gången men som jag minns den så var den riktigt bra första gången jag såg den.

5/10